Kyrkoherdens tankar - december

Förra året sjöng vi i kyrkan en enkel barnvisa på julsamlingarna med barnen. 
Den finns i psalmboken psalmer i 2000-talet och heter Vi tänder ett ljus.
Barnen lärde sig den rätt så snabbt och man kan göra rörelser också till sången.

Vi tänder ett ljus,
sen tänder vi två
och sedan det tredje så gärna.
Och när vi tänt fyra
vad händer väl då?
Jo, då tänder Gud en stjärna.

Nu är ju julen på väg och vi tänder adventsljusen en efter en. 
I kyrkan i söndags firade vi första advent med mässa, dop, sång, bön och musik 
och vi tände också vårt första ljus. Det var fint att få fira gudstjänst tillsammans med så många. Det märks att sångerna är älskade, för oj vad det lät starkt och mäktigt, när vi sjöng! Visst är det något alldeles särskilt med advents- och julmusiken och alla traditioner? Det väcker mycket känslor och kanske en aningens vemod och nostalgi också? 

Så när jag kom hem senare på kvällen på första adventssöndagen fick jag en väldigt stark lust att göra advents – och julfint hemma hos mig.  Så fram kom lite olika pynt och plötsligt började advents – och julstämningen att infinna sig.  Nu lyser mina adventsstjärnor i fönstren och jag har faktiskt satt fram min fina julkrubba redan, för jag tycker så mycket om den. Varje gång jag vilar blicken på den så påminns jag om advent, längtan, väntan och det fantastiska att Gud kommer till var och en av oss, in i våra liv. 

Just nu pågår julmarknaden inne i kyrkan för fullt (tack alla fina volontärer) och efter två års pandemi blir det äntligen Luciafirande igen (!) med Luciatåg och konsert i St Johns anglikanska kyrka i Toorak med vår kör Skutan. Det blir också samling kring krubban på julafton och julotta på juldagen. Det är något som jag verkligen ser fram emot. Från och med den här veckan kommer jag också att resa till Perth, Canberra och Sydney för att fira julgudstjänst tillsammans med svenskarna där.

Snart sjunger vi Nu tändas tusen juleljus, lyssnar till berättelsen om hur Gud kommer till oss, nu som då - och vi får önska varandra Guds frid. 

Jag avslutar den här hälsningen med sista versen i sången Koppången. 
Det är Py Bäckman som har skrivit texten och du kan lyssna på den här: 

Jag vill känna julens frid
jag vill tro att han föddes
och finns med oss här i tiden
Det är jul och det finns ett barn i mig
som vill tro att det hänt
och som tänder ett ljus
varje söndag i advent

Med önskan om en välsignad adventstid och en fridfull Jul.

Katja Lin
Kyrkoherde i Melbourne, Australien