Bröllopsseder på Gotland

Lysning innebär att man berättar om parets förestående vigsel vid kyrkans gudstjänst på söndagen. Förr satt man stolt i bänken och fick höra sin vigsel utlysas från predikstolen under några veckor före den stora dagen. Socknen fick reda på att det skulle hända, och kunde förbereda sig. 
Idag är lysning inte särskilt vanligt, men något kyrkan gärna gör. Ni bokar lysning samtidigt som ni bokar vigseln.

Att smycka kyrkan extra är inte nödvändigt - det finns alltid blommor på altaret och ljus tända och kyrkan i sig är fin nog. 
Men, om man vill, finns möjlighet att själv ordna med blommor. Det är egentligen ganska fritt fram hur mycket man vill smycka kyrkan. Det kan vara allt från att fixa egen bukett till altaret så det matchar brudbuketten till att bygga blomsterbågar. 
I flera av kyrkorna är det möjligt att använda någon form av bänkvaser. Då ger några fåtal blommor stor effekt. 
Murgröna kan man göra mycket med. 
I gammal tradition smyckar brudtärnorna kyrkan. 
Utanför kan man sätta björkar. Det finns lite olika lösningar för det vid varje kyrka, så fråga vid bokning eller titta på den tänkta kyrkans sida som har en faktaruta längst ner. 
Det går bra att sätta i kräppapper eller sidenband i björkarna, där är tipset att göra det samma dag (och ta ner banden) så att inte banden ”vissnar” och färgar kyrka eller sten om det regnar eller är fuktigt.

Kimbning görs genom att man ”spelar” på kyrkklockorna med stenar så det låter som att man ringer intensivt i många klockor samtidigt. I några socknar finns frivilliga som kan kimba för en, annars kan man efterlysa någon som vet hur man gör. 

I kyrkan satt traditonellt kvinnorna på kyrkans norrsida - nu brukar de som känner bruden sitta på norrsidan (vänster när man kommer in) och de som känner mannen på den södra/högra. Men det går lika bra att blanda, allrahelst om det är ett samkönat par. Om det är en man och en kvinna som gifter sig, så går kvinnan in på mannens vänstra sida, och när man går ut håller hon sitt hjärta närmast honom, dvs håller hans högra hand. 
På tal om händer så kan man antingen hålla hand som vanligt, eller mer som i en del danssteg, att han håller handen högt och hennes hand vilar på den.

På Gotland har kvinnorna haft en stark ställning och själva valt sin make sen urminnes tider (kul läsning om det i Gutalagen från 700-talet). Det innebär att man av tradition har gått in som par tillsammans av fri vilja. Kvinnan har alltså inte letts in av en förmyndare och lämnats över till maken. 
Idag influeras många bröllop av internationella traditioner, där man kanske haft en mer konservativ syn där brudledning är vanligt. En del tolkar det idag som att man ärar sin far genom att låta honom leda bruden fram. 
En variant kan vara det som prinsessan Viktoria gjorde - där hennes far ledde henne en bit, men hon sen gick självständigt till sin blivande make. 
Ni väljer vad som känns som rätt symbol för er. 

I en del socknar är det ännu vanligt att grannar och andra vänner som inte är bjudna till själva bröllopet kommer till vigseln. En del går med in i kyrkan, medan andra stannar på kyrkbacken. Se det som vänlig nyfikenhet och lyckönskningar att de dyker upp!

När brudparet kommer ut brukar man hurra! Ett gotländskt leve består av tre hoj, och ett hurra som man håller ut så länge luften räcker - HOJ HOJ HOJ HURRAAAAAAaaaaaaa!

Kasta gärna ris eller blås såpbubblor! Ris i brudkornan när den tas ur betyder tur, så kasta mycket!
Klockarna avråder från så kallat ”strössel” som konfetti, blomblad eller kakströssel som kan missfärga sten och kläder eller inte bryts ner. Även vitt strössel som säljs på bröllopssajter ger bekymmer. 
Tidigare sas att ris var farligt för fåglarna, men det avfärdas av både fågelexperter och forskare. 

Förr fick man sup och kringla på kyrkbacken, det tillhör inte vanligheterna nu. 

Brudparet vinkas gärna av i bil eller häst och vagn under hurrarop!

I ett gotländskt brudfölje fanns förstås inte Maid of Honor eller Bestman. 
Här finns tärnor och marskalkar. Tidigare var det otänktbart att någon i följet redan var gift, men det är det nog ingen som skulle uppröras över nu. 
Hur många par som går i följet väljer man själv. Tittar man på gamla bilder kan det vara uppemot tolv par! Ville man att det skulle vara en särskild klänning så sydde bruden eller brudens mor ofta dem, men mer vanligt var att man hade valfri långklänning, och herrarna frack. Tärnorna har en mindre bukett, och herrarna en knapphålsblomma eller en myrtenkrans. 

Brudnäbbar har varit vanligt, det ska både ge tur åt brudparets kommande familjebildning och vara ett sätt att lyfta fram barn i ens närhet. Deras uppdrag var att hålla upp brudens slöja så den inte släpade (kanske var det här också praktiskt att barn var korta och inte skymde bruden?). En brud utan slöja kan välja att ha barnen framför sig. 

En hedersuppgift vid ett gotländskt bröllop är bruttbonden och bruttöverskan. De kan närmast översättas med uppdragen av både maid of honor/bestman och toastmaster/toastmadame, men deras plikter är större än så. De följer bruden/brudgummen under dagen, från morgon till kväll och hjälper till vid påklädning, håller tiderna och övervakar middagen. Det här är ofta någon som är lite äldre än brudparet och har erfarenhet av bröllop, kanske ett släktingpar som känner till många. 

