Midsommardagen
Midsommardagen infaller ett halvår innan jul. På andra sidan årsklotet från jul räknat finns den ljusaste dagen och den kortaste natten på året. Lite beroende på var man bor förstås. Det är ljust långt in på kvällen och tidigt på morgonen.
Några av oss får en glimt av hur det kan vara att leva långt upp i norr där solen knappt går ner dessa dagar.
Naturen och dess växlingar har alltid fascinerat oss människor. Så till den grad att man i religionsvetenskapliga sammanhang klassat vissa livsåskådningar som naturreligioner.
Många av dessa har sitt ursprung och sin förklaring i forna tiders uppfattningar och förklaringar om att naturen styr våra liv och att det finns anledning till att dyrka och förhålla sig positivt till naturens krafter. I takt med de vetenskapliga upptäckterna har många av oss nu levande människor anammat förklaringar till naturfenomen och växlingar såsom hur vädret orsakas av rörelser i de olika atmosfärerna, att jorden inte är universums medelpunkt, att den är rund och inte platt, att det finns en dragningskraft som håller oss kvar på jordytan, att vi är beroende av vatten och syre etc.
Trots att vi lärt oss att förstå och i vissa fall bemästra naturen är vi ändå både fascinerade av den och beroende av den. Vi har fortfarande mycket att utforska kring den och i vissa stycken är vi fortfarande helt utlämnade till den påverkan den har på oss.
Just detta är vi smärtsamt påminda om; vad naturen kan göra med oss.
Corona - Coved-19 – pandemin visar på ett brutalt och otäckt sätt hur sårbara vi fortfarande är i förhållande till den natur vi är en del av. Det finns som sagt fortfarande outforskade områden och även om vi kan förstå en smittas utbredning och orsaker tar det en tid innan vi kan bemästra den och hitta botemedel mot det som hotar oss. Redan finns det lindrande åtgärder som forskningen försett oss med; mediciner,respiratorer och smärtlindring.
Men som sagt – en pandemi uppstår när vi inte har full koll på hur vi kan hindra den.
Denna söndags tema är Skapelsen. I Bibeln går en röd tråd från dess första kapitel till dess sista. Bibeln vill förklara för oss hur vi är en del av naturen, en del av dess skeden, har ett uppdrag i relation till den och har en relation till den som kallas skapelsens herre eller av oss tillskrivs som alltings ursprung.
I olika naturreligioner, som jag nämnde i början, finns olika gudar för olika naturorsaker och för det som kan påverka naturens och mänsklighetens gång och utveckling. I den kristna tron finns orsaken benämnd som den treeniga gudomen, Fader, Son och Ande. Tre sidor av samma Gud med olika ”uppdrag” och framtoningar. Hela gudomen är närvarande från tidernas begynnelsen. Så börjar 1 Mosebok – ”En archä” – en transkribering av grekiskan – ”I begynnelsen” (skapade Gud himmel och jord). Johannesevangeliets prolog (början) beskriver samma sak i sina första ord ”I begynnelsen fanns Ordet” (Guds skapelseord) Så blir Ordet människa och bor ibland oss, människorna kunde se hans härlighet, en härlighet den enda sonen får från sin fader (Johannes 1:14).
Sonen, den som försonar Gud och människa och befriar skapelsen, och Anden, den livgivande kraften som är nödvändig för allt mänskligt liv och ständigt närvarande om än osynlig, de finns där i begynnelsen tillsammans med Fadern, skaparen.
Genom hela bibeln går sedan berättelsen vidare.
Från det att Gud skapar allt, ser att det är gott, skapar människan och ger henne uppgiften att råda över och vårda naturen.
Man kan väl säga att det där med att råda över har vi på många sätt försökt leva upp till.
Att vårda naturen är det väl sämre med. Mänsklighetens girighet, brist på ödmjukhet, och med en överdriven tro på sin egen förträfflighet och maktfullkomlighet och bortvändhet från Skaparen, har gjort att vi i vår tid brottas med de storaklimatproblemen och med naturens förstörelse.
