När hon först bestämde sig för att konfirmera sig var det mest för att det var tradition i familjen. Något de flesta i släkten hade gjort. Men det fanns också en nyfikenhet på lägerlivet och chansen att träffa nya vänner. Nu, när konfirmationen börjar lida mot sitt slut, känner hon både glädje och vemod.
– Det är kul men också lite sorgligt att inte ha det kvar, berättar hon. Men jag har bestämt att jag ska bli ung ledare, så jag kommer fortsätta.
Att konfirmationen är något mer än bara undervisning i kristen tro märks tydligt. När hon får beskriva tiden med tre ord väljer hon: kul, intressant och nytänkande. Det är inte bara kunskapen som växt – det har också förändrat hennes sätt att tänka.
– Man börjar fundera på saker man aldrig riktigt tänkt på innan. Det har blivit mer än bara berättelser – man börjar ställa sig frågor.
Ett starkt minne från tiden som konfirmand är de nya vänskaperna.
– Det är några tjejer som jag blivit väldigt bra vän med. Vi gick i samma förskola men tappade kontakten. Nu har vi hittat tillbaka till varandra. Det är jätteroligt!
Men det handlar inte bara om social gemenskap. Hon berättar att hennes bild av kristendomen har fördjupats.
– Innan visste jag i stort sett bara att Jesus blev korsfäst och uppstod. Nu har jag fått hela berättelsen. Jag har funderat mycket på varför Judas gjorde som han gjorde. Det är så intressant. Hur tänkte han?
Personligen har hon också vuxit under konfirmationstiden:
– Jag har blivit mer öppen. Jag kan prata lite mer och känner mig lite mer stabil i livet.
Hennes råd till den som funderar på att konfirmera sig är enkelt:
– Bara gör det. Det är kul, du får nya vänner och ett nytt sätt att tänka.