Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Askan ger liv

Den här artikeln publicerades i Mölndals-Posten 28 februari 2019.

Askan ger liv

Om du skulle råka passera en gudstjänst när det är fem-sex veckor kvar till påsk kommer du att märka att det känns som ett stråk av allvar i rummet. Melodierna går i moll, den liturgiska färgen på altaret och på prästen är kompostartat lila. Bibelläsningarna manar till besinning, eftertanke och mod att avstå. 

Tiden från askonsdagen och fyrtio dagar framåt är alltså en svår tid för myskristendomen. När det blir skarpt läge i livet hjälper det inte med tända doftljus och luddiga floskler från predikstolen. Fastetiden är tid för korrektur, för rening och ny inriktning. Nu börjar det.

Askonsdagen avslutar de festliga tre dagarna (karnevalen) som är ett storslaget farväl (vale) till kött (carnem), fettisdag, vardagslyx och ”det-får-man-väl-unna-sig-livet”.  

Just på askonsdagen firas det ofta mässa på kvällen. Då händer det att de som går fram till nattvarden får ta emot ett kors i pannan tecknat med aska medan t ex följande ord sägs: ”Kom ihåg, o människa, att du är jord, omvänd dig och tro evangelium”. Alltså tre uppmaningar: Kom ihåg. Omvänd dig. Tro. 

Kom ihåg att du är jord. Av jord har du kommit. Jord skall du åter bli, allt ska ta slut. Orden är ett starkt eko från begravningsgudstjänstens överlåtelse. Nu gäller det inte den döda i kistan, nu gäller det mig. Också jag är bara jord, hör samman med jorden och skall åter bli jord.  

Omvänd dig. Det håller inte att leva som jag gjort hittills. Omvändelsen är en 180-graders omsvängning och ny inriktning. För den som redan gjort omvändelsen grundligt kan uttrycket ”den dagliga hänvändelsen” vara användbart. Vi vaknar varje morgon bortvända från Gud. Också denna dag får jag vända mig mot honom, hänvända mig.  

Tro evangelium. Tron är två öppna och tomma händer mot himmelen. Ingenting har vi att komma med. Evangelium kan jag bara ta emot.

Från askan går sedan vi vidare mot altaret. Det blir som en vandring från korset till tronen där korset är det totala misslyckandet, allt som blev så fel, så marinerat av egoism, bitterhet, likgiltighet, högmod, avundsjuka. Alla pampiga föresatser blev till aska. Guldet blev till sand. Livet blev aska. Så dåligt blev det. Utan Jesus är jag död, redan nu.

Korsmärkta i pannan vandrar vi mot altaret, mot tronen. De människor du ser omkring dig under askonsdagsmässan har något paradoxalt, skenbart motsägelsefullt, över sig. Askan i pannan påminner om döden och den totala frånvaron av liv. Korstecknet är ett segertecken, Jesus har besegrat synd, död och ondska. I pannorna runt omkring dig ser du dubbelheten att leva som kristen: på en gång hopplöst förlorad och samtidigt full av liv. På en gång notoriskt bortvänd från Gud och ändå, samtidigt, genuint och totalt genomälskad av honom som dog för din skull. Alla dessa, och du själv också, är samtidigt syndare och rättfärdiga. Samtidigt.

Själva rörelsen i en vanlig kyrka sker mot öster, mot ljuset, mot Kristi uppståndelse. Också denna dag av besinning och korrektur har Jesus uppstått. Också denna dag gäller hans kraftfulla och segerrika uppståndelse över allt eländigt och dödförklarat. För den som lyssnar uppmärksamt kan man vid själva kommunionen höra hjärtslagen från Guds fadershjärta.

Orden ”för dig utgiven” återkommer nästan som en hjärtrytm. Gång på gång. Det behöver upprepas, om igen. Jesus dog för dig. Han blev utgiven för din skull. När du faller ned på knä och tackar honom är du vid den himmelska tronen. Hans seger över döden blev din seger. Hans liv blir ditt liv.

Vi behöver fler kroppsliga uttryck, fler handlingar som hela kroppen (och inte bara hjärnan) minns. Återupptäckten av askonsdagsmässan runt om i vårt land innebär att en vandring från korset till tronen inte bara blir ord. Handlingen minns vi längre än det vi hörde.

En kompost mår bra av aska. Det som var dött och kompostartat lila kan med hjälp av lite aska förvandlas till något livgivande i trädgårdslandet. Det stråk av allvar som går genom fastetiden är inte detsamma som dysterhet eller uppgivenhet. Tvärtom. I den hög av bråte som läggs på komposten varje gång en människa går till bikt eller församlingen ber sin bön om förlåtelse kan Gud åter skapa liv. 

Så välkommen med på vandringen från korset till tronen. Varför inte börja med att fira askonsdag?

Carl Sjögren

Kyrkoherde Svenska kyrkan Mölndal