Luleå den 29 mars 2013, kl 12:53
Ännu en gudomlig dag i påskveckan. Solen och ljuset gör något med oss. Det är intressant att mörker inte existerar i sig själv utan är bara ett tillstånd utan ljus. I både det yttre och det inre livet är det tankeväckande. Yttre och inre går inte att skilja åt även om vi många gånger gör det.
I Sverige kallas fredagen i påskveckan för långfredag. Dagen då Jesus korsfästs. På engelska talar man istället om Good Friday. Denna dag lever kyrkan i minnet av Jesus blir korsfäst. Det finns många texter och man kan nästan följa Kristi lidande timme för timme. Jag kom ihåg min barndoms långfredagar, de var långa. Idag har jag lett långfredagsgudstjänsten. Gripande texter och fina psalmer. Gudstjänsten var relativt välbesökt. Vi använde inga kyrkklockor och alla psalmer sjöngs a cappela, utan ackompanjemang. Funderade på varför långfredagen kändes tyngre förr. Hittade en intressant pusselbit och det var att till och med 1969 var offentliga nöjestillställningar förbjudna i lag i Sverige.
Apropå lidande, men i idrottslig tappning. Tråkigt att både Northland basket föll i den femte och avgörande matchen och att Skellefteå förlorade sin första match i semifinalserien mot Linköping. Vi får nu sätta hoppet till att Luleå Hockey ikväll vinner över Färjestad. Min drömfinal är och förblir Luleå - Skellefteå.
Glad påsk är hälsningen som vi både säger till varandra och som jag t o m såg på en Norrlandskustens buss häromdagen. Destinationen Umeå och hälsningen glad påsk lyste växelvis. Ordet påsk, pesach, har ett hebreiskt ursprung och betyder passera förbi. När det israeliterna med Moses i spetsen försökte få lämna fångenskapen i Egypten nekades de. Gud lät då olika farsoter drabba Egypten. De som strök lammets blod över sin dörrpost drabbades inte av att deras förstfödda söner skulle dö. Farsoten passerade förbi. Här finns också kopplingen till att Jesus är Guds lamm. Han dör för att vi ska ha liv. Det betyder att mörkret och döden inte behöver ha sista ordet utan just passera förbi.
I långfredagens texter beskrivs också en solförmörkelse. Jag har upplevet två stycken totala solförmörkelser, en i Tanzania och en i Centralamerika. Det var mäktigt och samtidigt skrämmande. Det blev kallare, fågelsång upphörde och det blev en märklig kombination av dunkelhet och tystnad. Utan ljuset skulle vi inte ha något. Det är ljuset som ger liv åt allt. Även här ser kyrkan kopplingen till Kristus som upprätthållare av allt ljus och liv.
Tack för kommentarerna till gårdagens blogg. Att bara finnas till för varandra som vän, släkting eller bekant är också att låta ljuset komma in. Vi behöver inte komma med fromma eller välgjorda fraser när livet är skört för någon utan just bara våga mötet. Att hälsa på varandra i alla lägen borde vi väl alla kunna göra. Ibland kan bara en hälsning eller vinkning från en granne på gatan göra under. Det gör i varje fall mig glad.
Glad påsk!
Richard Marklund, kyrkoherde