Dags att väcka liv

Nyhet Publicerad

I Margaretakyrkans byggnad – med en gallerförsedd dörr ut mot grässlänten och Hammersborg torg finns ett tomt rum. Rummet inreddes som bårrum – ett tillfälligt uppehållsrum för de döda. Nu finns tankar inom ett konstprojekt där rummet blir en plats för att aktivera samtal och berättelser. En del i Margaretakyrkans hundraårsfirande. Jonas Dahlberg och OPI har initiativet till projektet.

Studion Of Public interest (OPI) har fått i uppdrag att under de kommande tre åren ta fram ett konstverk i samband med hyllningen av Margaretakyrkans 100-års dag som infaller om dryga tre år. Som representant för studion medverkar grundaren och konstnären Jonas Dahlberg. Övriga medlemmar är Chiara Bugatti, Marla Heid, Orestis Mavroudis och Danae Valenza. 

Jonas Dahlberg är professor och konstnär baserad i Sverige och är sedan tidigare känd för sitt förslag till minnesmärket för terrorattacken vid Utøya och Oslo i 2011. Förslaget ”Memory wound” blev mycket omtalat i konstvärlden och media men förutom att förslaget fick ta emot kulturpris fick det även mycket kritik, så mycket att kontraktet sades upp vilket ledde till att minnesmärket aldrig realiserades. Nu är Jonas tillbaka i Oslo, på uppdrag av Svenska Kyrkan för att skapa något unikt för platsen och för allmänheten. 

Framtidsrummet

För att presentera det tänkta arbetet med konstverket hölls under den första av två jubileumsdagar en presskonferens där Jonas fick chansen att för nyfikna åskådare berätta om teamets idé: Något som blir till det det inte skulle vara. 

Vi ska bygga något för framtiden göra om ett rum som aldrig varit det det skulle ha varit. Vad är det nu? Vad blir det sen? Så börjar Jonas sin presentation då det visar sig att teamet har hittat ett bårrum på baksidan av kyrkan, ett bårrum som egentligen aldrig använts till just det som det var tänkt för. Medan Jonas berättar får åskådarna nyfiket försöka visualisera vad som kan finnas där inne bakom lås och bom. Rummet beskrivs som litet men mycket vackert. 

Vad ska det då bli? Jonas fortsätter att berätta tanken om en plats för att aktivera samtal och berättelser. Ledordet här är definitivt aktivt snarare än passivt. Ett konstprojekt att vara i, ett deltagande interaktivt rum. Men för vem? Till vad? Och framförallt hur? - Ja det återstår att se. Inget är hugget i sten avslutar han, med glimten i ögat. 

Vi har en uppdragsgivare och vi har en studio som antagit uppdraget. Vi vet inte exakt hur, vi vet inte riktigt för vem. Men. Vi vet att vi har ett tomt rum redo att användas. Tanken är att hitta företag, organisationer, privatpersoner eller föreningar som har en önskan att husera i rummet under en längre period. Jonas talar öppet om en period på kanske två till tre år per ansökan och projekt. Att planera långsiktigt blir viktigt för det här projektet. 

Undanskymd men ständigt bevakad

Kyrkobyggnader är speciella, de är bestående på det vis att själva byggnaden ofta inte förändras men platsen runt om och människorna i samfundet är i ständig förändring. Detta tar OPI till fasta på och har på många sätt varit utgångspunkt i denna process, som fortfarande i allra högsta grad är en process. 

Margaretakyrkan är placerad i ett område kantad av rockbarer, street art, stora företagskomplex, det gamla biblioteket och inte minst uppbyggnaden av regjeringskvartalet som förväntas stå klart om några år. Platsen i sig är ganska undanskymd men ständigt bevakad på grund av denna enorma bygg-nation som pågår. Ett område i förändring som de många byggkranarna vittnar om. 

I takt med att samhället förändras så uppstår behov av helt nya rum och platser. Pandemin gjorde oss oerhört medvetna om det då det helt plötsligt krävdes utrymmen och lokaler vi inte hade kunnat förutse. Ett exempel på förändring är att den gamla entrén till kyrkan inte längre är brukbar på grund av att den inte är tillgänglighetsanpassad. Denna del av kyrkan har därför blivit baksidan, med en liten sluttande park, en stor praktfull lönn och framförallt bårrummet som är i färd med att genomgå en förvandling. 

En man i publiken gav med intresserad röst en replik på det då att han gått förbi under alla år han bott i närheten och alltid undrat vad som gömt sig bak dörren bakom galler. Det är fortfarande en hemlighet för allmänheten, men inte så länge till. 

Söndagen den 4:e advent 2025, kanske blir det då projektet invigs. Högst troligt blir det denna dag som det kommer att bli möjligt att ansöka om att nyttja det gamla bårrummet till något det från början inte alls var menat för. Vad det blir, ja det återstår att se, inget är som sagt ”hugget i sten”.

Skribent: Tina Wetterskog