- Vad har du för relation till Margaretakyrkan och Sverige?
- Min mormor …. Var svensk och bodde i Sofies gata, ganska nära Margaretakyrkan. Hon hade kommit från Värmland till Kristiania som 17 åring för att arbeta. Hon fick arbete i kök och restaurang, mötte en man och bildade familj. De fick fyra barn och en av döttrarna blev min mor.
Marianne berättar att familjebanden till Sverige var viktiga. Somrar tillbringades hos släkten i Värmland. I skolan skröt Marianne om att hennes gammelmormor bodde i Sverige och mormor var svensk. Anknytningen till Sverige var något hon var stolt över. Särskilt stolt var hon då hon fick reda på att mormor och morfar, tack vare sina kontakter i Sverige, under ockupationen hade kunnat hjälpa många som var jagade av ockupationsmakten att ta sig över gränsen. Mormor talade norska men skrev på svenska, minns Marianne. Ofta fick hon följa med mormor till Margaretakyrkan och det svenska ålderdomshemmet intill. Marianne kommer ihåg att de drack kaffe och saft på ålderdomshemmet, men de tydligaste minnena har hon från Luciafiranden och konserter i kyrkan. På 50-talets slut hade inte luciafirandet på norska skolor introducerats än, så högtiden i Margaretakyrkan var spännande och exotisk, säger Marianne. Hon minns en varm och god stämning från besöken. Margaretakyrkan hade stor betydelse för mormor. Där upplevde hon en trygghet och blev stärkt i sin identitet som svensk.
Vad bär Marianne med sig av svensk identitet?
Väldigt konkret nämner hon en kärlek till kanelbullar, smörgåsbordet och alla inlagda sillar. Hon minns att man hos mormor ibland kunde få nybakade kanelbullar till frukost. Den svenska barnlitteraturen med bland annat Astrid Lindgrens värld är något annat hon tagit med sig.
Marianne har ägnat sitt liv åt politiken och engagerat sig på olika sätt för byggandet av ett gott Oslo. Vi frågar Marianne vad kyrkan, och särskilt en immigrantförsamling som vår, betyder i det samhällsbygget. Hon nämner först betydelsen på det individuella planet – att vara den trygga miljö som bidrar till integrering, trygghet och känsla av hemhörighet för invånarna. Därefter kommer vi in på kyrkans betydelse för samhället som helhet. Den frågan har Marianne mycket att säga om. ”En tilltagande polarisering mellan grupper och åsikter gör att hat och diskriminering ökar. Många värden som demokrati och jämställdhet är plötsligt hotade”, menar hon. Vi måste kämpa emot de krafter som vill skapa ett ”vi och dem”, och i den kampen är kyrkor och trossamfund viktiga. ”Kyrkorna kan ’slå ring om’ människovärde och människorättigheter när dessa alltmer ifrågasätts” fortsätter hon. Det blir tydligt i samtalet att i dessa frågor har Marianne ett starkt patos.
Det var ett viktigt och roligt samtal med Marianne som förhoppningsvis får en fortsättning. Till våren 2022 planeras ett seminarium tillsammans med Trefoldighetskirken kring temat ”Kyrkornas betydelse i samhällsbygget”. Då möter vi nog Marianne i samtalspanelen.
Text: Per Anders Sandgren
Foto: Oslo kommune/Sturlason