Påsk: från död till liv

Fastan 18 februari till 5 april

Fastan är en möjlighet att bryta sina vanor och fokusera

mer på Gud eller andra andliga aspekter. I den äldsta

kristna traditionen var påsken den mest betydelsefulla

helgen, särskilt Jesu död och uppståndelse. För

att förbereda sig för påskhelgen införde kyrkan en

period av fasta, vilken växte fram över flera hundra

år. På 800-talet fastställdes fastan till fyrtio dagar,

med början på Askonsdagen. Fastan inspirerades av

israeliternas fyrtioåriga ökenvandring och Jesus fasta

i fyrtio dagar i öknen. Om du fick möjlighet att bryta

vanor och mönster under en begränsad tid, vad skulle

det vara?

Palmsöndagen 29 mars: Vägen till korset 
På Palmsöndagen firar vi Jesus högtidliga intåg i Jerusalem. I Bibeln kan vi läsa att många judar väntade på en fredlig kung, Messias, som skulle komma och befria dem. De välkomnade Jesus genom att ropa ”Hosianna” och vifta med palmblad, vilket var symboler för triumf och glädje. Samtidigt visste Jesus att dessa hyllningar snart skulle övergå i förnedring och förlöjligande. Många kyrkor idag firar genom att dela ut palmblad till församlingen, eller genom att använda gröna grenar som symboliserar palmblad. Detta representerar det triumfartade välkomnande som Jesus fick när han red in i staden. 

30 mars till 5 april
Stilla veckan är veckan före påsk. Det är en tid då vi reflekterar över Jesus sista dagar och hans lidande. Allt i kyrkan påminner oss om Jesus väg till korset. Mycket musik går i moll och gudstjänsterna bjuder in till stillhet, eftertanke och inlevelse. 

Den kallas också dymmelveckan. Kyrkklockorna ringde förr med en dämpad klang, och traditionen var att använda en träklubba, kallad “dymmel”. 

Skärtorsdagen 2 april: Det nya förbundet
Det är kväll i Jerusalem. Överallt äter man den judiska påskmåltiden. Jesus instiftar här den allra första nattvarden med sina lärjungar. Men glädje vänds i sorg. Under nattens timmar blir Jesus förrådd, fängslad och dömd till döden på ett kors.

När vi idag firar gudstjänst på skärtorsdagen minns vi särskilt den sista måltiden. Vi markerar också den dramatiska vändningen i berättelsen om Jesus genom att klä av altaret inför långfredagens bedrövelse. 

Långfredagen 3 april: Korset 
Förr var långfredagen en dag då allt var stängt och många klädde sig i svart. Hela samhället tog en paus. I kyrkan råder fortfarande stillhet och allvar den här dagen. Musiken är dämpad och det vi säger och gör speglar sorgen och döden i Bibelns berättelser om den här dagen. Den berättar om denna fredag i Jerusalem. Mörker, förnedring och död härskar. Jesus bär sitt kors på vägen mot Golgota, avrättningsplatsen. Där blir han uppspikad, torterad och hånad.

Efter timmar av lidande ropar Jesus ut sin smärta, ropet som är alla övergivna människors rop: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Så dör han på korset. Man bär bort kroppen och lägger den i en grav och en stor sten rullas framför ingången. 

Påskafton och påsknatten 4 april: Genom död och liv
Mörkret och allvaret från långfredagen stannar tills påsknatten går mot dag. Jesus är i dödsriket, så djupt ner man kan komma, men Jesus bryter dödens makt. Påsknattsmässan firar vi till minne av att Jesus uppstod natten mot påskdagen. Vi tänder ljus och klär återigen altaret i den vita festfärgen. 

Påskdagen 5 april: Kristus är uppstånden
I gryningstimman går några kvinnor till graven. De vill smörja mästarens kropp med oljor enligt gammal tradition. De möts av en man i vita kläder som berättar att Jesus har uppstått från de döda. Förvirrade och förvånade berättar kvinnorna för lärjungarna att graven är tom och att Jesus lever. Gudstjänster på påskdagen är präglade av glädjen över uppståndelsens mysterium och vi får stämma in i hoppet om att livet är långt mycket större än vi kan veta. 

Annandag påsk 6 april: Möte med den uppståndne 
Bibeln berättar om två män som går från Jerusalem till byn Emmaus. Plötsligt kommer en man och går bredvid dem och frågar vad de pratar om. De berättar att Jesus från Nasaret har blivit dödad, men att graven nu står tom. De vet inte vad de ska tro. Då berättar mannen som slagit följe med dem om vad Mose och profeterna har sagt, att Messias skulle lida och dö, men på tredje dagen skulle Gud väcka honom till liv igen. De två männen blir nyfikna och bjuder in mannen att äta med dem. Mannen tar brödet, ber en tacksägelse och bryter det och ger till dem. Då öppnas plötsligt deras ögon och de inser att det är Jesus, deras mästare. 

Efter påskhelgen berättar evangelierna om människors möten med den uppståndne Jesus. Under denna tid får vi höra om de händelser som skedde efter Jesu uppståndelse och hur det påverkade lärjungarna och kyrkans liv. Vi får gå vid deras sida och känna både deras oro och glädje. Påskens berättelser finns med i våra gudstjänster ända fram till pingst.