Tema: En missionens kyrka – 150 år av engagemang
Kära vänner i rummet och kära vänner på nätet: så roligt att vara här.
Vi lever i mission för att vi är kyrka. Vi lever i mission för att vi vill göra skillnad i världen. Och när vi lever i mission så upptäcker vi att det är Gud som gör skillnad, och Gud som gör skillnad med oss i världen.
Det hör i dag till Svenska kyrkans självförståelse av sitt väsen som kyrka att leva engagerad i mission. Men förståelsen av vad mission är har inte alltid varit densamma. Den har förändrats också under dessa senaste 150 år av engagemang. Den ständiga utvecklingen och förändringen i kyrkans liv är också en del av vår identitet.
För min företrädare Anton Niklas Sundberg, som var ärkebiskop när Svenska kyrkans mission bildades, var det viktigt att Svenska kyrkan var engagerad i mission just som kyrka. Även om Svenska kyrkans mission var en självständig organisation, så var den djupt förankrad i Svenska kyrkans liv, både nationellt och lokalt. Bland annat var ärkebiskopen, enligt kyrkans ordning, den självskrivna ordföranden.
Men till en del kom Svenska kyrkan faktiskt att engagera sig i mission som en oppositionell handling, inte så lite mot andra kyrkor. Man ansåg nämligen att Sveriges folk – med den rena lutherska läran – inte kunde överlåta världen åt reformerta, privata sällskap eller än mindre åt katolska kyrkan som fått energi för missionsarbetet från Första Vatikankonciliet 1870. Så såg världen ut då.
Förståelsen av mission har tack och lov mognat. En stor glädje är det att vi lämnat det konfrontativa perspektivet och söker varandras samarbete och gemenskap över världen. Också där vi inte nått fram till fullt samarbete kan vi med glädje konstatera att händer, på de flesta håll, är beredda att sträckas ut till gemenskap.
Mission är ett sätt att vara kyrka. Om vi inte lever i mission svarar vi som kyrka inte an på Guds kallelse. Ändå var det så att det behövdes ett visst tryck från olika håll för att ”väcka” Svenska kyrkan för missionen. Men när Svenska kyrkan väl kom i gång ville inte minst biskoparna att det skulle göras just som kyrka, som kyrkomission, till skillnad från mission bedriven av sällskap särskilt inrättade för att bedriva mission. För mission är inget särintresse för särskilt engagerade.
Och missionen skulle för ärkebiskop Sundberg utföras med välutbildade och kompetenta medarbetare, på samma villkor som hemma i de svenska församlingarna. Det förhållningssättet är, inte minst, en del av vårt lutherska arv.
Teologie doktor Jonas Widén, präst, riksdagsman och lektor i Härnösand (1824-1895), gav biskoparna linjen att gå på: Något särskilt missionssällskap kan kyrkan icke behöva bilda för ändamålet; ty kyrkan är ju själv redan till sin egen natur, alltigenom ett missionssällskap. Det är viktigt och utmärker Svenska kyrkan i dag. Svenska kyrkans mission som en del av ACT Svenska kyrkan är inte en egen organisation utan en del av Trossamfundet Svenska kyrkan.
I missionsdokumentet ”Tillsammans för livet” från Kyrkornas världsråd 2012 säger en samlad kristenhet inledningsvis, i den allra första paragrafen, att Gud bjuder oss att delta i den treenige Gudens livgivande mission och ger oss kraft att vittna om visionen om liv i överflöd för alla i en ny himmel och en ny jord. Det är ett väsentligt perspektiv att det är missionen, Guds mission för livet i världen, som har en kyrka, inte kyrkan som förfogar över missionen.
Mission är i grunden Guds eget handlande i världen, det är Guds längtan efter att ”göra skillnad” i världen. Det är en mission som vi får gå med i som kyrka, och inte en aktivitet kyrkan förfogar över och som skulle ske så att säga i konkurrens med andra kyrkor. Mission är en kyrkans grundkallelse.
Samma första paragraf i ”Tillsammans för livet” avslutas med utmaningen Hur och var urskiljer vi Guds livgivande arbete som gör oss redo att delta i Guds mission idag? Det är en uppgift både för kyrkan och för oss var och en. Annorlunda formulerat handlar mission om att stå så nära Jesus så att vi ser vad Jesus ser, hör vad Jesus hör och ser vad Jesus gör – så att vi kan tala som Jesus och delta i vad Jesus gör.
I paragraf 57 i ”Tillsammans för livet”: står: Därför finns kyrkan till genom mission liksom elden finns till genom att brinna. Om hon inte engagerar sig i mission upphör hon att vara kyrka.
Ett annat viktigt perspektiv som mognat fram är att mission inte är att de av rätt lära går ut i världen från sitt centrum för att sprida mission därifrån. I stället kommer kallelsen till missionen – att kunna stå med Jesus så att vi kan se och höra med honom och delta i vad Jesus gör – ofta från dem som ansetts som ”marginalen” i relation till vem som ansetts ha makten.
Här finns en sorts omvänd världsbild mot den som är gängse, och den kan leda till både nödvändiga och smärtsamma uppvaknanden, såväl för kyrka som för samhällen som ansett sig ha tolkningsföreträde när det gäller läget i världen och vilka utvecklingsmetoder som är relevanta.
Också i vårt eget land och i Svenska kyrkan uppfattades missionen då för 150 år sedan som en rörelse från centrum till periferi, från de priviligierade till dem av samhället marginaliserade. Det var ett ansvar som inte minst den västerländska kyrkan ansåg sig ha gentemot andra folk. Ett uppdrag i relation till andra som man själv ansvarade för och själv definierade.
