Påskens vittnen
Psalm 517:1
”Här på jorden vandrar nu, den uppståndne Herren. Öst och väst och syd och nord,
Eld och vatten luft och jord. Sjunger påskens psalmer”
Psalmens ord är verkligen sanna. Påsken handlar om från död till liv.
Både kyrkliga seder och dom som vi inte tänker är kyrkliga utan folkliga vill berätta om livets under – eller vara påskens vittnen.
Påskriset - som många tar in tiden före påsk, för att se de små gröna bladen vittna om livets kraft, tom i en avbruten gren.
Äggen - som vi äter till påsk och som i sig är en livets symbol, efter instängdheten innanför skalet föds/uppstår fågeln, kycklingen till en annan gestalt till ett liv.
Påskens psalmer och berättelser handlar om den första påskens vittnen och om påskens vittnen av idag.
Eld och vatten luft och jord. Sjunger påskens psalmer” Alla fyra elementen, dvs hela skapelsen sjunger om livets seger över död. Många gånger har jag haft anledning att med hjälp av skeendet i naturen inge mig själv och andra hopp om livets fortsättning när döden ser ut att ha segrat. Inget är väl som vårens ljusa dagar då vintervilan byts mot knoppar och fågelsång.
”Hör hur fågelropen höjs, Hav och strand sig gläder. Se hur mark och träd tar på sina sommarkläder. Genom tjäle, köld och död, tränger solens eld och glöd. Det är påsk på jorden.”
Det var inte så lätt för människorna på Jesus tid, för hans närstående lärjungar, att tro på förändringen från Långfredagens mörker och hopplöshet, då tom han, deras ledare, gav upp andan och blev lagd i en grav. (för alla visste då liksom nu att ingen ger tillbaka vad graven tar..).
Psalm 473:1-3
1. Du räckte ut din hand, jag såg och trodde att liv och kärlek levde i vår nöd
De blinda såg de hungrande blev mätta du räckte ut dig själv i vin och bröd
Men ljus och frihet blev till natt och död.
2. Du räckte ut din hand på trä som bar dig i stum förtvivlan mot din himmel opp
Jag stod där tyst på avstånd mitt ibland folket, såg såren i din hand, din fot, din kropp
Och mörkret slöt sig tungt och utan hopp
3. Jag hörde ryktet flyga över staden, att graven inte höll min Herre kvar
Men jag har sett och hört och lärt av livet, att dödens gåta aldrig kan få svar
Och ingen ger tillbaks vad graven tar. Ingen kan klandra Thomas för att han inte trodde. Det gjorde inte de andra lärjungarna heller. Även om tron på under var starkare och vanligare på den tiden än i vår tid, då vi har 2000 år av vetenskapliga upptäckter att ta till, så var det här med att bli levande efter döden fortfarande otroligt.
Johannes skriver att Jesus gjorde många tecken, dvs under, men att Johannes inte har berättat och nedtecknat alla. Men evangeliet vittnar om dessa för att vi ska tro.
Att ha en tro var på inget sätt anmärkningsvärt på Jesu tid. Tvärtom.
Ofta var tron förknippad med en rädsla och en känsla av tvång att tacka och blidga den Gud eller de gudar som höll världen i sina händer.
Att något utanför mänskligheten höll själva livet igång var självklart.
”Ur ett outtömligt djup, skaparkraften flödar. Liv ger liv och skörd ger sådd, sådden nya skördar. Döden fråntogs all sin makt. Kristi kropp i graven lagd. Uppstår och förvandlas”
När det stod klart för lärjungarna att Jesus verkligen blivit levande igen blev de alla påskens vittnen.
Deras tro, var att Jesus skulle komma åter inom kort under deras levnad. Paulus ger förhoppningar om det också.
De samlades i kollektiv och levde nära varandra i väntan på den återkommande Jesus.
I honom återupprättades det paradis som hade gått förlorat och nu var himlens portar öppna för den som tror.
”Vi i honom återfår allt om gått förlorat. Paradiset nu för oss öppnar sina portar. Inget svärd från död till liv, kallas vi att leva i. Alla somrars sommar.”
Med tiden kom människorna att förstå att Jesu förkunnelse och budskap talade både om den tid vi lever på jorden och på det vi har att hoppas på efter detta livet. Hans uppståndelse öppnar för ett hopp och en tro att livet segrar över döden, att ljuset är starkare än mörkret.
Och det gäller även i detta livet.
Himmelriket är inte en plats långt borta utan ett tillstånd som finns redan här och nu.
När vi människor behandlar varandra med respekt, när vi delar på jordens resurser och bryr oss om den och varandra, när kärleken flödar i alla dess olika uppenbarelser, då är Jesus mitt ibland oss och då ser vi delar av det himmelrike, det paradis han talade om.
Redan här och nu och som ett hopp för dom som gått före oss.
Det var ju så han sa, Guds rike är nära, omvänd er och tro på budskapet.
Som jag sagt tidigare ; I Coronatider och mänskliga kristider kan det bästa hos människan plockas fram. Vi bryr oss om varandra, hjälper varandra, lägger åt sidan det som känns som futiliteter och koncentrerar oss på det som är viktigt – livet. I nyhetsrapporteringen läser och hör vi om fantastiska erbjudanden om mat för dom som hungrar, ekonomisk hjälp till den som behöver, gratis hotellrum för hjälparbetare osv. Ändå finns det mycket mer att göra och några av oss har det svårt. Då behöver vi hjälpas åt.
I våra medmänniskor möter vi Jesus själv och i livet tillsammans
uppenbarar sig och finns Gud som en självklarhet, även om vi krånglar till det och ställer vetenskap och tro mot varandra när de egentligen har svar på olika frågor och syftar till att försöka förstå det som är bortom det som vi kan greppa och begripa. .
Ofta har vi liksom de första påskens vittnen svårt att känna igen den uppståndne Jesus i vår tid, i våra medmänniskor.
Vår uppgift, som påskens vittnen, blir att räcka vidare den tro på varandra och den värme som Jesus alltid mötte sina medmänniskor med. Då håller vi också tron på en kärleksfull Gud levande. Det kan ge oss hopp och andra….
Psalm 473:4-5
4 Då räcker du emot mig dina händer. Min Herre och min Gud är här igen.
Och jag får röra dig med mina händer och höra dig som då för längesen.
I tvivlets mörker möter jag min vän.
5Och jag blir fri att möta allt som kommer, och jag kan räcka ut min egen hand
Mot dig som finns i dina minsta vänner i deras nöd – och kanske jag ibland
Får ge åt andra värmen av din hand.
Amen