Luleå den 25 mars 2013, kl 22:56
Underbart att vakna upp till en så vacker dag och början på en ny vecka. Det har blivit betydligt lättare att komma upp på morgonen än det var för bara några veckor sedan. Det är fascinerande med vilken hastighet ljuset övervinner vintermörkret. Ibland blir jag provocerad när människor söderifrån tycker att vi har det så mörkt, vilket vi koncentrerat har kring jul, men de glömmer bort att vi har ljuset på vår sida sett över hela året.
Ljus och mörker blandas också med våra idrottslags olika framgångar. Lule Hockey är tack och lov vidare. LF är utslaget och jag hoppas att man vässar spelide, trupp och coachning till nästa år. Northland basket har kniven på strupen i nästa match, peppar peppar… Jag bott i Norrbotten största delen av mitt liv. Född i Skellefteå, men aldrig arbetat i Västerbotten. Tänk om Luleå nu kunde lugga Färjestad och Skellefteå slå Linköping! Vilken drömfinal. Tänk om vi fick visa resten av Sverige att ljuset kommer från norr. Jag vågar nästan inte skriva det, men skulle drömfinalen uppstå så bultar mitt barndomshjärta nog lite mer. Ett gott minne från min dotter Sara,som jag förlorade i en bilolycka för snart sju år sedan, var när vi gick på hockeymatch mellan Luleå och Skellefteå. Hon hade Lule hockeymössa och tröja. Vi tyckte det var spännande att heja lite olika och vi smågnabbades lite.
Påskveckan eller stilla veckan som det också heter är ett speciellt vårtecken. Påskveckan är också en vecka som sammanfattar det mesta av vad kristen tro handlar om. Fest, vanliga människor, makt, svek, lidande, död, uppståndelse, mörker och ljus. Den här veckan följer vi i kyrkan Jesu intåg i Jerusalem där han tas emot som en kung och sedan går det bara några dagar och han blir i princip övergiven av alla och dödas på korset. Påsk är glädje för de flesta av oss. Renskinn eller liggunderlag kommer fram och termosar fylls. Vi hoppas att hitta en snödriva eller en varm solvägg där vi kan bara njuta. Påskägg fylls och påskmiddagar planeras. Vad vi än tänker om påsken så har det mesta sitt ursprung i det som hände i Jerusalem den där veckan för snart 2000 år sedan.
För en vecka sedan var jag i Stockholm med min hustru. Vi gick och såg musikalen "Jesus Christ superstar" med Ola Salo i spetsen. Fantastisk sång, musik och uppsättning. Otroligt bra översättning av sångerna till svenska. Artisterna applåderades efter deras sånginsatser och stämningen var hög. Helt plötsligt kände jag att det här är ju ett påskspel och att det förvisso är tråkigt att det slutar på korset och inte med uppståndelsen, men de flesta av våra stora klassiska musikpassioner når inte heller mycket längre. Mest fascinerande eller förbryllande var ändå tystnaden som varade efter sista scenen då Kristus hänger på korset. Det kanske var tyst i 30-40 sekunder. Ingen applåderade. Kan det här betyda något i dagens sekulariserade Sverige? Var tystnaden ett uttryck för att det inte går att applådera när en oskyldig person plågas till döds på ett kors eller var det korsets mysterium som svindlade en stund? Jag vet inte, men det var en i mina öron helig tystnad innan applåderna och ovationerna bröt ut.
När jag ser det jag skrivit ovan anar jag en viss yrkesskada. Min första blogg blev lite predikolik.
Richard Marklund, kyrkoherde