Följ med och se!

Tema: Lovsång

Texter: Jeremia 31:3-6, Uppenbarelseboken 4:8-11, Matteus evangelium 15:29-31

                                            Tack, hemskt mycket tack!

  Min pappa var noga med att mina syskon och jag skulle tacka för gåvor vi fått eller för visad gästvänlighet. Det är ju inte alltid så lätt att lära barn tacksamhet. Så mycket tas för givet, inte minst i vårt land där många lever i välstånd. Säkert var sambandet mellan gåva och tack naturligare i ett samhälle, där man följde årets växlingar med sådd och skörd. Det fanns en kunskap om, att bara om åkrarna bar sin skörd blev det mat på bordet. I kyrkan bar man denna dag in en del av årets skörd och smyckade kyrkan med.

Tacksamheten och lovsången riktade sig främst mot Gud, som ytterst är den som ser till att grödan växer och vi får mat på bordet. Det blev en skördefest, och skördefester är alltid roliga. Än idag finns det kyrkor som uppmärksammar Guds goda gåvor på Tacksägelsedagen. Så är det i Norra Mo.

  Tacksamheten jag lärt mig tog jag med mig ut i livet. Den hade blivit något som kom att höra samman med mitt liv. Jag tycker fortfarande at det är fint när vi säger ett tack för något vi fått. En kollega nämnde för mig att han i sina aftonböner varje kväll räknade upp minst tre saker han hade anledning att tacka Gud för just den dag som snart var till ända. Sedan han började med detta, hade han fått en helt annan syn på livet. Tidigare var det mest böner, som innehöll en begäran, vad han förväntade sig av Gud, och han hade svårt att se bönesvaren.

Plötsligt såg han hur Gud handlade, att Gud finns i allt det goda och kärleksfulla, i så många goda gåvor. Han insåg också, att det vi fått av Gud var något vi skulle ge vidare till våra medmänniskor. Framför allt skulle vi visa på Guds största gåva, Jesus. Det är honom vi ska upptäcka i våra liv. Det är han som finns vid min sida. Kanske kommer någon att upptäcka Jesus genom mitt sätt att vara. 

                                            Hela mitt liv är en lovsång

  Tacksamheten och lovsången är inte bara mina ord, inte bara mitt ”tack, hemskt mycket tack”. Hela min kropp och mitt liv ska återspegla lovsången. I den här söndagens epistel från Uppenbarelseboken får vi en inblick i den himmelska världen. Fyra varelser har som sin enda uppgift vad det verkar, att sjunga till Guds ära. ”Helig, helig, helig är Herren Gud, allhärskaren, han som var och som är och som kommer.”

Vi som människor har naturligtvis inte samma kvalitéer som änglarna, men att få visa en glimt av Guds rike på jorden för någon människa, det är stort. Jag vet inte om min konfirmationspräst hade någon speciell mening för just mig med det bibelord jag fick vid min konfirmation, och som jag även gett till många av mina egna konfirmander, men det var när jag läste detta som jag på något sätt upptäckte bibeln och tron på Gud.

Min kristna tro har sedan dess präglats av det ljusa och fina som finns i bibeln. Det finns ett ljus och hopp, hur världen än kan se ut. Jag vågar tro på Jesu kärlek, att den kan bo i människor, även i mitt hjärta. Jag vågar tro att Jesu kärlek är den starkaste makten i vår tillvaro. Det är honom vi ska ge vår tacksamhet och lovsång.

Det bibelord jag fick är från Kolosserbrevet 3:16-17: ”Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling, ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.”

                                                                 Tore Karlsson, präst i Norra Mo