Vårt dop
Så ska vår vandring med Jesus genom trefaldighetstiden börja. I Evangelieboken med texter för varje söndag, som vi i Svenska kyrkan beslutat följa, börjar vi med rubriken vårt dop.
För många av oss var det så det började, det medvetet tydliga tecknet på att vi ville tillhöra den kristna gemenskapen.
Eller tydlig och tydlig, ville och ville.
För oss som döptes som små barn var det knappast ett val eller en medveten tydlig handling och inte minns vi så mycket av det mer än de foton eller filmer som har bevarats från familjehändelsen.
För så tror jag de flesta ser på dopet. En familjehändelse och en välkomstfest som vi som tillhör den kristna kulturen ser som något som tillhör vår tradition. Mycket av den religiösa betydelsen har nog gått förlorad och i vår sekulariserade värld,när vi skiljer mellan sakralt och världsligt, kan det ibland vara svårt att förstå den ursprungliga innebörden.
Så är det med våra stora helger. Vi firar jul och påsk och Kristi himmelsfärd som helgdagar men den uppväxande generationen och vår samtid är omedvetna om den religiösa bakgrunden.
Att dopet är ett tecken på tillhörighet och inte i första hand en namngivningsceremoni är inte en självklarhet för den moderna människan. Många väljer att låta döpa sitt barn eftersom det är så vi gör med välkomnandet av nya släktmedlemmar. Att det sedan innebär att barnet blir tillhörig den Svenska kyrkan och den kristna i stort är av sekundär betydelse för många.
Det var detta som var anledningen då vuxendopet växte fram som en medveten handling i frikyrkligheten i slutet av 1800 talet. Det personliga avgörandet betonades och det avgörande var den döptes vilja att leva med församlingen och Kristus.
Att bli född på nytt och döpas av ande- att bli troendedöpt som frikyrkan kallar vuxendopet – har en av sina grunder i dagens evangelietext.
I Svenska kyrkan betonas vikten av att vara som barn, dvs öppna och mottagliga utan krav på intellektuell medvetenhet, som grund för en uppriktig vilja att följa Jesus. Dopet är en gåva som man får utan motprestation. Därför tillämpas barndopet som regel men med möjlighet att vänta med dopet tills viljan som vuxen finns där. Svenska kyrkan är det trossamfund som döper flest vuxna i Sverige.
Att bli född på nytt, är ett uttryck som måste förstås bildligt. Det hade till och med den lärde farisén och den judiska rådsmedlemmen Nikodemus svårt för att förstå när han smög till sig ett samtal om natten med Jesus. Det är som att få en ny chans, en ny riktning i livet. Ibland talar man om omvändelse. I vuxendopet blir detta tydligt. I barndopet poängteras tillhörigheten som ges som en gåva utan krav på medvetenheten därom. Vid dopet ber vi att den Helige Ande ges åt den döpte och dopet sker i Faderns och Sonens och den helige Andes namn vid vattenbegjutningen.
Föräldrar och i förekommande fall faddrar lovar att finnas vid barnets sida i livet. Som vuxna förebilder.
Dopet ses som en start på det kristna livet och med del i hoppet om en uppståndelse efter livets slut.
Dopgudstjänsterna präglas av glädje över att få hälsa den nya familjemedlemmen välkommen in i släkten men också i det större sammanhanget som en människa i Guds stora familj.
Den döpte omges av böner och önskningar om ett gott liv också som en lärjunge med uppgift att sprida Guds kärlek vidare. I tonåren eller senare finns chansen att bekräfta sitt dop i konfirmationen.
Jesus lovar i dopbefallningen Matteus 28 att vara med oss ”till tidens slut” och han påtalar i det evangelium från Markus 10 som läses vid varje barndop att ”Gudsriket hör barnen till”.
Jesus dop innebar starten på hans vandring med sina lärjungar, hans mission tog sin början.
På samma sätt kan vi se vårt dop som ett tydligt tecken på vår tillhörighet och starten på vårt uppdrag att som människor leva ut Guds kärlek i våra liv. Amen.