Luleå den 28 mars 2013, kl 09:39
Vid ett flertal tillfällen har jag firat påsk i Jäkkvikk i Arjeplogs fjällen på Kyrkans fjällgård. Ibland har jag hört kommentarer om att jag som präst åkt ifrån församlingen under påsk, men det har varit precis tvärtom. Delvis har det varit 50-60 stycken andra med från Luleå på lägervistelsen med skidåkning, fiske, skoteråkning, bastubad, samtal och gudstjänster och samtidigt har det redan funnits en gigantisk församling av påskfirare/fjällturister.. Det vackra kapellet med utsikt över Hornavan har varit överfyllt både skärtorsdag, långfredag och påskdag. Ibland har vi t o m firat påskdagens uppståndelsegudstjänst i en snökyrka som vi själva byggt. Jag tror att vi ibland som kyrka befinner oss på fel arenor. En vettig princip är att vara där människor är för där är också kyrkan.
På skärtorsdagskvällen blev Jesus övergiven av sina lärjungar. Han blev förråd av en och förnekad av andra. Ingen ville helt plötsligt veta av honom. Liknande saker händer än idag. Vad är vänskap? Vad är att vara granne eller bekant? Hur lätt är det inte att glömma bort någon som är sjuk fast den var ok när den var frisk? Hur lätt är det inte att undvika någon som drabbats av sjukdom, olycka eller andra svåra livsomständigheter? Det är inte lätt att veta vad man säga om någon är sjuk. Det är inte lätt att hälsa på någon på ett sjukhus för vi vet ju inte vad och vem vi kommer att möta. Vem tycker det är bekvämt med sjukdom, missbruk, död eller att någon skulle ha begått ett brott. Jag försöker vara modig och jag hoppas vi alla blir modigare att möta människor även när livet inte riktigt blivit som vi hade tänkt. Ett besök, ett telefonsamtal, en klapp på axeln på gatan eller en hälsning kan göra under. Vi behöver inte tänka ut några vackra ord. Vi behöver bara våga mötet och fråga hur är det?
Kyrkan blir ibland lätt sedd som prästernas eller de anställdas kyrka, men kyrkan utgörs av alla medlemmar och kyrkan är i första hand inte byggnad eller en personalgrupp utan en gemenskap. Uppståndelse är härligt att fira varje påskdag och jag drömmer om en kyrka som lever lite mera uppståndelse. Ibland är vi lite på efterkälken. Å andra sidan när vi förnyar psalmbok, bibelöversättningar och gudstjänstformer så kommer det ibland kommentarer som att varför kunde vi inte hålla fast vid det gamla. Det är en utmaning att leva i tradition och förnyelse. Kyrkan ska vara närvarande och inte påträngande. Närmare 70 % av svenska folket lär vara andliga av något slag och tänk om vi kunde känna att vår längtan är tillräcklig för att kallas tro. Att tro handlar inte om mycket eller litet utan att förlita sig på Gud/något som är större än vi själva. Vi misslyckas så mycket när tron i vissa fall framstår som moralismer och levnadsregler istället för en relation.
Idag ska jag åka med min hustru till min mamma och fira skärtorsdagsmässa vid hennes sjuksäng för att senare återvända och fira mässa i Gammelstads kyrka.
Skärtorsdag, ännu ett konstigt namn från kyrkans värld. Ordet skär betyder i det här sammanhanget inte detsamma som rosa utan vacker och ren. Tillbaka i kyrkans tradition var det en reningsdag och en förberedelse för påsken.
Jag vet inte hur du förbereder din påsk? Men jag hoppas att det går bra och att du får fina dagar. Jag funderar gärna vidare med dig bortom skärtorsdag över en kyrka som kan rosa marknaden mera.
Glad påsk!
Richard Marklund, kyrkoherde