Kristi förklarings dag
Det är något särskilt med berg!
Storslaget på något sätt. Högt upp, överblick, frihet, luften.. Just i dessa dagar är det fler än någonsin som vistas i naturen och det slås rekord i hur många som bestiger Kebenekajse på sin semestervandring.
Det är ingen tillfällighet att berg spelar så stor roll i Bibelberättelserna. Och det är inget exklusivt i vår religion utan det återkommer i mänsklighetens historieberättande. De vittnar om en tid då jorden kom till.
Bergen talar till oss. Vill berätta en historia vi inte känner. Vill låta oss ana en verklighet vi inte ser. Utmanar oss i vårt äventyreri. Erbjuder möten….Filmen Lejonkungen, Indiankulturen, Sången Gå upp på klippan med Ulf Lundell.
I vår berättelse, som säkert är tillrättalagd för att vi ska förstå något utöver de ord som berättelsen återger, får vi vara med om ett Gudsmöte.
Gudsmöten sker ofta i naturen, på ett högt berg. Berg är förknippade med Gudsuppenbarelser.
Arken med Noah, hans familj och alla djuren strandade, enligt berättelsen på berget Arrarat. Där väntade man tills vattnet hade sjunkit undan och det nya livet efter floden skulle börja.
Moses gick upp på berget Sinai/Horeb för att ta emot lagtavlorna med 10 Guds bud.
Det var också på det bergets vägg som Moses slog med staven för att få vatten. Det var på berget Nebu som Moses fick se det utlovade landet efter ökenvandringen och där han dog. Och på berget Hor dog Aron, Moses bror, 40 år senare.
Förklaringsberget, som vi möter i dagens berättelse har utpekats till berget Tabor och Kristi himmelsfärd lär ha startat på Olivberget eller Oljeberget.
I vår förklaringsdagstext får vi möta Mose, Elia och Jesus. Dom representerar Lagen, profeterna och det nya förbundet.
På berget sätts Jesu uppdrag in i historien och för Petrus, Jacob, och Johannes blir Jesus förklarad som Guds son. Det är de tre lärjungar som alltid får vara med och representera när det händer viktiga saker.
Deras reaktion är att dom vill bygga hyddor och stanna på berget for ever.
Låt oss fundera en stund på hur vi människor fungerar.
Jag tror att de flesta av oss vill leva och ha ett gott liv. Vi önskar oss god hälsa, ett hem att bo i, mat för dagen, kanske kläder för kallare dagar än den senaste tiden i New York, och tillräckligt med ekonomiska resurser för ett gott liv. De flesta av oss längtar en en stabiliserad tillvaro. En mer säker bild av hur framtiden ska bli.
Men ibland upplever vi att livet är så där gott och bra att vi skulle vilja frysa bilden, stanna upp i livet och bara låta det vara precis som det är. For ever. Nu fungerar det ju inte så. Det kommer nya dagar, nya tider. Livet är både höjder och dalar, upp och ned.
Det är lite av det som den här berättelsen vill förmedla till oss.
Att vilja ”stanna kvar uppe på berget” är lättförståeligt och mänskligt. Man vill inte ”ner i dalen” igen. Den som också också kallas ”tåredalen”.
För - Livet är inte ”en dans på rosor” det vet vi alla. Ingen enda av oss kommer ifrån dalarna. Vi drabbas av motgångar, vi drabbas av sorger och till sist ska vi alla dö, så är det.
Men vi behöver bli påminda om att det är så, särskilt när det är som motigast. Kanske just i dessa tider. Det vänder. Det finns hopp. Det finns framtid och i den kristna övertygelsen är tom döden besegrad och hoppet levande.
Om nu livet, för det mesta är ett liv nere i dalen, behöver vi fundera på hur det livet ska levas för att så många som möjligt ska klara av det och få dom där grundläggande mänskliga behoven tillfredsställda. Detta för att vi någon gång då och då ska uppleva en bergstopp och lycka i livet. ”Guldkant i tillvaron” ser olika ut för oss.
Det som några har i överflöd saknar många och längtar efter.
Men i grund och botten är det samma behov vi människor har och lycka är inte att kunna tillfredsställa dom mer än så. Man kan bara äta sig mätt. Därför är de människor vi ibland avundas, de som till synes lever livet på toppen av berget, sällan innerst inne där. Det skvallrar nyhetsrapporteringen om hela tiden. Berömda och till synes lyckliga människor vars olycklighet kommer till allmän beskådan.
Ibland kan de lyckliga stunderna vara en kort sekund. Så var det för lärjungarna. När de öppnade sina ögon hade dimman lättat och det var bara Jesus där. Men det inre minnet berättade något annat.
Den mänskliga berättelsen om berg och dalar är berättelsen om allas våra gemensamma mänskliga villkor och om hoppet som bär genom liv och död.
Tillsammans får vi leva våra liv i det som är våra berg och dalar.
Amen