Längtan – hjälp eller stjälp?

Nyhet Publicerad

Ines Srdoc Persson är legitimerad psykolog och arbetar på cancerrehabiliteringsmottagningen vid Lunds universitetssjukhus. Hennes arbete är att möta personer som genomgår svår behandling och på olika sätt lever i påtaglig ovisshet om framtiden. Till henne ställde vi frågan om vad begreppet längtan betyder för henne och de människor hon möter som psykolog.

”Längtan är en komplex känslomässig upplevelse och sammansatt”, säger Ines. Längtan är en känsla men den i sin tur är sammansatt av olika känslor. Det kan till exempel vara känslan av otillfredsställelse eller rädsla som gör att man längtar bort från något, eller känslan av glädje som gör att man längtar till något eller någon.

Ines beskriver känslor som drivkrafter. De innehåller information om i vilken situation vi befinner oss i, och vill få oss att agera på ett sådant sätt att vi kan ta hand om oss själva. De kan hjälpa oss att förändra vår livssituation. Har vi kontakt med våra känslor och kan definiera dem så kan de fungera som ett viktigt redskap för vår ”livskompass” som gör det möjligt att ta ut riktningen framåt. Känslorna hjälper oss att inse vad som är viktigt i våra liv – vilka våra grundvärden är, vad som är värdefullt och ger mening. Det är dessa grundvärden som Ines vill arbeta med när personer söker hjälp hos henne, och känslorna, till exempel längtan, kan hjälpa till i det arbetet.

”Den första frågan jag ställer till den som söker hjälp är Vad är svårt för dig just nu?, och den andra är vad vill du att denna terapeutiska behandling skall leda till?”. I svaret på den andra frågan ligger implicit en fråga om personens längtan. De människor hon möter är alltid i en situation i livet där de inte vill vara – de längtar efter något annat. Det kan vara att slippa oro, vilsenhet, få bättre relationer, få tillbaka sitt ”gamla liv”, bli frisk eller något helt annat. Den metod Ines använder är att hjälpa personen formulera vad som är det viktigaste i dennes liv, vad han eller hon vill ha mer av. Därefter reder de ut frågan hur personen kan röra sig i den riktningen, det vill säga vilka beteenden som främjar en rörelse fram emot mer av det viktiga i livet.

Men längtan är inte bara något som kan hjälpa. Det kan också stjälpa. ”Längtan kan hindra någon från att få mer av det viktiga i livet. Tänk på längtan efter hämnd eller revansch”. Ines reflekterar kring destruktiv längtan som får många att komma längre och längre bort från det goda liv som de önskar. Längtan efter hämnd, revansch eller upp-rättelse kan bli en fixering som förstör också det goda som personen fortfarande har kvar efter en konflikt eller förlust. Fixeringar fungerar ofta så – de blir något destruktivt och ett hinder som leder personen längre bort från det hon vill till. Längtan efter bekräftelse är en annan fixering som kan få förödande konsekvenser. Ines exemplifierar med olika destruktiva missbruk som har sin grund i önskan att bli sedd och älskad, till exempel missbruk av makt, sex, pengar. Fixeringar av alla slag gör att allt annat överskuggas – man ser inte det goda som är just nu, de positiva förändringar som sker eller andra människors omsorg. Den omöjliga längtan kan också vara ett hinder, säger Ines. Om det vi längtar efter är ouppnåeligt så hindrar den längtan oss från att ta oss vidare.

Men att definiera sin längtan och förstå vilka de viktigaste värdena är i livet, vad som ger mening, det är viktigt. Hur gör man för att få syn på sin längtan och det som ger mening i livet? ”Stanna upp!”, svarar Ines blixtsnabbt. Det första är att stanna upp och inte rusa på med sina tankar och handlingar som vanligt. Ines menar att vi inte sällan flyr genom att bara löpa vidare. Det gör ont att konfronteras med att jag kanske inte lyckas leva på det sätt jag vill, att jag gör fel prioriteringar, att något måste ändras. Sådant kommer ifatt en om man vågar stanna upp. ”Vill man ha mening och innehåll i sitt liv får man ibland stå ut med att det är en jobbig process dit”, säger Ines. När man stannat upp börjar man leta efter vad som är verkligt viktigt. Det kan vara att definiera de viktigaste och bästa minnen man har; ”Vad gjorde just de erfarenheterna till de bästa man haft? Vad var det meningsfulla vid de tillfällena?” kan vara frågan. Ibland behöver Ines vara brutal för att få personen att på allvar identifiera det viktigaste. Hon berättar om metoden att rita upp en livslinje på en whiteboard och markera var någonstans konfidenten är, för att därefter peka på den korta sista biten som ibland är två år, ibland tio, och sedan säga; ”Hur vill du att denna sista del av livet skall vara? Vad skall du fylla denna del med?”. 

Min sista fråga till Ines är om man kan leva som människa utan längtan. Vad är en människa som saknar längtan? Ines funderar på frågan och säger sedan något oväntat att antingen är den människan djupt deprimerad eller helt nöjd med att vara precis där och då. Jo, så är det ju förstås. Momentant, precis när man är helt nöjd och lycklig så är inte längtan det man känner. För de flesta av oss är en stor del av livet ändå fyllt med längtan, och det kan vara rätt härligt i sig.

Skribent: Per Anders Sandgren,
präst i Svenska kyrkan i Norge.