Vårt dop
Förra söndagen handlade texterna om mission; om uppdraget att gå ut i hela världen och göra människor till lärjungar. I uppdraget fanns två viktiga drag, att döpa människor (som ett tecken på tillhörighet) och att lära dom vad det innebär att var en människa och leva som en kristen.
Jag skrev i den predikan lite om både det som skiljer kristen livstolkning från de två andra stora världsreligionerna (Judendom och Islam) och hur vi hör ihop enligt bibelns berättelser.
Sedan finns det mycket mer i det som kallas dogmatiken, det som traditionen förmedlar om hur de olika religionerna formulerat sina trossatser, som både beskriver särskiljande drag och det som förenar. I historien har tonvikten lagts lite olika. Min uppfattning är att vi idag strävar alltmer åt att peka på det som förenar mer än på det som skiljer. Vi kan ha olika uppfattningar och tolkningar (påverkade av vår historia och vår livsförutsättningar) men vi behöver för den delen inte döma ut andras uppfattningar.
Jag ska i dagens predikan försöka säga något om detta. Men först några fakta.
Siffror 2010 fanns det 2,18 miljarder kristna i världen. Det är nästan en tredjedel av världens befolkning. År 1910 bodde två tredjedelar av världens kristna i Europa, I dag är det bara 24 procent. Antalet kristna har nästan fyrdubblats på 100 år, från 600 miljoner till drygt 2 miljarder, men samtidigt har världens befolkning växt så procentuellt har antalet kristna minskat något, från 35 procent till 32 procent.
Även om Europa och Amerika fortfarande är till övervägande delen kristna områden (63 procent), så är siffran betydligt lägre än 1910 (93 procent). Samtidigt har kristendomen växt enormt söder om Sahara och i Asien och stillahavsområdet. En av fyra kristna återfinns numera söder om Sahara i Afrika, och en av åtta i Asien och stillahavsområdet. I Afrika har andelen kristna ökat från 9 procent till 63.
I dag är kristendomen en global religion, något den inte var 1910. Hälften är katoliker. Protestanterna utgör cirka 37 procent och ortodoxa cirka 12 procent av världens kristna.
Nästan hälften av alla kristna i världen finns i de tio länder som har den största andelen kristna, främst USA, Brasilien och Mexiko. De två länder i Europa som har störst andel kristna är Tyskland och Ryssland, i Asien är det Filippinerna och Kina och i Afrika söder om Sahara handlar det om Nigeria, Kongo och Etiopien.
Den kristna tron började i Mellanöstern men i dag är det en region som har väldigt låg procent kristna, cirka 4 procent.
Som helhet är kristendomen utan tvekan världens största religion. Islam, som är världens näst största religion, omfattas av knappt en fjärdedel av världens befolkning.
Under de kommande 20 åren beräknas antalet muslimer i världen växa, från 1,6 miljarder år 2010 till 2,2 år 2030
Oavsett trosuppfattning hör vi ihop som mänsklighet. Det finns inget tvivel om det.
Den pågående Covid-19 pandemin, också kallad Corona, är tydlig bevis för det. Den drabbar oss över hela världen och gör inte skillnad på nationalitet, trosuppfattning eller ras.
Den diskriminerar ingen.
Däremot har vi de senaste veckorna återigen blivit påminda om rasdiskriminering, orättvisor och maktutövning. Med all rätt går protestvågen över hela världen och det som kan tyckas som en självklarhet; allas lika värde formulerat i Black Lives Matter, är inte givet för alla.
Som min kollega Jacqui Lewis, den svarta kyrkoherden i Middle Church Manhattan, skrev i sitt senaste veckobrev där hon nämnde de positiva nya lagförslag och beslut som fattats med anledning av mordet på George Floyd ; ”We're still so far from the promised land, but we are making progress”.
Det är så sorgligt att vi människor fortfarande ser mer på skillnader oss emellan än på det som förenar. I grunden tror jag att det är orättvisor som skapar konflikter. Orättvisor och viljan att utöva makt eller bristen på möjligheten att låta sin röst bli hörd.
Demokrati är vägen till fred och maktutövning och diktatur går åt motsatt håll.
Vi kan se det i världen och vi kan också märka det i religioners utövande.
När dogmer och och trosuppfattningar blir avgörande för hur vi ser på varandra som bröder och systrar är det dags att lyfta ett varningens finger och påminna oss om vad Jesus lärde genom sitt budskap och sitt sätt att möta människor.
