”En gång undervisade han i en synagoga på sabbaten. Där fanns en kvinna som hade plågats av en sjukdomsande i arton år. Hon var krokryggig och kunde inte räta på sig.
När Jesus fick se henne kallade han på henne och sade: ”Kvinna, du är fri från din sjukdom”, och så lade han sina händer på henne. Genast kunde hon räta på sig, och hon prisade Gud. Men synagogföreståndaren, som förargade sig över att Jesus botade på sabbaten, sade till folket: ”Det finns sex dagar då man skall arbeta. På dem kan ni komma och bli botade, men inte under sabbaten.”
Herren svarade honom: ”Hycklare, finns det någon av er som inte löser sin oxe eller åsna från krubban också på sabbaten och leder ut och vattnar den? Men här är en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år. Skulle hon inte få lösas från sin boja på sabbaten?” Dessa ord kom alla hans motståndare att skämmas, men folket gladde sig över allt det underbara som han gjorde.”
Luk 13:10-17
Ibland kommer ursäkter i vägen för det vi borde och vill göra. Ibland övertygar vi oss själva att det inte spelar någon roll om vi gör något eftersom det ändå inte kan förändra något i det större perspektivet. Men jag tänker det är detta Jesus vill ge mothugg på i helgens evangelietext. De där tankarna av att det är kört, så det är lika bra att bara ge upp.
I bibeltexten från Lukasevangeliets trettonde kapitel berättas om en kvinna som i 18 år har plågats av sjukdom som begränsat hennes liv. Så en dag möter hon Jesus och hennes liv får en ny riktning. Hon blir botad och just den dag detta sker är det sabbat en dag då inget arbete enligt lagen ska utföras. Enligt vissa tolkningar innebär det även helande omsorgen om människor i nöd. Och visst kan vi alla känna igen oss i den tolkningen att vårdande av människor är arbete. I många fall hårt arbete.
På många sätt tror jag Jesus också skulle skriva under på det. Men, påminner Jesus oss om, detta arbete är något speciellt, att ta hand om varandra är ett uppdrag som vi aldrig kan avsäga oss. Att ta hand om varandra och försöka befria varandra från lidande det är också en helt central del av att vara människa.
Jesus blir upprörd eftersom människor missbrukar religiösa lagar och vad sabbaten betyder. Lagen är till för att hjälpa till att befria oss. Det fanns på Jesu tid en mänsklig frestelse att låta lagarna vara viktigare än människan själv. På samma sätt kan lagar och regler stå i vägen för en människa. Detta istället för att sabbaten blir en möjlighet att lägga ifrån sig bördor och söka det som gör oss gott: vila, mänsklig kontakt, omsorg och frid. Sabbaten blir ännu en förväntning som hindrar oss från det goda vi vill. Det var aldrig sabbatens avsikt.
Sabbaten handlar ju just om befrielse och att leva i kärlek till varandra. Men är också såklart en påminnelse om att vi alla behöver hitta tidpunkter i våra liv att vila ut. En påminnelse om att även Gud vilar efter ett arbete gott utfört.
Jag tror att vi alla kan riskera att vara lite som den där synagogföreståndaren som obekvämt vrider på sig och muttrar om alla de där andra dagarna som kvinnan hade kunnat bli botad på som inte var på sabbaten. Men det är ingen av de där andra dagarna som Jesus träffar kvinnan, det är just idag. Kanske kan vi också bli påminda att tänkta lite mindre på vad vi borde eller kunnat göra livets alla andra dagar och istället fokusera på vad som är viktigt här och nu? Att inte bli låsta av det som vi inte tog tag i igår. Att titta på våra liv just som de är idag som en nystart. Vi kan liksom kvinnan låta just denna dag bli dagen då vårt liv tar en ny riktning.
Santal Mariadotter Sunnqvist,
Präst i Ängelholms församling