Tankar inför den fjortonde söndagen efter Trefaldighet

Ev: Jesu översteprästerliga förbön Joh 17:9-11 Må de alla bli ett.

Epistel: Efesierbrevet 4:1-6

Paulus: Jag uppmanar er…, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande…

Inom katolsk tradition finns det en användbar uppställning på dygder och dödssynder. De är 7 till antalet på båda sidor. Tur det!

Dygder: ödmjukhet, generositet, kyskhet, medmänsklighet, måttfullhet, tålamod och flit.

Dödssynder: högmod, girighet, lusta, avund, frosseri, vrede och lättja.

Avskalat uttryckt, ska en kristen stå efter dygderna och undvika/styra sig bort från översvallande dödssynder.Människan i sig är dubbelmoralisk och motsägelsefull sett ur bibliskt perspektiv.Hon lever sitt liv mellan mostsatparen kött och ande.

Modellen har formats i och av den världsvida kyrkan genom de många olika varierande förmaningar till de kristna aposteln Paulus tar upp i sina  sändebrev.

De är etisk vägledning och en moralisk kompass för ett kristet liv i nya testamentet. Paulus ger vägledning för hur en döpt, kristen ska kunna navigera i livets svåra farvatten. Å ena sidan.Å andra sidan.Varningar och förmaningar och på den andra sidan andens gåvor och frukter i stil med dygderna ovan.

De i sin tur förstärks av det Luther kallade för hustavlor. Det är s.k tavlor som handlar om över och underordning i olika relationer,kvinna,man,slavar osv i det antika samhället.

Modellerna i nya testamentet är hårda och skarpa.De bygger alla på människans motsägelsefullhet.Kampen mellan den kroppsliga människan och den döpta.Livet i Den Helige Ande. Människan är splittrad.

Här har vi första knäckfrågan. Om vi själva inte är ett i oss själva utan lever med en ständig motsägelse, hur ska vi kunna bli ett med någon annan, i tron, i bekännelsen i att vara kyrka och kristen? Vad förenar och och vad skiljer oss åt?

Det kristna svaret enhet i kärleken. Men vi tycker inte likadant. Vare sig i moraliska eller större etiska frågor. Vi tycker inte heller likadant i politiska frågor som rör vårt samhälle. Vi tycker inte heller likadant i de internationella frågorna för att inte tala om det som händer i mellanöstern i Israel-Palestina frågan som har sin speciella laddning. Ändå kan vi alla kalla oss för kristna.

Nu menar inte Jesus att vi ska ha en åsiktsuniformitet. Enheten ligger i det gemensamma sökandet, strävan att med den helige Andens enhet i kärleken i att  söka det gemensamma bästa. Det som bygger upp. En kristen människa oavsett åsikter ska alltid se på Jesus,följa Jesus,lära av Jesus. Vi ska se på  det som stärker den svage och upprättar den som fallit. Att först och främst söka Guds Rike och hans rättfärdighet eller som det heter i förra söndagens evangelium: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, du skall älska din nästa som dig själv” Varför är det så svårt?