För det var ju just det som var hans ”mission”. Att genom sitt liv peka på ett sätt att leva och ett sätt inkludera alla i en gemenskap. Ett nytt sätt, som skulle revolutionera det gamla sättet att se på både Gud och människor. Det nya testamentet som skulle ersätta det gamla och som Middle Church uttrycker det en ”Revolutionary Love”.
Jesus säger gång på gång att det är kärleken till varandra som ska gestalta lärjungaskapet.
I Johannesevangeliet (Avskedstalet kapitel 14-16) blir detta vårt tydliga uppdrag och är det som han menar i missionsbefallningens ord ” lär dom hålla alla de bud som jag har gett er”.
Det främsta budet är som ni vet att älska Gud och sina medmänniskor.
I dagens rubrik lyfts vårt dop fram. I texterna för dagen finns följaktligen vatten med som en symbol för tillhörighet och räddning. Noa med familj räddades genom vattnet till ett nytt liv efter syndafloden. Vattnet kan alltså både förgöra och leda till räddning. Något vi fått erfara som mänsklighet. Vatten är en livsviktig komponent som vi inte kan leva utan. Livet har enligt vetenskapen uppstått ur vattnet och vi som mänskliga varelser består som nyfödda av 80% vatten och som vuxna av 60%. Den Etiopiske hovmannen i Apostlagärningarnas berättelse ville bli en kristen, ville tillhöra de efterföljande lärjungarna till Jesus, genom dopet ville ha visa på den tillhörigheten. Johannes (med tillnamnet Döparen) förbereddeJesu mission genom omvändelsedopet i Jordan. Han är skränande och hotande i sitt tal där han varnar för konsekvenserna om inte omvändelsen sker. Jesus är mer inkluderande i sin kommande mission och pekar som sagt påkärlekens förlåtande och undergörande kraft.
Därför blir dopet mer en förenande akt än en uteslutande. Likt hovmannen kan vi ställa oss frågan ”är det något som hindrar att jag blir döpt?”. Genom att bli döpt inlemmas vi i en världsvid och tidlös gemenskap. Dopet är ett erbjudande som ger tillgång till en gemenskap.
Ofta är dopet ett tecken på en tillhörighet också till en kyrklig gemenskap tex Svenska kyrkan.
Man blir genom dopet medlem i Svenska kyrkan men kan också vara det utan dop.
Så är dopet förknippat med tillhörighet i de flesta kristna kyrkotraditioner. Det var ju det Jesus sa ”gå ut i hela världen och döp och lär”. Men man kan också ha en kristen trosuppfattning utan att tillhöra en kyrka.
Det kyrkliga sammanhanget är till för att få hjälp och stöd i sitt kristna liv.
Mänskligt, och kristet liv, är tänkt i gemenskap i någon form. Dop och tillhörighet vill gestalta denna gemenskap och uttrycker en samstämmighet i att vilja leva som Jesus lärt.
Det betyder inte, som jag skrev inledningsvis, att alla andras uppfattningar behöver dömas ut.
Tvärtom. Det finns mycket av gemensamhet och strävan efter gott liv i de olika livsåskådningarna, också i religionerna.
Barndopet är en tacksägelsehandling där föräldrarna tackar för den gåva barnet innebär och en fest där barnet inte bara presenteras för släkt och vänner utan också inlemmas i den världsvida kyrkan och förenas med alla tiders döpta.
Vuxendopet blir mer en vuxens beslut att vilja vara med i ett kristet sammanhang - att uttrycka sin vilja till tro.
För de flesta av oss är det gott att finnas med i ett sammanhang. Att kunna fundera över de stora frågorna tillsammans med andra och kunna känna igen sina egna funderingar i andras.
Dopet är ett tecken på Guds omsorg och kärlek till oss som skapade varelser. Dopet ställer inga krav på oss och det finns inget som hindrar oss från att döpas.
Som människor står vi i ständig utveckling och växt. Detsamma gäller livet som kristen. Vi utvecklas och växer i vår tro genom det vi möter.
Skaffar oss nya erfarenheter och mognar som människor.
Till dig som redan är döpt säger jag idag grattis. Du tillhör en stor skara i den brokiga familjen av alla döpta.
Till dig som fortfarande väntar på att ta steget att låta döpa dig; ställ dig frågan som den Etiopiske hövitsmannen; vad hindrar att jag låter döpa mig?
Vill du prata mer om vad det kan innebära får du gärna höra av dig till mig.
Allt gott önskar jag dig denna söndag i juni.
Pether