Vi ska vara försiktiga med att moralisera över gamla tiders världsbild. Ofta gjorde man så gott man kunde utifrån tillgängliga fakta. Men den ödmjukheten ska inte hindra oss att omvärdera dessa perspektiv och vara beredda att ta nuets konsekvenser av vad tidigare missgrepp har ställt till med.
Den gamla västerländska kyrkosynen, med dess syn på kyrkans mandat, har ofta lett till förtryck. Det ledde till övergrepp mot det samiska folket i kolonialiseringen av Sápmi och det ledde till förtryck i kolonialismens spår. Samtidigt får vi inte glömma att många missionärer faktiskt också blev kolonialmakternas främsta kritiker. Gud drabbar oss med sin mission och gör skillnad med oss.
I vår samtid och för missionens framtid, ja för kyrkans egen hälsa, behöver vi se och lyssna till människor som ofta betraktats leva i vad andra definierat som marginalerna, och som därför kan sägas ha bibliska anspråk på att ha en nyckelroll i missionsuppdraget.
Därför behöver vi bejaka att mission innebär förändring, också för oss. Gud vill göra skillnad med oss. Gud har i sin mission i världen en kallelse till oss till omvändelse, att djupna i vår förståelse av hur vi lever ut missionens kallelse. Om vi bejakar detta skifte i förståelsen av mission med en omvändning av maktförhållanden, vilket är då det speciella bidrag som de som ansetts leva i maktens marginaler har att ge oss?
I Tillsammans för Livet säger vi vidare, tillsammans med andra kristna, att missionen inte bara inkluderar människorna utan alla levande medvarelser och hela skapelsen. Det är därför nödvändigt att känna igen Guds mission i en kosmisk mening och att bejaka allt liv. Hela oikumene är förenat i Guds livsväv. Det finns uppenbara hot mot vår planets framtid. Vilka konsekvenser får detta för vårt deltagande i Guds mission? (”Tillsammans För Livet” paragraf 4)
Också i tider när mycket i världen ser ut att gå i fel riktning så skapar vi hopp genom att verka tillsammans. Vi sluter oss tillsammans. Vi sätter ord på det vi ser i världen och tolkar det utifrån rikedomen i Guds ord. Vi ber och ropar ut världens nöd inför Gud, och ber om kraft att ta vårt ansvar. Och vi går till handling. Det är en sorts hoppets arkitektur: gemenskap, ord, bön och handling.
Tillsammans med Gud i Guds mission i världen. Tillsammans med dem som vi med vårt perspektiv på det globala livet har ställt i maktens marginaler. Och tillsammans i gemenskap med andra kyrkor och människor av god vilja som genom Kyrkornas världsråd eller ACT-alliansen eller Lutherska Världsförbundet – eller andra interreligiösa eller sekulära sammanhang som vill verka för skapelsens upprättelse och fortlevnad i alla aspekter – för hela Guds livsväv.
Vårt hopp för framtiden ligger i det vi gör tillsammans. Tillsammans med Gud och människor. Där kan Gud göra skillnad. Det är en nåd att få vara med i det verket.
Vårt engagemang flödar från Jesus Kristus. I hans efterföljd, utmanade av hans liv och förkunnelse som i liknelsen om den om den barmhärtige samariern – om den andre, min medmänniska i behov, som just i sitt behov bär en kallelse från Gud till mig. En kallelse vi har att möta upp emot.
Men vi behöver göra det klokt och med god effekt där vår nästa finns i den globala nöden, bland människor på flykt, i klimatförändringarna med mera. Då behövs strukturer som kan möta nöden. Det gemensamma arbetet för mission och nu ACT Svenska kyrkan är i detta en beredskapsstruktur, en handlingsstruktur och därför också en bärare av hopp.
Och om detta har vi nu en vacker dokumentation: Vår mission: Hopp! 150 år av internationellt engagemang. Här finns mycket av berättelsen om vad som varit, minnen och berättelser, lärdomar från vår historia, teologi kring internationell diakoni och mission, om att i partnerskap flytta makten, bibelreflektion kring kyrkans enhet och biståndsfrågor, de gemensamma utmaningarna om klimatnöden, ekumenikens betydelse och Svenska kyrkans roll. Dessutom finns här ”Andningshål” utifrån Psaltarens 150 psalmer.
Boken är fylld med härliga bilder och målande bildtexter från liv och arbete världen över.
En mängd författare har bidragit med rika perspektiv: till exempel biskop Andreas Holmberg, ärkebiskop emeritus Anders Wejryd, kyrkosekreterare Cristina Grenholm, missionsvetaren och chefen för avdelningen för kyrkoliv på kyrkokansliet Karin Sarja, Marika Griesehl som bland annat var SVT:s korrespondent i Afrika 1990-2005, Erik Lysén, chef för Act Svenska kyrkan, Jonas Bromander, som är utredare på Svenska kyrkans enhet för forskning och analys, kyrkornas världsråds programdirektor för vittnesbörd och diakoni Kenneth Mtata från Zimbabwe. Inte minst finns här också texter från engagerade i församlingar och från våra Partners i ACT alliansen, Lutherska världsförbundet och Kyrkornas världsråd och många fler.
Så boken har fått växa fram som en väv av röster som fokuserar på engagemanget som drivit oss genom 150 år. Gemensamt är att de tar erfarenheterna från historien vidare in i nutid och framtid. Ett varmt tack till alla er som bidragit på många sätt!
Boken ger god grund för fördjupning bortom den här festhelgen och vårt jubileumsår för hur vi kan stå med i Guds mission, med Guds längtan att göra skillnad för världen också framåt.
Tack Gud för vår historia, och Gud välsigne vår framtid.