Digital korsvägsvandring

Nyhet Publicerad 25 mars 2021

Ta del av korsvägsvandringen direkt på webben.

1. Jesus döms till döden

Luk 23:13-21

Så faller då domen. De vaga anklagelserna, misstänkliggörandet, blickarna av förakt och hat har nu konkretiserats i en fastslagen dom.

Domen: Pådriven av den uppretade massan, den som vill ha blod och hämnd.

Fastställd av dem med en position att bevaka.

Möjliggjord av dem som du trodde var dina vänner men som inte vågade stå emot den pådrivande mobben.

De säger att du utgör ett hot. Att du ställer till oreda: ”Du sprider oro”. Dömd är du att dö. Utlämnad, utkastad, förråd, förnekad. Bedragen.

2. Jesus tar korset på sig

Matt 27:27-31

Det finns stunder då endast tigande är möjligt. Alla försök till förklaring faller platt och förvärrar bara situationen. Domen är redan på förhand förkunnad. Du avsade dig din gudomlighet för att möta din mänsklighet. Mänskligheten är kärlekens plats men där sker också avhumaniseringen.

Inte sällan förklädd i rättens och självrättfärdighetens namn.

Medmänsklighetens och kärlekens väg blev så lidandets väg. Mot gaskamrar, avrättningsplatser och eviga flykting-läger mot allt detta som vi aldrig mer skulle tillåta ske. Entydigt leder vägen mot korset. Ondskan är inget annat än banala icke handlingar.

3. Jesus faller första gången

Jes. 42:1-3

Så faller du. DU, till vilken vi satte vårt hopp. Du vacklar och snavar. Din redan sargade kropp såras än mer. Hur kunde vi sätta vår lit till dig? Din blick möter min och jag ser vädjan i din. Bönen du ber är ordlös, en bön om hjälp och förbarmande. Den blir för svår för mig att möta. Jag vänder mig bort. Nervösa skratt, alltför höga och gälla, ekar ut mellan husen.

4. Jesus möter sin välsignade moder

Joh. 19:25-27

Du hade behövt någon vid din sida, någon att lita till vars kärlek till dig är villkorslös. Du hade behövt din mamma.

Så står hon där. Hon som gav dig livet, som upplät sig själv så att livsandan kunde få fäste. Hon – den sörjande: stabbat mater. Sorgsna ögon. Tom blick. Hon – som minns din mjuka hud när du som barn kröp intill henne, så tätt och så nära. Din lilla hand som smekte hennes hår. Det var ju så nyss! Hon borde inte vara här. Hon borde inte se detta som de, som vi, gör emot dig. Hur kan någon vilja ens barn så ont? Men, var skulle hon annars vara? Hon anade ju att det skulle ske. Många är de mödrar som sett sina barn falla offer för meningslöst våld, för skjutningar, för uppgörelser, för droger och terror. Många är de mödrar som förlorat sina barn på flykt från krig eller på flykt från sig själva. Heliga Maria, Jesu moder, du som gråter över världens barn. Du som lider och gråter med de mödrar som gråter. Heliga Maria, allas vår moder, förbarma dig över oss.

5. Korset läggs på Simon från Cyrene

Luk 23:26

Kanske var vi många som i grunden avskydde det som hände?

Men att inte stämma in i mobben var att själv riskera att bli utsatt.

Det var att stämplas som någon som hade fel. Det hände Simon.

Han fick dela förnedringen genom att bära ditt kors. Ge dig en stund av lättnad men bara för att förlänga ditt lidande. För en stund fick du en medlidare vid din sida. Gud vi ber för alla dem som burit ditt kors, som stått upp och stått ut i kampen för mänskligheten.

För rättvisan och freden. För livets skull.

6. Veronica torkar Jesu ansikte

Jes. 52:13-14; 53:2-3

Vem var hon, kvinnan som trädde fram och torkade ditt ansikte som var igenmurat av svett, blod och tårar? Du kände inte igen henne, men du kände omsorgen i hennes handling.

Hon var inte en av oss. Hon var en okänd som led av att se dig lida. Hennes handling har för evigt lämnat avtryck. Svett duken som svalkade ditt ansikte har för evigt påmint oss om hennes handling.

Stora är de handlingar som sker i det fördolda utan någon vinning och därför så sällan omnämns och bevittnas.

De som sker därför att de måste ske av kärlek och medlidande och som inte förväntar sig ett tack.

