Vi måste leva våra liv, för livets egen skull. Varje människas liv har en början då vi får livet som gåva – och varje människas liv har ett slut på denna jord. När någon dör, gör sig sorgen påmind, kärleken gör sig påmind. Vi sörjer för att vi har haft gåvan att älska, haft gåvan att ha stått en person nära. Sorgen är kärlekens pris och konsekvens.
Livet blir sällan som vi har tänkt. Det är mycket mer mångfacetterat och
komplext än vad vi kanske på förhand hade kunnat föreställa oss. Oftast innehåller livet så många mer nyanser av sorger, kärlek, smärta, skönhet, den nära glädjen och de djupa samtalen.
Den människa vi har mött och stått nära, den vi har älskat och uppskattat – den sörjer vi och saknar vi när livet tar slut på denna jord. Tomheten och smärtan blir nya följeslagare i livet. Sorgen är inget vi väljer utan den drabbar oss med hela sin kraft och hela sin smärta. Över tid förändras sorgens smärta, även om saknaden gör sig påmind, kanske under resten av våra liv.
Att dela tankar och känslor med varandra, att få formulera smärtan, kan
hjälpa oss att leva… Leva vidare ett tag till. Därför tänder vi ljus i allhelgonatid och därför delar vi gudstjänstens ord och hopp med varandra. Därför bjuder församlingen in till samtal om sorg. Därför försöker vi i församlingen bereda och förbereda för att vi alla reflekterar över att våra liv är ändliga, liksom de vi älskar har ändliga liv.
Må Gud välsigna dig i livets alla nyanser, visa sin närvaro i dina sorger och i det som väcker din glädje.
Mer information om programmet för allhelgonahelgen 2023 kommer senare under hösten.