Meny

Lejonet- mellan gudomligt och mänskligt

Livet är fullt av balanserande motpoler, två motställda sidor som ofta fungerar i en växelverkan. De betingar varandra: vackert – fult, glädje – sorg, liv – död, gudomligt – mänskligt, rätt – fel, bekant – främmande, vi – de andra, gott – ont.

Genom att definiera det ena, kan vi identifiera det andra och vice versa. Det är ett samspel och en kamp, en balansakt där människans identitet och mening med livet utkristalliseras. Alla människor känner en tillhörighet med den sida som är bekant för dem, som erbjuder identitet, mening och förklaring av själva existensen.

Till den motsatta, främmande sidan projiceras osäkerheten och rädslorna, de tar form och får liv. De blir hot. I rädslan för det Andra föds intolerans. Roten till rädslan finns inom varje människa, i en inre konflikt i valet mellan motställda sidor. Medeltidens kristna djursymbolik gjorde denna balansakt lättare att förstå och hantera. Till djurens karaktärer kopplades egenskaper som fungerade som moralisk vägledning i livet. 

Har du reagerat på att det ofta finns lejon i kyrkorummet? Så varierande de framställs, än harmoniska och trygga, än aggressiva och skrämmande, ibland både ock. I kristen symbolik förenar lejonet existensens dubbla natur, båda sidorna finns representerade i ett och samma djur.

Om du står längst fram i Margaretakyrkans kor och tittar upp i taket kan du se de fyra evangelistsymbolerna; Sankt Matteus ängel, Sankt Lukas tjur, Sankt Johannes örn och Sankt Markus lejon. Du kan läsa i Uppenbarelseboken 4:7 om fyra bevingade varelser: 

Mitt för tronen och runt om tronen var fyra varelser som hade fullt med ögon, både framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ungtjur, den tredje hade ett ansikte som en människa, och den fjärde liknade en flygande örn

I Uppenbarelseboken 5:5 möter vi det goda lejonet, det vill säga Jesus Kristus: ”Se han har segrat, lejonet av Juda stam, skottet från Davids rot.” Ofta är lejonen placerade vid kyrkans portaler, lejonet markerar gränsen mellan gott och ont samt mellan gudomligt och mänskligt.

I Johannesevangeliet 10:9 säger Jesus: ”Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst.” Det onda lejonet möter vi i Första Petrusbrevet 5:5. Lejonsymbolen speglar kampen mellan motstridiga, men av varandra beroende sidor, som pågår inom varje människa.

Har du någon gång varit i Lunds domkyrka? Då har du kanske lagt märke till att längs korstolarnas södra sida finns ett lejon som lutar sig över en hukande människa. Många ser det kanske som att lejonet är ont som en påminnelse till människan att vara vaksam och inte låta sig lockas in på en moraliskt förkastlig sida.

Om du frågar ett barn får du kanske en mer djupare förståelse för lejonsymbolen. Kanske det är av välvilja? Medan en vuxen är miss-tänksam och anande ett eventuellt hot, ser barnet med barnets oskuldsfullhet endast

någonting gott. Hon ser kattmamman som med tänderna i ungens nackskinn bär bort den till trygghet.

Vilket lejon ser du? När och varför ser du det du ser? Lejonsymbolen kan hjälpa dig att reflektera över dig själv som människa, över vem du är och vilka dina rädslor är – och kanske även att våga möta och utmana desamma.

Text: Madeleine Larsson, doktorand i historie-didaktik vid Linköpings universitet och tidigare domkyrkoguide från Lund