Marks första tankar kring förväntningar är sådana som vi har på oss själva, och sådana som andra har på oss.
- Det finns så många mål som vi själva och andra ställer upp. Jag vill försöka strunta i förväntningarna som finns. Det är bättre att koncentrera sig på vad jag vill, vad som ger mig lust – och så göra det. Att ha fokus på att försöka leva upp till sina egna eller andras förväntningar slutar sällan lyckligt.
När Mark var 19 flyttade han till Sverige från Finland. Det liknar det som många unga oslo-svenskar har erfarenhet av – att efter gymnasiet ha flyttat till ett annat nordiskt land. En sådan flytt innebär förväntningar. Vad minns Mark om sina egna förväntningar från den tiden?
- De var inte så stora. Jag levde så glad och nöjd och var tillfreds med att jobba inom vården. Jag kanske hade varit där än om inte Jonas dragit mig därifrån.
Men så kommer vi in på tanken att den tiden innebär förväntningar på att bli vuxen.
- Ja, jag minns att det var en tid då jag ville bli mig själv, ville ta steget ut ur andras skuggor och själv definiera vem och hur jag ville vara.
Förväntningar har med längtan att göra. Vi talar om att vi som vuxna sällan längtar på samma intensiva sätt som vi gjorde som barn; vi längtade efter julafton, efter födelsedagen. - Kerstin Ekman har skrivit att ett av dagens problem är att vi inte har det tråkigt. Man kan inte ha roligt hela tiden – vad har man då att längta efter? Många av oss har så bråttom att vi inte hinner längta, vi hinner inte njuta av förväntningarna på framtiden, fortsätter Mark. Vi enas om att många av oss längtar efter att få längta. Det kanske är halva nöjet att få drömma, att bygga upp förväntan inför en semesterresa, avslutar Mark.
Mark talar tydligt och mycket om sin Gudstro. Hans radio-program, podcasten Men Herre Gud! är älskat av många. Jag frågar om han har någon förväntan på Gud.
- Ja. Min förväntan på Gud är att när jag faller kommer Gud plocka upp mig.
Mark utvecklar tanken att kristet liv är en förväntan på, en tillit till, att Gud är den som håller oss uppe när vi misslyckas. Som kristna behöver vi inte vara rädda för att misslyckas. Också misslyckanden vänder Gud till något gott, och han tar misslyckandet på sig. Gud är särskilt omsorgsfull och tålmodig med oss som misslyckas, säger Mark.
Vad står du i för förväntningar just nu?
- Bra fråga. Jag har inga yrkesmässiga förväntningar. Drömmar och förväntningar kretsar mer och mer kring barnen – jag har flyttat ned drömmarna en generation. Jag har förväntningar på resor jag vill göra tillsammans med Amos (15) och Olga (12), allt jag vill berätta och visa, berättar Mark. Vi talar vidare om att ha barn och Mark funderar kring hur det blir när de blir äldre och flyttar hemifrån. Hur skall det bli? Vilka drömmar har vi när barnen inte längre fyller tillvaron?
Tack Mark för att du bjuder så generöst på dig själv, din tid och din tro.
Välkommen till Margaretakyrkan om du har vägarna förbi!
Text: Per Anders Sandgren