Vad betyder ordet vänskap för oss, för dig eller mig? Jag är en gammal kvinna, som genom vänskap har fått ett rikare liv och något, som har hjälpt mig genom livets svårigheter. Den har lärt mig mycket och fått mig till att tänka utanför mitt eget jag. Vem är då jag? Jag föddes 1933 på en gård utanför Linköping, där slätt så smått övergår i lövskog blandat med barr-träd och mer kuperad terräng. Min barndom präglades av naturen, där vi barn vistades, sommar som vinter. Vi byggde kojor i skogen, satte samman sparkar till tåg och åkte i vild fart nedför logkörbanan. Allt blev mycket roligare, då vi gjorde saker tillsammans och vi blev mycket duktigare tillsammans. Vi lärde oss lita på varandra, samarbeta och ta ansvar tillsammans. Vänskapen var nödvändig för att uppnå resultat.
Vänskap bygger broar mellan människor. Under mitt liv har jag flyttat mycket, träffat människor med olika värdegrunder, olika kulturer och religioner. På varje ny plats måste jag bygga upp nya relationer för att känna mig tillfreds. I början längtade jag bara tillbaka till mitt hem, men så snart jag lärt känna människor, som jag fick förtoende för, började jag trivas på den nya platsen. Vi människor är i grunden väldigt lika med behov för vänskap, oavsett bakgrund.
Det tar tid att utveckla vänskap, men då man ger av sig själv, får man alltid rikligt tillbaka.
Vänskap bygger broar
När jag nu njuter min sista del av livet här i Oslo, har jag fortfarande gamla vänner kvar från mina olika platser, där jag bott. Vi ringer varandra , följer med hur våra respektive familjer har det, uppmuntrar varandra, då det behövs, tröstar varandra, då det är nödvändigt. Framför allt behöver vi lyssna och känna hur vänskapen då också kan läka sinnet. Dessa gamla vänner behöver man ingenting förklara, de känner till hur ens liv har varit och det betyder mycket.
Nya vänskaper
Livet har lärt mig hur viktigt det är att på varje ny plats bygga vänskapsband. Också i Oslo, dit jag kom för 5 år sedan, gammal och sjuk, har jag fått nya kontakter, som gett mycket av glädje och vänskap. Margaretakyrkan har varit en ovärderlig plats, där jag inte bara har mött mänsklig vänskap men också fått andlig upplevelse med mötet med anden, som vi kallar Gud, genom ordet, sången och musiken och den vän, som går vid vår sida genom livet. Med mänsklig och gudomlig vänskap får livet en ny dimension och bryter ned självmedlidandet, som annars gärna infinner sig.
Text & bild: Gunilla Ek