För att alla ska få plats behöver vi samtalet
“Och Gud såg på allt Gud hade gjort, och se – det var mycket gott.”
Om man läser skapelseberättelserna i Bibelns början kan man lätt få intrycket att det handlar om ordning och reda. Att Gud skapar, delar upp, sorterar, kategoriserar. Det är ju en fullt rimlig tolkning. Det är ju också det Gud till viss del gör.
Men för något år sedan läste jag en intervju med nån som sa: Visst har Gud skapat mörkret och ljuset. Men i och med att det skapades, så skapades också gryningen och skymningen. Färgskalorna och mellanrummen. När vi kanske inte riktigt kan avgöra. När det inte är varken eller... När det är mer än det vi ser.
Det där har stannat kvar i mig!
Vi står på tröskeln till en färgsprakande explosion. Dofter, färger, former. Växter och liv som trotsar kylan. Som modigt och envist visar sig, vägrar ge sig. Mångfald som formligen exploderar i Guds skapelse. Men också gryningar och skymningar som är långa och vackra.
I församlingen håller vi på att knyta ihop Regnbågsnyckeln. Ett processarbete kring HBTQI+frågor. För att mångfalden ska få explodera inte bara i naturen utan också i vår församling och vårt samhälle. För vår strävan efter att det här ska vara en plats där vi kan känna oss hemma.
Samtal om livet, om att få höra till och om erfarenheterna av att inte passa in. Om blinda fläckar och okunskap. Om viljan att få leva livet fullt ut.
För att alla ska få plats behöver vi samtalet, vi behöver mötas, dela erfarenheter. Och vi behöver få vidga våra perspektiv. Vi behöver få möta varandras erfarenheter av gryningar och skymningar. Av att få höra hemma och att känna att vi inte får plats...
Och inte minst behöver vi få lyssna på Gud när Gud ser på sin skapelse och säger Se, det var gott!
Elin Forssander, präst