7. Jesus faller för andra gången

Jes. 53:4-7

Det finns inget föredömligt i att inte protestera men det finns en maktfullkomlighet som kväver alla protester och som kväver livet självt. När du faller är du i någon mån redan fallen. När du tiger borde vi ha protesterat men vi stod bredvid och såg på. Gud vi ber med alla dem som kämpat för dig och med dig i världen. Hjälp oss Gud att våga stå bakom dem nästa gång.

8. Jesus möter de gråtande kvinnorna

Luk 23:27-31

Vem är utsatt? En Gud som faller eller en människa som reser sig till höjder och tar på sig ett viktigt uppdrag?

Gråt inte bara med gudarna. Gråt också med människorna. Dem, vars gråt inte alltid hörs och vars lidande inte alltid syns. Det lidande som inte alltid är uppenbart i trasiga kläder och smutsiga ansikten men som också finns bakom en vardaglig fasad i prydliga hem, iden genomträngande tystnaden i en gemenskap.

En dag kommer du kanske att vara en av dem?

9. Jesus faller för tredje gången

Jes. 49:14-16

Hur många gånger kan en människa falla och ändå resa sig?

Tack Gud för att du aldrig glömmer mig. Tack för att du omsluter mig och håller mig i din hand. Tack för att du finns i både stort och smått i mitt liv. Amen

10. Jesus blir avklädd

Joh. 19:23-24

Att frånta en människa hennes värdighet, att avkläda henne och ta ifrån henne allt som för henne är meningsfullt. Hennes identitet. Det är att förnedra henne. Varför?

11. Jesus fästes vid Korset

Luk. 23:32-34

Den smärtan är obeskrivlig och obarmhärtig.

Oförmågan att föreställa sig ditt lidande skapar sensation och skadeglädje. Människor reagerar så olika inför det oerhörda. Någon menar att du har dig själv att skylla. Varför gav du dig ut på din vandring? Varför företog du dig detta uppdrag? Andra har du hjälpt så varför hjälper du nu inte dig själv. Du är ju Gud? Om det nu finns en Gud, varför stoppar denne Gud då inte alltlidande? Den paradoxala frågan ekar genom historien. Än idag blir denna teodicé ett sätt för människan att spekulera bort sitt eget ansvar.

12. Jesus dör på Korset

Matt 27:45-51

Så är nu allt utplånat och förintat. Återstoden på Golgata är endast tomhet och mörker. Våldet och ondskan har slitit människan såväl som mänskligheten mitt itu. Splittrad. Likt trasiga skärvor har den spridits över jorden. Övergiven. Förhänget har brustit och vägen in i tomheten ligger öppen och tillgänglig. Du ger dig in där. Vägen in i det heliga har blivit för dig vägen ut till mänskligheten, vägen in i människan. Du möter oss där i vår ensamhet, vår ånger och skam. Dit som vare sig gudar eller människor når, dit når Du.

13. Jesus tas ned från korset

Joh. 19:31-37

Varje liv som har levt är värt att vörda. Varje kropp som innehaft en livs anda måste tas om hand och vårdas.

Annars släpps snart barbariet löst. Varje jord som har frambringat liv måste tas om hand. Varje levande varelse är i någon mån älsk-värd. Var ditt liv meningslöst? Det var dock ditt liv. Ditt enda liv på den här jorden. Sådan blev din stund på jorden.

Gud hjälp oss att vara med i allt det svåra. Amen

14. Jesus läggs i graven

Matt. 27:57- 61

Om mänskligheten höll andan under vandringen till Golgata så har den andan helt givits upp nu. Anden som gavs åt dig i moderlivet och förenade dig men mänskligheten har lämnat dig. Där du nu är kan ingen gå med dig. Om det tidigare gjorts fåfänga försök att föreställa sig denna plats, har de varit förgäves och meningslösa. Här är nu platsen, och den har obarmhärtigt kommit till dig.

Sheol, Hades, Dödsriket...

Nej, det är inte längre ensamhet du erfar. Det är ett tillstånd som påminner om detta likt gapande, tomma ansikten du omgivs av på vandringen genom den öde staden. Likt telefonsignalen som ringer och ringer – ringer ut i rymden utan mottagare, mekaniskt upprepandes: "Inte tillgänglig just nu".

Flykten var alltid en möjlighet, du bad ju att bägaren skulle gå dig förbi. Nu har också den möjligheten upphört. Nu kan du inget annat än vara här, där du nu befinner dig. Kroppen som burit dig, som varit din enda tillitsfulla följeslagare under din vandring, också den har nu svikit. Tungt vilar du mot marken.

Du har uppgått i den jord som du både skapat och trampat.