Häromdagen satt jag och några av kyrkans volontärer och pratade om just det när vi tog en fikapaus. Vad kan man göra för att saker ska bli bättre? Hur får man andra att ta miljöhotet på allvar? Hur kommer det sig att inte alla ser problemet? Vad kan jag själv göra? Är det kört redan? För så kan det kännas ibland.
Diskussionen kring bordet kretsade kring det faktum att i stort sett alla klimatforskare är eniga om att den ökande klimatförändring som vi ser i dag kommer från mänskliga aktiviteter. Vi pratade om att det är jobbigt att tänka på det som redan har gått förlorat och annat som riskerar att förloras i framtiden. En av volontärerna sa: "Jag vill göra mer! Det räcker liksom inte med det jag redan gör nu."
Jag som försöker att tänka positivt menade att det kanske är ok att göra små förändringar? Om vi alla gör det kanske det inte känns lika övermäktigt? För man vill ju inte förlora hoppet!
I bibeln sägs det inte någonting om hur man ska sortera sopor vad jag vet, eller vad som är orsak till klimatförändringar. Det är ju inte så konstigt för så är det ju med mycket av det som vi har frågor om. Vi fortsatte också att diskutera, att det händer något när man engagerar sig tillsammans med andra. Det blir kanske lättare då att se att de vi faktiskt gör spelar roll? För vi är ju en del av ett system. Och om jag försöker ställa om min livsstil är det ju inte för att det ska få mig att må bättre (fast det kanske blir en positiv effekt ändå), utan för att de som verkligen drabbas hårdast ska få ett bättre liv? De som påverkas i sin vardag.
När jag funderade vidare efteråt kom jag att tänka på bibelordet ur Matt 22:36-39: Älska Herren din Gud och din nästa som dig själv. I uppmaningen att älska sin medmänniska ryms, tycker jag, också hela skapelsen. Vi är inte lämnade ensamma med våra frågor och vårt ansvar. Vi delar det med människor över hela världen och med Gud. När vi pratar om det kristna hoppet så kan vi ju se det som en grund för att handla och göra saker i enlighet med Guds vilja. Vilken sorts värld vill vi lämna över till dem som kommer efter oss, till de som växer upp just nu? Ja, diskussionen kring fikabordet väckte många tankar som ni märker.
Med de orden önskar jag dig en fin helg och vill samtidigt önska dig välkommen till kyrkan, gudstjänster, intressanta diskussioner och gemenskap.
Katja Lin
Din präst i Melbourne Australien