FN-chefen som protesterade

Jag lärde känna Anders när han som ung var aktiv i Svenska kyrkans ungdomsarbete i Halmstad. Han var under ett år anställd som assistent i ungdomsarbetet och jag var hans handledare. Efter att han tagit studenten reste han ensam till Guatemala där han i byn Pasac initierade ett utvecklingsprojekt. Senare jobbade han för den svenska biståndsorganisationen Diakonia i Centralamerika, för svenska UD och FN:s utvecklingsprogram i El Salvador samt för FN:s freds- och människorättsarbete i Guatemala, Mexico och Colombia. Han har i flera år varit chef för fältarbetet för mänskliga rättigheter vid FN-kontoret i Genève. 

Sexuella övergrepp mot barn
Sommaren 2014 fick Anders en rapport om hur franska soldater utsatt barn för övergrepp i form av sexuellt våld, tvång och hot.  Han hade läst många rapporter som var fruktansvärda men den här rapporten drabbade honom speciellt hårt. För att stoppa övergreppen lämnade Anders rapporten till den franska regeringen. Det fick han kritik för av sin chef, som uppmanade honom att säga upp sig. När han vägrade blev han avstängd från sin tjänst och förbjöds att yttra sig i saken. Flera FN-chefer gick då offentligt ut och riktade kritik mot honom. Men på grund av påtryckningar från flera länder tvingades generalsekreteraren att tillsätta en extern oberoende utredning, som helt friade Anders i december 2015.

Efter att Anders anmälde övergreppen har andra FN-anställda berättat att de till huvudkontoret rapporterat om liknande sexualbrott av FN- militär i andra länder. De fick aldrig någon res- pons från FN. Allt tystades ner av dem som stod högt i hierarkin.

Årets FN-svensk
Anders Kompass agerande har uppmärksammats både nationellt och internationellt. Han har fått flera utmärkelser såsom ”Årets FN-vän 2015”. Han fick priset ”för att han genom sitt agerande försvarat viktiga FN-principer om mäns-kliga rättigheter och mänsklig värdighet och samtidigt påvisat behovet av större öppenhet och transparens i FN-systemet.”

Det tycks som om ledningen i FN:s organisation vill dölja den här typen av brott. Därmed bidrar man till att sådana övergrepp kan fortsätta. Anders är naturligtvis besviken på ledningen inom FN som inte längre står för de värden som FN skall värna om.

2016 fick Anders ta emot Hillesgårdspriset ”för medmänsklighet och mod, för att han genom sitt agerande tydligt, kraftfullt och ödmjukt påminner om vad varje människa är mäktig om hon vågar lyssna på sitt samvetsstyrda hjärta.” 

FN behöver en reformation
Anders har arbetat på farliga platser i sammanhang som rymt hot mot hans verksamhet och honom personligen. Han har varit beredd att offra sig själv för det han tror på. Nu har han visat mod när han vågat stå upp mot FN:s ledning. När Anders för några månader sedan mottog Stig Dagermanpriset för sitt mod att protestera citerade han i sitt tal Stig Dagerman: ”Jag tror att människans naturliga fiende är jätteorganisationen, därför att den berövar henne det livsnödvändiga ansvaret för medmänniskan...”. Detta har Anders själv haft anledning att reflektera mycket kring när han blev kritiserad av de högsta FN-cheferna. Trots att han blev rentvådd i två utredningar kände han att det blev omöjligt att arbeta vidare i FN. Han upplevde att han inte hade förtroende att i sin tjänst fortsätta att kämpa för det han alltid har trott på och därför var det dags att sluta efter 21 år i olika FN-uppdrag. ”Jag tror fortfarande på försvaret av de mänskliga rättigheterna. Jag tror fortfarande att en universell organisation behövs för att förbättra chanserna för världsfred och framsteg. Men jag tror inte att FN-organisationen kan lyckas med att ta itu med dagens och morgondagens utmaningar, om man inte gör stora förändringar som syftar till att återuppliva ett etiskt beteende. På den punkten har min erfarenhet tyvärr gjort mig skeptisk.”

 Text: Gunnar Prytz Leland