Orgel i romantisk stil

Planering
Västläktarens orgel började planeras på hösten 1923. Ursprunglig tanke var att få ett instrument av tyskromantisk stil som var vanligt i Norge vid denna tid men då anbud gavs till svenska orgelbyggare lät sig kyrkans företrädare övertygas om att svenskt orgelbygge höll minst lika hög nivå om inte högre och beställningen tillföll firman E A Setterquist & Son i Örebro. Gunnar Setterquist skriver i ett brev från 1923 till Legationspastor Hjalmar Lyth; som vi tänkt oss att i Svenska kyrkan i Kristiania bör stå en orgel efter svenskt mönster och tillverkad av svensk orgelbyggare bedja vi få lämna pris å de af Sveriges förnämsta orgelspelare Musikdirektör Otto Olsson uppsatta dispositionerna.
Arild Sandvold, dåvarande domkantor i Oslo var konsult vid byggnationen. Han var den som föreslog utvidgat manualomfång från 56 toner till 58 toner samt att utbyta den av Otto Olsson tilltänkta Euphone 8' mot Bourduna 16' i andra manualen.
 
Placering
Orgelns ovanliga placering, byggd i en nisch på södra sidan av läktaren och osynlig från kyrkorummet har varit ett diskussionsämne allt sedan orgeln planerades. Helt tydligt hade kyrkans arkitekt Israel Wahlman en stark åsikt i frågan då han gärna ville ha ljuset från västläktarens fönster att falla in i rummet. Trots orgelbyggarens försök att övertyga [BÅ1] om motsatsen så fick inte orgeln byggas som brukligt var, mitt på läktaren. Setterquist skriver återigen till Legionspastorn; Det är förvånande att man ännu idag finner kyrkorgeln så ytterst illa placerad. Menar man då att organisten icke tar aktiv del i gudstjänsten? Eller är kyrkomusiken och sången av så ---- underordand betydelse, att orgelverket, som näst altaret borde vara kyrkans skönaste prydnad, måste ställas i skymmundan, där det aldrig kan komma till sin fulla rätt. Fönstret åt väster, hvartill församlingen dock vänder ryggen, är det av så dominerande betydelse, att praktiska hänsyn därav behöver bli lidande? (8 september 1923)
 
Omdöme
Oskar Lindberg var kontrollant och skrev ett fint utlåtande efter sitt besök i Oslo hösten 1925. Han komponerade även en kantat för orgel, kör och solist som inte är utgiven. Hans utlåtande följer här;
Undertecknad hade nöjet att vid invigningen av Svenska Kyrkan i Oslo tjänstgöra vid den av firman E.A. Setterqvist & Son, Örebro, levererade orgeln. Både vid själva invigningshögtidligheten och vid den på aftonen samma dag anordnade vespergudstjänsten, då jag hade tillfälle att nerifrån kyrkan höra densamma, kunde jag konstatera att den gamla aktade firman alltfort upprätthåller sitt anseende som en av våra allra förnämligaste orgelfirmor.
Intonationen är gjord med mycken omsorg och säker smak. Samtliga stämmor hava erhållit den fyllighet och karaktäristik man fordrar av ett modernt orgelverk, och det trots att förhållandena vid orgelns intonering lära ha varit allt annat än gynnsamma. Vad som mycket gladde mig var, att orgeln, såväl de enskilda stämmorna som i olika sammanställningar, hade denna svenska klang som vi här lärt oss att värdera, i synnerhet efter de senaste årens import av utländska, särskilt tyska orglar, och kan alltså denna orgel anses vara en fullgod representant för vårt lands höga ståndpunkt och goda traditioner inom orgelbyggnadskonsten.
 
Oskar Lindberg. Org. I Engelbrektskyrkan. Lär. V. Kgl. Musikkonservatorium. Sakkunnig o. kontrollant för konserthusorgeln. 
Stockholm i januari 1926 

Tekniska data
Orgeln har 26 stämmor fördelade på två manualer och pedal (27 inräknat  Ekobas 16' vilken är transmitterad från Borduna 16').
Fem fria mekaniska kombinationer och registersvällare finns som registreingshjälpmedel.  Orgeln har ett tonomfång på 58/30.