Att klä brud - ett hedersuppdrag för de närmaste vännerna om man vill!
De senaste femtio åren har man verkligen tillåtit alla former av brudklädsel. Vill du gifta dig i jeans och t-shirt är det helt okej! 

I många kyrkor finns en brudkrona att låna. Du ser dem bland bilderna vid respektiva kyrkas faktaruta. Den kan bäras med eller utan slöja. Du bokar kyrkans krona via expeditionen. Kronan får bara användas i den kyrkan eller av den brud som har koppling till socknen. Många av kronorna är skänkta av syföreningarna eller en ungdomsförening i socknen. Du behöver inte ha en vit klänning för att bära krona. 
I en del släkter finns myrtenkronor. En ungmö skulle odla sin egen myrtenbuske och klä kronan som också kunde smyckas med pärlor eller blomknoppar (äkta eller av vax). Idag lämnar de flesta in sin krona för omklädning. 

Förr höll ofta prästfrun med smycken att låna ut, från skosmycken och strumpeband till örhängen som skruvades fast. Kanske är det därifrån traditionen med något lånat kommer in? Och det blåa hör till renhet, sann kärlek och jungfru Maria. 

Äreportar är en träkonstruktion som restes över vägen där brudföljet skulle passera. Den kläs med löv och blommor, och överst hänger brudparets initialer och kanske någon sak som representerar personen - är man båtintresserad kan det blir en modellbåt, ryttaren får en sadel etc. 

Om man håller fest vid en bygdegård finns ibland färdiga bågar att låna och färdiga hål att sätta ner dem i, annars kan man höra sig för i gårdarna om de har liggande eller konstruera av gamla telefonstolpar. 

En båge restes nära brudens hem/där festen hålls av de närmare släktningarna och brudföljet. Framför och bakom bågen sätter man gärna en rad björkar. 
Sen kan ytterligare äreportar resas av grannar, vänner, föreningskamrater. Det finns rapporter om upp till sju äreportar längs vägen! Idag är det vanligare att de sitter vid infarten snarare än över själva vägen. 

Ungmansstången (stanggen) restes på gården där festen hålls. Det är en nyhuggen gran som barkas nästan till toppen. Man fäster en stor blomkrans runt den där grenarna slutar. En nybarkad gran är hal! 
Under kvällens gång ska ungmännen - de ogifta - visa sin skicklighet genom att klättra upp och ta på kransen. 

Under middagen kan det hållas tal, sjungas sånger och andra upptåg. 
En brudbåge - en lövad och blomstersmyckad båge - kan stå bakom brudparet, där det också kan hänga en transparang. 
En transparang är en banderoll eller skylt med ett budskap. Man kunde bygga en låda som man ledde in ljus i. I ett svart ark skars brudparets namn ut, samt dekorationer och symboler för dem. Silkespapper klistras från baksidan, och när belysningen tänds syns budskapet. 
Huvudrätten var ofta kött av något slag och till den dansade skaffarna och de andra i servisen utklädda in med maten på faten och ”retades” med dofterna innan de serverade. Utklädningen kan de mycket väl ha hittat i brudparets eller deras föräldrars garderob... Det här kallas staikstrik. 

Middagen är klar till kl 21, när brudvisningen förväntas börja. 

Brudvisning verkar nästan bara leva kvar på Gotland.
När middagen är klar vid 21-tiden har gården fyllts med grannar, avlägsna släktningar, föräldrars arbetskamrater, gamla klasskompisar och andra nyfikna. Brudparet går tillsammans med sitt brudfölje några varv på gården, gärna under musik live eller från högtalare. Sedan serveras dricke (dricke i obestämd form, dricku i bestämd form) av brudgummen och hans marskalkar och kringlor bjuds ut av bruden. Kringlorna är salta och enligt en äldre prästfru så fick bruden en synd förlåten för varje kringla som åts upp. En annan tradition säger att det ger brudparet ett år av lycka för varje kringla. Hur som, är kringlorna uppskattade av både gäster och brudvisningsbesökare. 
Det hör till att det hurras både på svenska och gotländska för brudparet, gärna flera gånger om. Och börjar folket klappa taktfast, då är det bara att pussas! 
Se brudvisningen som en kärlekshandling från bygden - att det kommer folk betyder att ni har ett nätverk som bryr sig om er! Förr behövde man inte ens annonsera ut brudvisningen eftersom man hade lysning och då kom folk helt enkelt vid niotiden. Idag kanske man sätter in en annons i tidningen eller bjuder in via sociala medier. 

Även om ett gotländskt bröllop kunde ha många gäster, kanske inte alla man kände och tyckte om kunde bjudas in. Det här är de personer som reste de extra äreportarna eller som på andra vis hjälpte till inför eller under bröllopet, som skaffarfar och skaffarmor. 
Självklart skulle dessa också firas med ett kalas! Kalaset ägde rum någon dag efter bröllopet och folk bjöds in efterhand.

Förr var risgrynsgröt och rejäla mackor vanligt, ibland med några busmackor med ”skinka” av en disktrasa och självklart med mandel i gröten (så man vet vem som ska gifta sig härnäst!). Idag hör vi om helgrillat lamm eller korv. Det här kalaset är avslappnat, hel och ren räcker som klädsel. Kanske åker instrument eller högtalare fram och det blir dans, men det viktiga är att få höra allt om festen och att brudparet får framföra sitt tack.