Vårtal

Jaha, kära bybor, små och stora, unga och lite mer erfarna –
här står jag nu. En blivande pensionär från Hälsingland, mitt i Smålands hjärta, och ska hålla vårtal! Ja, de trodde jag aldrig, men här är vi. Och jag är ruskigt glad att få göra det just här, just nu.

För våren, vet ni, den smyger sej inte på i Hälsingland. Nä, där kommer den som en sädesärla på våren – lite yvig, efterlängtad och alldeles underbar. Ena dagen är det snöblask. Nästa dag luktar det jord, hopp och grill.

Visst är det någott visst med första gången man hör fågelsången på riktigt igen? När koltrasten sätter sej på skorstenen och drar igång sin lilla vårkonsert – då vet man: nu vänder det. Nu ska allt leva igen. Själv får man lust att kratta både rabatten och livet lite.

Men våren är inte bara sol och blomknoppar. Nä, för mitt i allt det där sköna, så kommer ju också det där bakslaget– ni vet, när grus och smältvatten skvätter på byxorna. När bilen är mer lerig något annat. 

Det är vår det också! Man får inte bara ta det söta, man får ta det syrliga också.

Men visst ska vi vara ärliga med oss själva också – för ibland kommer våren å man känner sej inte alls som nån sprittande krokus. Nä, man är mer som en gammal grindstolpe – lite skev, lite trött, och smått sliten i hela kroppen. Det knakar lite i lederna, orken ligger kvar i vintermössan. Men vet ni – det gör inget! För våren, den kommer ändå. Den har inte bråttom. Den säger: "Kom som du är, du med, luggsliten eller ej.

Men ändå – visst har vi ett otroligt förhållande till våren? Den står för nystart, för att man får försöka igen. Oavsett hur mörk vintern har varit – både ute och inombords – så kommer våren. Den kommer för att tala om att vi får chansen att blomma. Igen, igen och igen.

Så jag vill säga så här: ta till vara på den här tiden. Ta en promenad utan mål. Sätt dej på en sten och lyssna på skogen. Plantera något frö – i jorden eller i hjärtat. Å hälsa på grannen. Kanske har hen också längtat efter att få känna värmen på kinden igen.

Å glöm inte bort att ibland få vara lite som en sädesärla själv – vippa på stjärten, skratta högt och gör nåt oväntat. Livet behöver inte alltid vara så ordentligt. Speciellt inte när det äntligen har blivit vår.

Tack för att ni ville lyssna på en hälsing som kommit ner till Småland – nu går vi ut i våren tillsammans!

Glad Valborg!