Möt vår nya biskop Erik Eckerdal

Nyhet Publicerad Ändrad

I oktober valdes Erik Eckerdal till ny biskop i Visby stift dit utlandskyrkan SKUT hör. Den 15 januari 2023 vigdes han till biskop i Uppsala Domkyrka.

Erik Eckerdal är 50 år gammal och teologie doktor i ekumenik och kyrkosyn. De senaste fyra åren har han varit direktor vid Samariterhemmet diakoni i Uppsala. Vi fick tillfälle att träffa Erik över zoom för att lära känna honom lite närmare och samtala om framtiden för utlandskyrkan.

Vi börjar med en sportfråga Erik, hur känns det att vara vald till Biskop i Visby?

”Ännu så länge har jag inte tillträtt och det har varit en lång process, ett stort beslut att ta ställning till. Jag har ett fint liv här i Uppsala och en tjänst jag tycker om. Man lämnar något när man går in i något nytt och tjänsten som biskop blir mer offentlig. Men nu känns det bra.”

Kan du berätta lite om dig själv?

”Jag är ensamstående. Har en utflugen dotter som är 23 år. Jag tycker om musik och idrott. Läser mycket, mest biografier och facklitteratur. Jag uppskattar fjällvandring i naturen.”

Det finns flera präster och biskopar i din familj, var det alltid självklart för dig att bli präst?

”Nej verkligen inte. Jag är från Jämtland med föräldrar från Skåne och Göteborg. Vi är ingen traditionell prästsläkt men vi är en stor släkt med präster i tre generationer. Jag hade ett stort motstånd mot att bli präst och det lutade mer åt naturvetenskapen. Men intresset för filosofi, teologi och historia tog överhanden. Trots att jag bestämde mig som ung för att inte bli präst så hängde funderingen alltid med. Till slut föll jag till föga och prästvigdes år 2000.”

Som Biskop i Visby stift kommer du dels ha hand om församlingarna på Gotland, dels vara ansvarig för Svenska Kyrkan i Utlandet. Har du jobbat i en utlandskyrka?

”Både ja och nej. Jag har inte varit anställd men jag bodde arton månader vid benediktinernas studiehus och kloster i Rom under min doktorandtid och arbetade på ett ekumeniskt center. Svenska församlingens kyrka låg på vägen hem och dit gick jag ofta på gudstjänster och så vikarierade jag ibland där för kyrkoherden. Jag har besökt många utlandskyrkor, dock aldrig den i Melbourne.”

Erik Eckerdal

Hur ser du på utlandskyrkan, varför är den viktig?

”Utlandskyrkan är viktig eftersom den ger möjlighet för svenskar utomlands att leva ett kyrkligt liv på sitt eget språk och få kontakt med andra svenskar. När man är utomlands långt borta från det invanda hemma väcks ofta frågor som inte annars kommer upp och Guds tilltal kan bli tydligare på ett annat sätt än när allt annat bara flyter på i vardagen. Många svenskar har hittat vägen till en egen relation med Gud i någon av SKUT:s församlingar, som de sedan tar med sig när de flyttar hem till Sverige. 

Ekumeniska frågor, samarbete och kontakt med andra kyrkor, är viktiga. Utlandskyrkan har chans att bedriva mer ekumenisk dialog med andra kyrkor. 

Sen tycker jag att SKUT innebär stora möjligheter att internationalisera Svenska kyrkan. På 80-och 90-talen jobbade man hårt med att sprida ekumeniska avtal till församlingen vilket man inte alls gör på samma sätt längre. Mycket av Kyrkans kontext i Sverige har blivit nationell. 

Det är viktigt för Svenska kyrkan att personer med internationella kontakter, språk och kunskaper delar med sig. Det borde till exempel vara mycket vanligare för präststudenter och diakoner att göra jobb utomlands.”

Hur ser du på utvecklingen och framtiden för utlandskyrkan?

”Jag håller fortfarande på att lära mig mer om SKUT. Det ser så klart olika ut i olika länder. Jag har förstått att det finns en oro för hur det ska gå och det tror jag är en konsekvens av att man på nationell nivå inte har samma ekonomiska möjligheter som förut. Församlingarna kommer behöva bli mer ekonomiskt självständiga och det har många församlingar redan förstått. Sedan måste vi tänka på hur pengarna prioriteras. Men det som ses som ett hot kan också vara en möjlighet. Ju mer självförsörjande församlingarna är, desto starkare står SKUT. Detta är en stor fråga och en utmaning för oss.”

Som biskop har du sagt att du vill prioritera teologi och undervisning, andligt liv, ekumenik, diakoni och ekonomi. Berätta lite mer hur du tänker på dessa områden.

”Man kan se det som steg. Det första steget är att odla relation till Gud för att växa som kärleksfulla människor och nå frid och försoning. Det handlar om vad det innebär att vara kristen. Vad är det Gud vill med oss som människor i relationen med oss? När Gud söker oss genom att bli människa i Jesus, i barnet i stallet? Här handlar det om andlig fördjupning.

Det andra steget är att leva i tjänst för varandra och där kommer teologisk fördjupning och undervisning in, att känna kyrkans identitet och olika traditioner.”

”Vad gäller diakoni så kan en församling inte göra allt men däremot kan man identifiera samhällsproblem och behov som man kan fylla – ibland enkla saker som man kan göra i tjänst för det lokala samhället.

Ekumenik hör ihop med teologi. Den ekumeniska överenskommelse som kyrkan gjort är en stor resurs. Till exempel är alla medlemmar i Svenska kyrkan medlemmar i andra lutherska kyrkor i Norden och anglikanska kyrkor i Storbritannien och på Irland genom Borgågemenskapen. För Svenska kyrkan i Melbourne har detta konsekvenser i praktiken för samarbetet med andra anglikanska kyrkor i Australien. Det är min ambition att jobba vidare med det samarbetet. Det ger praktiska möjligheter att hjälpa varandra.  

Slutligen ekonomi och där har alla församlingar olika förutsättningar men det går att förändra intäktsmodellen för kyrkan och vi måste arbete för att bli mer självförsörjande i församlingarna och det gäller inte bara SKUT. Det gäller att titta på de lokala förutsättningarna och hitta nya kreativa lösningar. Kan vi förvalta fastigheter bättre så de genererar intäkter? I Svenska kyrkan i stort har vi tappat kraften i att samla in pengar genom fund raising, det måste vi bli bättre på. Detta handlar aldrig enbart om pengar utan även om engagemang, delaktighet och resurser.”

Vad ser mest fram emot med ditt nya jobb?

”Jag ser fram emot att träffa människor på många håll och att fira gudstjänst och be tillsammans. Det blir både resor inom SKUT och arbete med församlingar på Gotland. Det ska bli spännande att se hur det gemensamma arbetet kan utvecklas både på Gotland och inom SKUT. ”

En sista fråga: När kommer du till Melbourne?

”Tyvärr måste jag svara lite tråkigt och säga att jag inte vet. Men vi säger så här i stället: På återseende, i Melbourne!”

/Tina Zenou