Här kan jag vara mig själv

Nyhet Publicerad Ändrad

Det är mänskligt att få berätta och uttrycka sina känslor på sitt eget språk, i en grupp eller enskilt. Språket är viktigt för människans identitet och upplevelsen av samhörighet. Dessa insikter är några som bär församlingens diakonala arbete. Kommunikatören Maria Sandell har intervjuat diakonen Kristina.

Svenska kyrkan har stor verksamhet i Norge. Det förvånar många. I Norden är vi ju så lika, vi förstår till och med varandras språk?

- Det här är ett väldigt nära grannland till oss historiskt och kulturellt. Samtidigt är i vi två olika folk med olika vanor, traditioner och olika sätt att uttrycka vår tro. Det är värdefullt att få ha ett enskilt samtal eller ett själavårdssamtal på sitt modersmål. Svenska är bönens språk för många. Att få fira guds-tjänst på svenska är också viktigt, berättar Kristina som är diakon i Svenska kyrkan i Norge.

Här är man inte ”svensken” på jobbet utan får vara den man är
Svenskar som invandrare i Norge har en fördel gentemot andra invandrare, men de är ändå invandrare. Det är viktigt för alla människor att få vara självklara, att inte behöva få representera en hel grupp, vara ”svensken” på jobbet utan att få vara den man är. Den möjligheten ger Svenska kyrkan. 

Svenska kyrkan i Norge har bestämt att församlingen bland annat ska satsa på att möta människor som har det svårast. Det betyder att fängelsebesök är viktiga. Kristina ägnar ungefär en femtedel av sin arbetstid till att besöka svenskar i fängelse. 

- I fängelse har man få möjligheter till kontakt utåt och hierarkin är stark. Då är det viktigt att ibland få vara hela sig själv och få prata sitt modersmål. 

Kan stå vid gränsen med en plastkasse i handen
I Norge blir väldigt många personer utvisade efter sitt fängelsestraff. Det drabbar hårt den svensk som kanske bott i Norge länge. Kanske är man egen företagare eller har jobb och bostad, man har familj i Norge, men man måste ändå lämna landet. För några går det bra, andra står vid gränsen till Sverige med en plastkasse i handen. 

Babycaféet är en mötesplats
Alla har vi nog hört om de många svenska ungdomar som reser och arbetar i Norge en tid. Men den här gruppen svenskar i Norge är betydligt färre sedan några år tillbaka. Nu finns det fler jobb i Sverige och skillnaden på svenska och norska löner är inte lika stor längre. Den största gruppen just nu är unga föräldrar med små barn. Det kan handla om två svenska föräldrar eller en svensk och en norsk förälder.

- Vi har babycafé två gånger i veckan, då kommer 40-60 personer. Det är en mötesplats som kan leda vidare till att man kanske döps, börjar på Kyrkis eller i barngruppen, berättar Kristina.

Ansvar att möta den som söker
Svenska kyrkan har uppsökande verksamhet, det blir hembesök och sjukbesök. Då handlar det förstås om att söka upp människor som har någon sorts anknytning till Sverige. Alla är inte svenska medborgare men de identifierar sig som svenska. En del nya svenskar har till exempel tagit sig vidare till Norge. 

Men när någon kommer till Svenska kyrkan på eget initiativ behöver inte svensk-anknytningen finnas.

- Då är vi självklart en vanlig församling med ansvaret att möta den som söker sig till församlingen oavsett vem han eller hon är, säger Kristina. 

Eller som församlingen skriver på sin webbplats: ”Att ha någon att prata med är ett mänskligt behov. Till kyrkan kan du komma och prata om precis vad som helst, antingen genom enskilda samtal eller på olika mötes-platser eller i samband med gudstjänster.”

Mycket tid för enskilda samtal
Kristina ser som sitt uppdrag att hjälpa församlingen att se sitt ansvar för dem som har det svårast, att hitta en struktur i det. Hon tycker att de har det väl förspänt i Oslo då de är hela 10 personer i personalen. 

- Jag har möjlighet att lägga mer tid på den särskilda diakonin, att vara i enskild kontakt med människor. I många andra församlingar i utlandskyrkan behöver diakonen arbeta mer med det generella. Jag har mer tid för enskilda samtal. Förutom besök på sjukhus, i fängelser och i hem har vi även en samtals-mottagning i kyrkan där man kan boka tid. Men ibland tar jag själv initiativ om jag tror att det skulle vara välkommet.

Församlingen har också en samtalsgrupp om tro och liv där man ses en gång i månaden. Det är en öppen grupp dit man kan komma enstaka gånger eller vara med varje gång. 


Chans att prata om det man brottas med
- Gruppen är en fin blandning av de som varit troende i många år, de som är ambivalenta och de som är på väg mot en tro. Deltagarna delar sådant de brottas med, tilliten växer i gruppen och det blir ofta ganska personliga samtal. 

- Min erfarenhet är att till Svenska kyrkan utomlands kan människor komma ganska öppet och säga att de vill fördjupa sin tro. Det finns hela tiden en liten ström av sådana personer.

Text:  Maria Sandell
Kommunikatör, Svenska kyrkan i utlandet