De flesta av oss tillbringar den mesta tiden hemma, de som kan arbetar hemifrån och många hjälper sina barn med hemskoleundervisning. Dessutom finns det mycket oro för ekonomi, hälsa och arbete. Hur ska det bli?
Nu har det gått lite mer än en månad och vi har kanske börjat att vänja oss så sakteliga. Även om de flesta som jag kommer i kontakt med upplever att det är rätt svårt att leva på det här sättet. Det är så begränsat och det är som att själva tanken på att vi inte kan eller får göra saker, när och hur vi vill, som gör det extra svårt. Många av oss bor också själva och har ingen att dela det vardagliga med eller någon att prata med under dagarna. Jag har själv två vuxna barn i Sydney som jag inte kan hälsa på just nu. Det känns tuffare att vara utan den fysiska kontakten, än vad jag trodde det skulle vara från början.
Det gör att det är så mycket viktigare att hålla kontakten och att uppmuntra varandra, genom att ringa och prata med en god vän eller familjemedlem, om man nu inte föredrar att hålla kontakten via Skype, Zoom och sociala media förstås. Jag blev personligen mycket glad över att kunna vara med på kyrkans bokgrupp via Zoom i förra veckan. Det gjorde så gott att få prata med välkända ansikten och jag kände mig styrkt efteråt. Det känns ju märkligt även för oss här på kyrkan. Vi tittar på vår kalender och inser hur många gudstjänster, aktiviteter, grupper och församlingsbor som vi i normala fall träffar på kyrkan. Vi saknar verkligen er alla!
Men vi arbetar som vanligt och fyller våra dagar, det finns ingen fysisk verksamhet som ni redan vet utan istället händer det mesta på sociala media. Det är en ny erfarenhet för oss, som är både utmanande och rätt krävande.
Ni har kanske sett våra gudstjänster?
Det är Gunnar, vår assistent som står bakom kameran och som filmar och klipper ihop så att det blir de fina gudstjänster som ni ser på kyrkans Facebook och hemsida. Oftast står jag framför kameran och Suzann Frisk spelar in en psalm hemma i sin studio som vi använder i gudstjänsterna. Vi har fått många positiva och uppmuntrande kommentarer.
Tack så mycket!
Jag vill också påminna om att ni kan beställa och handla från kyrkan fortfarande. Det är tufft ekonomiskt nu för församlingen när det inte kommer in några inkomster och all hjälp vi kan få är uppskattad. Ni kanske saknar lite godis, knäckebröd och kanelbullar?
Jag vill också uppmuntra dig att förnya ditt medlemskap. Tack alla ni som redan har gjort det.
När jag skriver detta så sitter jag i kyrkans vackra trädgård, solen lyser och vinden susar i träden. Som på många andra platser har fler djur och särskilt fler fåglar hittat till oss.
Jag som egentligen inte är mycket till fågelskådare, sitter gärna och spanar.
Vi har nu flera fågelsorter som vi inte brukar se annars och en av dem sjunger så vackert, till skillnad från de flesta andra… och när jag sitter här så påminns jag om att vi går mot pingst.
Hemma i Sverige är pingst en tid då vårfåglarna sjunger och kvittrar och man vet att snart är sommaren här.
Det är också en tid när vi blir påminda om att Gud finns både mitt bland oss och inuti oss. Guds kraft, anden, är Guds osynliga närvaro. Gud är hos oss, tillgänglig, här och nu, var vi än är.
Pingsten handlar om att Gud har omsorg om oss och aldrig är långt borta.
Anden jämförs ibland med en vind. Vi kan se hur träd böjer sig för vinden men vi ser inte själva vinden.
På samma sätt är det med anden. Vi ser inte anden, men vi kan se verkningarna av anden -Gud- i våra liv.
Det är till oss som Gud vill tala och ge kraft och hopp.
Låt oss påminna varandra och alla andra om det.
Ta hand om dig och Gud välsigne dig
Katja
Låt varmt och stilla ljus i kvällen brinna.
Som du i mörkret tände världens ljus,
så för du här din mänsklighet tillsammans
och är på vägen moln och eld och Gud.
När du till stillhet allt omkring oss sjunker
du låter nya klanger växa fram.
Vi hör den sång som alla världar sjunger,
i hopp och tillit ropar de ditt namn.
Den svenska Psalmboken 509
(Text: Dietrich Bonhoeffer, 1944)