Våmhus kyrka

Våmhus nuvarande kyrka är efterträdaren till ett träkapell som uppfördes 1635 och var beläget ett hundratal meter öster om nuvarande byggnad.

Kapellet tillbyggdes kring mitten av 1600-talet och förbättrades i omgångar fram till början av 1700-talet. Byggnadens bristfälliga tillstånd samt den kännbara befolkningsökningen efter mitten av 1700-talet ledde till beslutet att ersätta det lilla träkapellet med en större kyrkobyggnad.

Redan 1770 fick byggmästare Elinos Ersson från Noret uppdrag att planera för en ny byggnad i sten på en tomt i närheten av kapellet. Grunden anlades under de följande åren men arbetet upphörde därefter fram till 1780, troligen i brist på medel. Byggnationen återupptogs därefter och kyrkobyggnaden uppfördes efter modifierade ritningar från Överintendentämbetet. Som byggmästare anlitades Anders Segerholm som även svarat för kyrkobygget på Sollerön. Det skulle dock dröja till 1789 innan byggnaden kunde tas i bruk och fram till 1794 innan den kunde invigas. Av besparingsskäl förenklades dessutom byggnaden och inredningen.

Under 1790-talet hade även anläggningen av kyrkogården påbörjats. Våmhus nya kyrkobyggnad är arkitektoniskt ett barn av sin tid, uppförd i sengustaviansk stil.
Ett långhus med tresidig koravslutning, stora fönsteröppningar, kvadratiskt torn med huv och lanternin i väster, sakristia bakom koret i öster, slätputsade ytor, ljusa och spartanskt inredda rum. Den tillhör den stora gruppen av liknande nyklassicistiska kyrkor som uppfördes mellan 1760 och 1860.

En hel del inventarier och inredningar överfördes från kapellet till nya kyrkan. Bland dessa
återfinns dopfunt och predikstol från 1600-talet, ljuskronor från 1700-talet, brudbänkar m.m. I övrigt blev den sparsamma inredningen representativ för nyklassicismens kyrkor. Den domineras av en monumental altaruppsats med tempelfasad och en smäcker predikstol. Bänkinredningen fick slutna bänkar, men det dröjde innan den kunde slutföras.

Trots en ny och storskalig kyrkobyggnad förblev Våmhus en kapellförsamling under Mora, och det skulle dröja till 1868 innan Våmhus församling kunde bildas och byggnaden fick status av kyrka.

På 1870-talet genomgick kyrkan en upprustning; tornhuven fick kopparplåt, långhuset nya fönster och i övrigt omputsades byggnaden såväl ut- som invändigt medan inredningen ommålades.

Åren 1953-1954 genomfördes en grundlig renovering finansierad av två Våmhussöner: "Busskungen" Eric Wickman och byggmästaren Anders Diös. Kyrkobyggnaden fick delvis en ny profil genom att tornets kröning ändrades, samtidigt ersattes spåntäckningen på långhuset med kopparplåt. Invändigt infördes nya bänkkvarter, tegelgolv, ny färgsättning samt målad dekor i valvet medan sakristian omvandlades till kapell. Arkitekt bakom förnyelsen var Cyrillus Johansson. 

utdrag ur Kulturhistorisk karakterisering av kyrkor, läs mera nedan

Kulturhistorisk karakterisering av Våmhus kyrka