I våra texter idag ges ändå hopp och framtidstro. I berättelser, som delvis är symboliska och sedelärande myter, ser vi de upprepade mönster som finns i vår historia. Mänsklighetens märkliga vilja att försöka ta skapelsen i sina egna händer och en Gud som på olika sätt vill peka på det goda och skapelsens möjligheter.
Efter syndafloden och berättelsen om Noa (I Mosebok 6-10) sluter Gud förbundet med människorna och sätter löftesbågen (regnbågen) i skyn. I kap 11 berättas om Babels torn (människornas försök att bli som Gud) och om den språkförbistring som leder till att människorna sprids ut över hela jorden. I kap 12 kallas Abram till att bli stamfader för folket.
Gud har upprättat ett antal förbund med folket och det slutliga förbundet ingås när Sonen blir människa (Jesus av Nasaret) och blir den som visar på ett gott liv mellan människorna och i förhållande till Gud och som blir det slutliga försoningsoffret med erbjudande om ett evigt liv för den som vill och kan tro. Det är detta Paulus är kallad att vara ett vittne för. Till och med för dom som ”stod utanför och visade ett fientligt sinnelag” finns det hopp genom försoningen, står det i dagens episteltext. I Kolosserbrevet försöker Paulus uppmuntra de kristna. Vänd er bort från den falska vishetsläran, håll er till Kristus i vilken den gudomliga makten verkar, samma gudomliga makt som födde universum. Allt är skapat genom honom och till honom.
I dagens evangelium slutligen får vi prov på flera saker.
1. Att det finns ett mänskligt behov att söka sig till stillheten när folk och verksamheter tränger på. Vi behöver andas frisk luft och få ro att lyssna till våra egna tankar och ibland stänga ute den övriga världen. Retreater är inget nytt påfund. Återhämtning har alltid behövts. Så också för Jesus och hans lärjungar ”Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite” (Markus 6:31).
Kanske är det därför vi har ett behov av semester och att den är lagstadgad om än i lite olika skrivningar och villkor i tex Sverige och USA.
2. Att det ibland behövs praktisk handling när hunger och törst drabbar. Det är ett mänskligt behov att äta och dricka. Ute i ödemarken var det svårt att tillgå detta. Folket hade i stora skaror ändå följt efter Jesus och lärjungarna. Så Jesus fylls av medlidande och bekymrar sig för de hungrande… Detta kallas brödundret. När de två fiskarna och de fem kornbröden räcker till femtusen män (hur många kvinnor och barn som dessutom var där förtäljer inte historien…). Den logiska förklaringen är troligtvis att man i de matlag som bildas delar med sig av sin medhavda matsäck.
Det sedelärande är att när man delar räcker det och blir över. Tolv korgar fulla faktiskt!
Delandet och utsattheten för naturens krafter har vi som gemensamma villkor som människor. I dessa Coronapandemins dagar blir vi påminda om det. Men också om naturens skörhet och om vårt uppdrag att inte minst vårda den och råda över den på ett ansvarsfullt sätt. Som ett tecken på detta (eller jag vet inte, men lite roligt i alla fall) är det i år Greta Thunberg, den svenska miljöaktivisten, som inleder årets Sommarpratare i Sveriges Radios P1. På denna dag, midsommardagen, sänds hennes sommarprat och det är ingen högoddsargissning att det kommer att handla om skapelsen och mänsklighetens sätt att handskas med den.
Gud sätter löftesbågen i skyn, till löfte, till räddning och till framtidshopp.
Jesus fylls av medlidande och mättar de hungriga med bröd och löften om evigt liv.
Anden håller natur och mänsklighet vid liv och för oss på ett osynligt sätt närmare varandra och framåt i tiden.
Vi längtar efter nya tider då vi kan ses igen. Till dess: Guds välsignelse, njut av den vackra naturen, ta väl hand om dig och varandra. Stay safe!
Amen.