Kyrkoherde Richard Marklunds predikan på femte söndagen i fastan

Den här predikan spelades in ”live” 14 februari 2020 men utgår nu till förmån för SVTs gudstjänst 29 mars, som är mer dagsaktuell och närmare det som upptar många av våra tankar.

Evangelium på femte söndagen i fastan
från Johannes 3:11-21

Genom åren har jag träffat få människor som inte är intresserade av tro, liv och möjligheten till att tillvaron rymmer något mer. Väldigt många människor är mer andliga än de erkänner. Det är få människor som direkt tar avstånd från Gud utan kritiken och tvivel gäller snarare organisationen kyrkan, kyrkan som maktapparat genom historien eller kritik av vissa kyrkliga företrädare som använder Guds ord för egna syften. Det spännande med Jesus är att han verkligen vill möta alla människor, det respektfulla mötet. Han är intresserad av att lyssna före han säger något och han gör inte skillnad på människor.

Ja, Jesus möter verkligen alla människor. I evangelietexten idag så träffar vi den andlige ledaren Nikodemus som tillhörde en religiöst sträng grupp som kallades fariséer. Han var ledamot i det stora rådet i Jerusalem och det var verkligen opassande att han skulle samtala med Jesus. Men Nikodemus var nyfiken. Han hade anat något mer och ville möta Jesus igen. Hans plan var att natten var den bästa tiden att utan att bli upptäckt kunna uppsöka Jesus och få ställa några frågor. Nikodemus hade mött Jesus och kunde inte släppa det han anat. Det här mönstret påminner mig om många människor som jag mött som initialt inte överhuvudtaget varit positiva till kristen tro, kristen andlighet, men som trots detta ändå mött något som de upplevt som större än de själva. Ibland har deras sökande gått via böcker, nätet, AA, vänner och kanske det också blivit någon utflykt på natten där man inte ville bli igenkänd och där målet varit att tillfredsställa en hunger eller en törst efter något mer. Nikodemus stannade inte bara vid att han anat något utan han var så nyfiken att han gjorde en plan för hur mötet skulle ske. Jag tror att vi många gånger stannar vid att vi anat och stannar där. Jag tänker att Nikodemus är en förebild. Han vågar sig ut i natten med sina frågor och sin längtan utan att veta hur det skall sluta. Redan hans längtan var nog för att kallas tro.

Jag vet att många människor har lätt att stämma in i diktaren Dan Andersson ord: ”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnan, bakom heta hjärtat mitt. Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder: Kom till oss ty denna jorden, den är inte riket ditt”.

Den här dikten talar till många av oss och känslan av evighet drabbar många ute i naturen med blommorna och sången och mitt i en vacker solnedgång är det svårt att motstå känslan att bli lite småreligiös.

Andra har upplevt att Jesus möter i motgången eller sjukdomen eller i dödens närhet eller i det kemiska beroendet eller tvivlet eller mörkret. Det erfarenheten och bibeln visar på är att Jesus inte gör skillnad på någon enda människa. Jesus har inte det svartvita tänkande som jag ibland kan fastna i. Han möter den romerska maktens officerare. Han möter kvinnor som andra på ett eller annat sätt dömt ut. Han möter sjuka som kastats ut i ofrivillig isolering. Han möter barn och
han möter sörjande. Han möter troende och stora tvivlare. Han möter fattiga och han möter rika. Listan går att göra ännu längre, men bortom allt tvivel står att Guds kärlek visar sig i att Jesus älskar alla och vill möta alla oavsett.

Nikodemus får efter inledande frågor ett uppriktigt svar och i det svaret uppenbarar sig en de tydligaste deklarationerna av vad Guds kärlek är när Jesus säger: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utanför att världen skulle räddas genom honom.

Vad du och jag än tror och lever i så vill Jesus möta oss. Det finns ingenting som kan skilja oss från Guds kärlek. Varken tvivel eller död kan skilja oss från Gud för vare sig vi tror det eller inte så är det i honom som vi lever, rör oss och är till.

Är du lika hemlig som Nikodemus? Ibland är vi så hemliga och tillknäppta att livet inte får något utrymme. Men du kanske har upplevt att någon öppnat upp lite mer och visat på repor och sprickor i livet. Det förunderliga är att då någon delar
sanningen om sitt liv, så känner vi ofta igen oss. Vi människor vart än vi bor på vår jord skiljer sig inte så mycket från varandra om vi vågar mötet med den andre. Ibland kan också den andre bli en vägvisare, men det gäller att våga samtalet.
En person som hjälper oss att se Guds kärlek mitt i mörker, tvivel eller mitt i allt vackert. Jag lärde mig mycket av min mamma och en sak som jag minns är alla turer i skogen när vi plockade svamp. Varje år i juni brukade vi åka ut till ett
skogshygge där det nyligt avverkats för där visste vi att det fanns murklor. Vi började gå över hygget och ibland kunde det ta en 20-25 minuter innan vi upptäckte den första murklan och sedan såg vi att marken som vi gått över var med fylld murklor och det tog inte lång tid innan vi kunde fylla några  papperskassar. Det här är en bild av att vi inte alltid ser det som är mitt framför näsan och under fötterna. Det är en bild av hur vi får hjälpa varandra att se det gudomliga som ständigt finns närvarande i varje människa och i allt skapat. Vi kan
tillsammans eller med andra människors erfarenhet se att Jesus älskar bortom alla gränser och öppna oss för denna kraft och ge den vidare.

Guds ärende är att möta varje människa med kärlek där hon är. Guds ärende är liv åt allt och alla. Guds ärende är att torka tårar, upprätta de förtryckta och ge hopp där hopplösheten slagit rot.

Varje gång vi döper säger citerar vi Jesus som säger: -Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Tack gode Gud för att du möter oss med kärlek. Tack gode Gud för att vi inte kan gömma oss för dig och vi ber att du ska hjälpa oss och din värld att öppna oss för din kärlek. Gode Gud vi behöver ljus för att leva. Dra oss likt nattfjärilar mot ljuset.
Amen.

/Richard Marklund
richard.marklund@svenskakyrkan.se