Kampen mot ondskan
Den tredje söndagen i fastan med rubriken ”Kampen mot ondskan” var den sista söndagen för snart ett år sedan som vi hade gudstjänst i vårt kapell på 48:e gatan i New York.
Inreseförbudet till USA, från stora delar av världen, hade börjar gälla och det beslutades om dom första restriktionerna i New York.
Ett New York som då var epicentrum av det som kom att bli en mer än årslång kamp mot pandemin Covid-19.
Få av oss anade då konsekvenserna av pandemin eller hur det kommande året skulle komma att bli för mänskligheten på vår blå planet.
Idag vet vi att kampen mot ondskan, klädd i pandemins dräkt, inte är en lätt kamp eller något som avgörs under en kort tid.
Kampen mot ondskan, i alla dess former, har förts sedan tidernas begynnelse och sett lite olika ut genom historien.
Människor har kämpat mot svält och sjukdomar och naturkatastrofer. Men de största hoten mot oss människor och kampen mot det onda finns inom oss och förs på daglig basis.
Det finns en ondska som vi själva är en del av och jag tror att den finns, liksom kampen mot ondskan, inne i varje människa. Tyvärr är det en verklighet som orsakar mer problem än pandemier och naturkatastrofer.
Den har att göra med vår fria vilja och vår möjlighet att göra val. Alltför ofta gör för många av oss dåliga val och så föder vi ondska som leder till handlingar med katastrofala följder.
Ondska orsakat av oss människor överstiger vida den ondska som kallas force majeure.
Force majeure är ett juridiskt begrepp som befriar alla parter från att uppfylla sina delar i ett avtal. Ordet kommer från franskan och betyder ”övermakt”.
Force majeure kan tillämpas vid oförutsägbara händelser som ligger bortom ens kontroll, och som gör det omöjligt för ena parten att uppfylla sin del i avtalet. Det kan till exempel röra sig om naturkatastrofer eller krig. Sorgligt nog kan vi människor lastas för en del av nutida naturkatastrofer och konsekvenser vi ser i vår miljö och krigen är definitiv orsakade av människor.
Därför är dagens tema som alltid dagsaktuellt och handlar om en kamp som det är svårt att se ett slut på.
I Evangelietexten talar Jesus om det onda, det mörka, som en kraft som står det goda, det ljusa emot. Satan, demonernas furste Beelsebul mot Gud.
I episteltexten uppmanas vi att leva i ljuset; ”En gång var ni i mörker men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning.”
I svåra tider, som den vi upplevt det sista året, visar det sig att vi är mer benägna att vara varandra till hjälp. Vi sluter oss samman som människor och har en större vilja att hjälpa varandra. Vikten av ”Godhet, rättfärdighet och sanning” blir tydligare in ”times of trouble”.
Ofta återkommer jag i predikningarna till det grundläggande i att försöka leva som Jesus lär oss och ha honom som förebild. Att vara ljusets barn. Att uppmuntra varandra, vägleda varandra, och ge varandra hopp när missmodet drabbar.
På många sätt har detta blivit en verklighet under detta svåra år av pandemi.
Nu ber vi att vi ska få se ljusningen snart. Den fantastiska läkemedelsforskningen har fått fram vaccin som förhoppningsvis ska skydda oss mot detta force Majeure hot. De som arbetar i vården har varit hjältar och fått mottaga vår hyllningssång, ledare och regeringar världen över har kollektivt försökt stötta de som drabbats av arbetslöshet och ekonomiska problem.
En liten ljusning kan skönjas.
Vi sörjer dom som drabbats av död och förluster. För dom som fortfarande dras med sviter efter sjukdomen. Vi fortsätter att uppmuntra varandra och ser fram mot den dag då vi kan bryta våra olika isoleringar och mötas på nytt i sociala sammanhang.
Inte minst längtar vi efter att ses i våra församlingslokaler. Att få dela bröd och vin med varandra. Tack för att du varit uthållig.
Guds välsignelse och livsmod i den fortsatta kampen önskar jag dig.
AMEN