INTRYCKS redaktion bad professorn i etik vid Stockholms Teologiska Högskola, Susanne Wigorts Yngvesson, skriva några korta tankar om avund.
Avund kan vara skambelagt, men viss avund är bra. Den betyder att vi vill något och är ett erkännande av en annans egenskaper eller egendom. När det i budorden uppmanas att inte ha begär, är det inte erkännandets avund som menas utan det begär som gör oss förkrympta och missunnsamma, som får oss att förtala eller förtrycka andra som hämnd för hens karriär, sexighet, sångröst, rikedom eller vackra hem. Den avunden måste vi akta oss för eftersom den förminskar oss. När avundsjukan sätter klorna i oss blir vi blinda för den fantastiska rikedom som ryms i vårt eget liv. Det skadliga med fel sorts avund är dels att vi blir blinda för vårt eget liv, dels att vi önskar förstöra eller beröva den andre hens status eller egendomar. I djupt skadliga sammanhang kan avund även få människor att döda eller förtrycka en person eller en grupp. Avundsjuka förstör livsglädjen för dig själv och för den som drabbas så var aktsam när den smyger sig in som en kil mellan dig och dina medmänniskor.
Text: Susanne Wigorts Yngvesson
Professor in Ethics Systematic Theology & Human Rights University College Stockholm/Stockholm School of Theology