Kjell och Debbie är båda aktiva i församlingen på olika sätt och för många två välbekanta ansikten. För er som inte känner Kjell och Debbie kommer här en kort presentation från dem om sig själva.
Kjell Andersson
Hej, mitt namn är Kjell Andersson och jag kommer från en liten ö i norra Bohuslän som heter Bohus-Malmön.
Min valda yrkesbana blev till sjöss. Efter att jag hade avlagt sjöingenjörsexamen seglade jag i tre olika rederiers fartyg som alla anlöpte Australien. I Australien träffade jag en ung dam, Shirley Gray, och 1971 gifte vi oss. 1972 slutade jag sjölivet och Shirley och jag engagerade oss i egen industriverksamhet med huvudinriktning på service, reparation och tillverkning av fartygs containers.
Detta kapitel avslutades 1987 och efter det började jag en 30 års epok med at utföra service, överhalning och reparation på stora container och kryssningsfartygs propellersystem under deras periodiska torrdocknings vistelse runt om i världen.
Shirley och jag har två pojkar, Kaj och Hakon och två barnbarn Erika och Daisy. Normalt under juni, juli och augusti månader tillbringar vi på Bohus-Malmön men det har inte varit möjligt under Coronaåren men vi ser fram emot att återuppta denna tradition igen. Shirley och jag känner oss väldigt privilegierade att bo i Melbourne där vi har en sådan fantastisk oas som Svenska kyrkan där vi tillbringar många trevliga stunder ett par dagar i veckan.
Jag kom till Svenska kyrkan som ung sjöman 1960 och Shirley, som har svenska ättlingar, besökte för första gången Svenska kyrkan med en svensk skolkamrat för 60 år sedan. Vi hoppas att Svenska kyrkan i Melbourne fortsätter att blomstra för framtida generationer och uppleva andlig frid och allmän gemenskap i en idyll utan jämförelse.
/Kjell Andersson
Debbie Sayers
Jag heter Debbie Sayers. Jag är gift med Ken och har en vuxen dotter vars namn är Juliette. Som familj har vi tillbringat mycket tid på svenska kyrkan i över tjugo år - som volontärer, skolföräldrar, och församlingsmedlemmar.
Jag är född och uppvuxen i Gippsland. Jag flyttade till Göteborg från Melbourne i 1987 där Ken hade bott i nio år som anställd på Ericsson. Där var vi mycket involverade i långfärds-cykling och hann se mycket av landet och grannländerna från våra cyklar. Jag gick i språkskola och lärde mig skriva svenska och prata på göteborgska. Bland annat jobbade jag på revisionsbyrån KPMG.
Vi stannade i Göteborg i några år, och kom tillbaka till Melbourne när Juliette föddes 1992. Vi återkom till Göteborg 1995 och flyttade till Stockhom 1997 där Ericsson hade sitt huvudkontor. Jag hade pluggat marknadsföring då och började också jobba på Ericsson.
När internet tog fart, skickades Ken till Santa Barbara i California. Då följde Juliette och jag med. Där träffade vi ett litet men starkt svenskt expat-samhälle. De hade en liten språkskola för barn på lördagar och en SWEA-grupp som jag gick med i.
Vi kom tillbaka till Melbourne i slutet på 1999. Juliette fortsatte på svenska skolan som då var på kyrkan. På grund av skolan kom vi till Toorak varje helg och därmed fördjupade vi kontakten med folk på skolan och på kyrkan. Vi blev stamvolontärer på julbasaren och Open House Melbourne.
I Melbourne pluggade jag inredningsdesign och jobbade i färgbranschen några år. Den erfarenheten var mycket hjälpsam när kyrkan renoverades 2017. Jag var med i inredningsgruppen och tog fram kyrkans inredningsfärger.
Jag återkom till marknadsföring med tekniska och biotekniska företag 2007 och sedan jobbade jag med att ordna kurser på olika medicinska utbildningsinstitutioner.
Jag är bra på att ordna evenemang och att nå ut till olika målgrupper.
Toorak House är ett fridfullt ställe - en gåva som vår församling ska värna om. Mitt hopp är att jobba för att förstärka Svenska Kyrkans verksamhet här i Melbourne i det långa loppet.
/Debbie Sayers