Det byggdes 1932 och ersatte ett äldre bårhus, som var i dåligt skick. Det nya huset ritades av ingenjör Martin Eriksson, Guö. Byggnaden är utvändigt klädd med sågat spån, och utformad i nationalromantisk stil, som var vanlig under 1900-talets början. Enligt länsantikvarien utgör den ett värdefullt inslag i kyrkomiljön, och bör bevaras. Vissa ombyggnader har ändå blivit nödvändiga. I början av 70-talet installerades t.ex. en ny kylanläggning med plats för 2 kistor.
År 2007 byggdes huset ut på västra sidan, mot ån. Nu förvaras kistorna i tillbyggnaden, där det finns plats för 4 kistor. En ny lyftanordning underlättar numera för kyrkogårdspersonalen.
Exteriören är väl anpassad till den ursprungliga byggnaden. Invändigt har man också gått mycket varsamt fram, och under den gångna vintern har allt blivit färdigt.
Församlingen förfogar nu över en fräsch och vacker lokal med flera olika användningsmöjligheter. I första hand är den naturligtvis avsedd för bisättningar, dvs. avskedstagande av avlidna, men man kan också tänka sig andaktsstunder av andra slag. Vid en liten begravning kan man välja att ha begravningsgudstjänsten i kapellet då den endast rymmer 20 sittplatser. Frånvaron av fasta kristna symboler, och det faktum att kapellet ligger utanför kyrkogården, ger också möjlighet att kunna förrätta icke-kristna begravningsceremonier där.