Tankar inför 11 söndagen efter trefaldighet
När jag lyssnar till texterna denna söndag så kan jag gripas av sorg, som tenderar att tippa över i resignation.
Jag tänker till exempel på texten i Gamla testamentet från Amos.
Profeten är rasande över samtidens religiösa människor. Han är så upprörd att han i Guds mun lägger ord som:
”Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider.
När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se era offer av gödboskap. Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!”
Gud är trött på de religiösa, menar Amos som var en färgstark profet på 700-talet före Kristus. Det där som Amos rasade över för tvåtusensjuhundra år sedan är faktiskt inte åtgärdat än. Inte i kyrkan och inte i samhället.
Vi offrar inte gödboskap, men mycket annat i Amos text känner vi igen alltför väl från vår egen tid.
Våra högtider, gudstjänsten, är kanske lika självupptagna som de var då. Religiösa människors på Amos tid skiljer sig kanske inte så mycket från oss som möts i de stora husen runt om i vårt land...
Inbjuder vi vår medmänniska till gemenskap eller är det viktigare att fira vår gudstjänst på rätt sätt – och som vi alltid gjort?
Har vi en medveten reflektion om vår levnadsstandard, vårt slöseri med råvaror och energi? Vårt sätt att leva är något som tär hårt på våra gemensamma resurser för mänsklighetens överlevnad.
Jag läste att Sverige gör av med lika mycket el som Indien. Inte per capita utan per land. Bara som en bild av vår värld.
Så bidrar vi till svält och utarmning jorden runt. Vår levnadsstandard påverkar andra människors möjlighet att leva ett rikt liv.
När Amos ropade ut sitt budskap var Israel ett slags teokrati utan någon skiljelinje alls mellan religion och stat.
Sverige kallar sig knappast längre ett kristet land – men vissa värden hålls högt av många med makt i vårt samhälle. Nu talas det på ett oroande sätt om Svenska värderingar. Ett begrepp som är svårt att se vad det riktigt ska innehålla. Särskilt om man menar att det till innehållet finns Svenska värderingar som skiljer sig från t.ex. norska, franska eller …
Amos vilar stadigt på en ideologisk grund. En grund som många står på, medvetet eller omedvetet, även om vi numera lever i ett så kallat post-kristet land.
Amos talar om rätten som ska tillåtas välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström! Här finns något att bita i för oss som kyrka.
Var och hur behöver rättens strida strömmar forsa fram i det lokala samhället?
Orättvisor och förtryck behöver lyftas fram och benämnas. Predikan är den givna formen för att påtala sådant som förtrycker människor.
Vi har i kyrkan en vacker, men också krävande tradition att tala tydligt om orättvisor.
Från profeterna, över Martin Luther och Olaus Petri har vi ansvar att påminna samhället om det som inte står rätt till. Kyrkan måste helt enkelt blanda sig i dagens politiska frågor och i debatten hävda alla människor som på olika sätt har det svårt. En kyrka som tydligare tar parti för de på olika sätt små i samhället – ja det är en viktig konsekvens av Amos ord i dag.