Mats Björklund var bara sex år när han plockade upp en gitarr. Upplärd av sin bror och småskolans gitarrlektioner tog han sin inspiration från idolerna The Beatles. Han trivdes inget vidare i skolan utan försökte alltid få vara hemma för att spela och rita.
”Som de flesta musicerande tonåringar tänkte jag nog att jag inte behöver gå i skolan, jag vill bara hålla på med musiken. Men det tyckte inte mina föräldrar så det blev gymnasiet. Efter lumpen hade jag allvarliga planer på att gå vidare på konstfack eller musikhögskolan men jag fegade ur och tänkte att jag nog måste skaffa mig en ”riktig” utbildning,” säger han.
Det blev olika vetenskapliga ämnen i Uppsala där Mats kommer ifrån. Till slut blev han mikrobiolog och började jobba på läkemedelsbolag. Hela tiden fanns musiken och konsten med honom parallellt. Han målade akryl och gouache, spelade i dansband, skrev egna låtar och sjöng i sånggrupp. Mats tröttnade på läkemedelsbolaget och fick ett jobb i reklambranschen, äntligen hoppades han att han skulle få utlopp för sin konstnärlighet även på jobbet. Men så träffade han sin första fru som var från Melbourne, och tillsammans åkte de till Australien. Här fortsatte han på den vetenskapliga banan och det ledde så småningom till en PhD. I över tjugo års tid har han jobbat i eget företag med att producera animerade vetenskapliga filmer. Han använder sin vetenskapliga kunskap för att illustrera hur en idé eller en produkt fungerar – en nisch som kombinerar vetenskapen med det kreativa.
Vad betyder musiken i ditt liv?
”Musiken och konsten är som mina barn, det är vad jag lämnar efter mig. Det är oerhört viktigt att jag får hålla på med dem.”
Mats har arton gitarrer hemma och ett av sovrummen är sedan länge inrett till musikstudio. Här mixar han sina låtar och jammar långt in på nätterna när andan faller på.
”När klockan blir framåt två på morgonen får jag påminna mig att det är en dag imorgon också. Det är lätt att förlora sig i musiken,” säger han.
Du skriver många låtar själv, varifrån får du inspiration?
”Inspirationen kommer från olika håll. Min mest kända låt A dragonfly bygger på en personlig erfarenhet från när mitt äktenskap havererade. Då såg jag plötsligt trollsländor flera gånger. Enligt mytologin vill trollsländor kommunicera hopp, att något nytt är på gång. När jag skriver låtar försöker jag alltid se till att musiken passar ihop med lyriken. Så i den låten är rytmen baserad på trollsländornas snabba rörelser. Och texten handlar om hopp.”
”Andra låtar kan börja med en musikalisk idé. Jag leker med olika ackord, ljud och toner. Sen sätter jag texten och den baseras ofta på tankar jag har i stunden. Jag måste känna något för det jag skriver. Den senaste låten handlar om saker i livet som inte blir som man hoppas men att man måste ta vara på det som är bra och inte gräva ner sig. Så den låten är en hyllning till min katt,” säger Mats och plockar upp burmakatten Simba i knät.
Du spelar ofta på Svenska kyrkan, vad betyder kyrkan för dig?
”Den har många gånger hållit mig vid liv. Jag vet inte om jag bott kvar här annars. Den är oerhört viktig som ett ”home away from home”. Min längtan till Sverige och familjen försvinner aldrig. Eftersom jag inte har någon annan familj här så har kyrkan tagit över den funktionen. Det känns bra att jag kan återgälda lite och bidra med någonting betydelsefullt där.”
Mats spelar antingen själv eller med folkmusikerna på musikgudstjänster, basaren och julmarknaden. Från början spelade han med Björn Lemfors i Red Herrings och sedan vidare i folkmusikgruppen Nordanlåt. De har spelat runtom i Melbourne på allt ifrån Ikeas julluncher till danska klubben och nordiska filmfestivalen. Tyvärr lades gruppen ned under Covid men Mats hoppas spela vidare med Steve Gilbert som även var med i Red Herrings och Stephanie och Jessica Abrahamsson som spelar folkmusik. Under Covid bidrog han med ett antal inspelade psalmer till kyrkans online gudstjänster.
På vilket sätt präglar din svenska bakgrund musiken?
”Den nordiska folkmusiken är väldigt viktig för mig. Den har definitivt berikat mitt musikaliska kunnande. Jag tycker mycket om svenska grupper som t.ex. Bo Kaspers orkester med deras rika variation av musikstilar. Jag har lärt mig många svenska covers, tex låtar av Cornelis Vreeswijk, Peter LeMarc och Ted Gärdestad. Per Gessle är också en duktig låtskrivare. Så rötterna finns där och har förmodligen till viss mån präglat min musikstil. Men det är inget som jag fått höra direkt att min musik låter särskilt svensk.”
Under 70-talet när Mats växte upp lyssnade han mycket på Pink Floyd, Genesis och Steely Dan. Gitarrister som Carlos Santana, Eric Clapton, David Gilmour, Mark Knopfler, Steve Howe och Steve Hackett är stora inspirationskällor. Lokala Melbournemusiker som inspirerar är sångare och musiker som Mark Gardner, Darren Hotton, Duxie Franklin, Joyce Prescher, gitarristen David Briggs och trummisen David Jones.
2018 släppte han albumet Heart in the sky med 13 orginallåtar. Under ett Sverigebesök 2019 framträdde han på Kulturnatten i Uppsala, och bidrog med ett videoprogram med orginalmusik på Kulturnattens online version 2020. Nu när pandemin är över ser Mats fram emot att ge sig ut och spela inför publik igen. I samband med denna ”nystart” släppte han en singel Do it all for you i början av juni i år, och har intervjuats i community radio stations, tex Southern FM. Han spelar också i coverbandet Backdated.
”Jag spelar nästan varje dag. Jag har tappat räkningen på alla olika små låtslingor jag har inspelade och som kan bli färdiga låtar vartefter. Och när jag blir för gammal för att sitta vid datorn, då tänker jag måla. Jag har 20 miljoner grejor kvar att göra,” säger han.
Här hittar du mer information om Mats musik och spelningar.
/Tina Zenou