Under mina år med själavårdssamtal i olika slags världsliga oroshärdar har bönen för mig varit viktig. –”Herre, ge mig styrka, ödmjukhet och lyhördhet för vad jag ska få möta”. Mötet är det viktiga mellan konfident och själavårdare. Mötet där tilliten till varandras tankar sker. Som militär själavårdare och präst har det för mig varit viktigt att vara en del av livet som soldaterna lever. Vi delar samma villkor. Då kan ett möte enklare uppstå mellan oss i samtalet. –”Pastorn, jag är inte religiös men kan vi prata…” Att få dela en specifik händelse kan också hjälpa till, om bara så själavårdaren går bredvid utan någon specifik praktisk uppgift, mer än att finnas där bredvid. –”Vad bra att du var med, du gjorde det så mycket lättare att gå här”.
Att vara en empatisk medmänniska är en uppgift för alla människor. Det är inte alltid enkelt eller självklart att kunna utföra uppgiften - eller att vara just empatisk. Att vara en empatisk själavårdare är att gå ännu ett steg till. Detta oavsett om du möter en ung eller gammal person som drabbats av en personligt upplevd kris, en samhällelig katastrof eller behöver samtala kring existentiella funderingar. Själavårdarens uppgift är att trösta och ingjuta det hopp som den kristna tron kan erbjuda i Guds kärlek, nåd, förlåtelse och hopp i det till synes ofta meningslösa och hopplösa. Det är inte det samma som att komma med en ström av välmenande råd eller nickningar. Själavårdaren får lyssna till uttryck för både ilska, förtvivlan, gråt, hat och hopplöshet – utan att för den skull direkt komma med en massa lösningar. Uttrycket att vi har två öron och en mun, för att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi själva talar, passar bra in i själavården.
Doktorn botar. Psykologen läker. Själavårdaren helar – med Guds hjälp.
Doktorn botar. Psykologen läker. Själavårdaren helar – med Guds hjälp. Att låta själavården få ta plats i vårt samhälle är viktigt. 2016 fick jag gå Pastoralklinisk Utdanning genom Norska Fältprästkorpsets försorg. Utbildningen ägde rum bland annat på Viken senter för psykiatri og sjelesorg i Setermoen. Att psykiatri och själavård får arbeta parallellt gläder mig. Inte i konkurrens utan som komplement till varandra. Jag säger Heja Norge i detta viktiga arbete.
”Herre, låt mig få del av din kärlek och den rädd-ning du lovat mig”. Ps. 119:41
Skribent: Katarina Bäckelin
Präst