Lyssna

Nyhet / Publicerad 28 april 2020 / Ändrad 30 april 2020

Stor oro för äldre släktingar i Sverige

Den som bor utomlands vet hur det är att längta efter föräldrar, syskon och vänner och alltid ha lite dåligt samvete över att inte kunna ses oftare. Just nu är det många som är särskilt oroliga för åldrande föräldrar och släktingar i Sverige.

Marie-Susanne Kretschmers 87-åriga moster Linnea bor på ett äldreboende i Sala och hon har fått Covid-19.

“Hon mår relativt bra och har inte så hög feber så hon är uppe och går men hon lider av hostan. Just nu känns det inte så enkelt om något skulle hända. Man kanske inte kan komma iväg så snabbt”, sager Marie-Susanne. Hennes 82-åriga mamma bor i en liten by utanför Sala och isolerar sig men det finns en chans att hon redan haft viruset. Tidigare i år hade hon en väldigt långvarig hosta men eftersom inte alla testas vet de inte om det verkligen var Corona.

“Det värsta för mamma är att hon inte kan hälsa på sin syster. Hon är också en person som lever för att hjälpa andra och det kan hon inte göra just nu eftersom hon självisolerar.”Vanligtvis försöker Marie-Susanne resa till Sverige varje år men hon tror inte det blir någon resa i år. “Kombinationen att vara mycket långt borta och ovissheten om när man kan ses nästa gång är svår. Det känns att klockan tickar över hur mycket tid jag har kvar med människor som är äldre”, säger hon.

 

Gunnar Wenehult som är församlingsassistent på kyrkan har bott utomlands i flera omgångar i sitt liv. Båda hans föräldrar har klen hälsa och sitter isolerade i hemmet i Mariannelund i Småland sedan sex veckor tillbaka.

“Det känns svårt eftersom vi bor så långt från varandra och mina föräldrar inte kan resa av hälsoskäl. Jag har dåligt samvete för att jag bosatt mig så långt borta och det är svårt för dem att träffa sina barnbarn. Det är också jobbigt att missa stora dagar som tex deras 75-årsdag i fjol”, säger Gunnar. Och i år ser det inte ut som om den årliga Sverigeresan blir av heller.

“Jag vet inte hur många år till jag har dem i livet. Varje resa är därför mycket värdefull för mig men desto mer för mina föräldrar som verkligen ser fram emot vår månad tillsammans”, säger han. Lyckligtvis har hans föräldrar två barn och även barnbarn i samhället där de bor och de får mycket hjälp av dem för att klara av tillvaron. Givetvis är Gunnar mest orolig för att något ska hända och han inte kan ta sig till Sverige.

“Självklart är jag orolig för att de skall bli smittade eftersom jag tror inte pappa skulle fixa det.

Jag tycker det känns märkligt hur Sverige har hanterat hela situationen med Corona. Men jag litar på att svenska folket lyssnar på rekommendationerna och hoppas det går fint”, säger han.

 

Eva Claesdotters mamma Inka är över 90 år men besöker Eva varje år i Melbourne. På somrarna reser Eva tillbaka till sitt sommarhus i Beddingestrand där hon bor granne med sin mamma.

“I år är allt ett stort frågetecken. Kanske kan jag komma iväg lite senare till Sverige om det lugnar ned sig. Men frågan är också hur jag ska kunna träffa henne om jag kommer till Sverige, det är inte självklart”, säger Eva. Ännu så länge är hennes mamma frisk och bor kvar ensam i sin lägenhet under vinterhalvåret. Just nu är Eva tacksam att hon inte har hemtjänst, då minimeras risken att smittan kommer in i hemmet. Inka får hjälp att handla av vänner och varje dag går hon en promenad med sin rullator för att få frisk luft.

“Vi håller kontakten via FaceTime minst en gång om dagen. På det sättet kan jag hjälpa henne hålla humöret uppe. Tekniken är till så stor hjälp i den här krisen. Jag är tacksam att hon hängt med så mycket i tekniken och hon klarar sig så bra själv. Det är en dörr ut mot världen.”

Vad är du mest orolig för?

“Jag är mest orolig att hon skulle bli sjuk även om hon är väldigt försiktig. Det är en så stor besvikelse att det drabbar de äldre, att man i Sverige inte lyckats täppa till där. Det borde ha kunnat gjorts på ett bättre sätt. Jag kan tycka att den svenska strategin är bättre för både ekonomin och mental hälsa men den går ut på att skydda de svaga och det har man väl inte riktigt klarat av. Skulle hon bli sjuk och jag inte kan komma hem känns det tungt men jag försöker lugna mig med att hon är väldigt medveten och försiktig. Hon har mycket vänner och mina brorsöner är där om det skulle bli allvarligt”, säger Eva Claesdotter.

/Tina Zenou