Mariestads domkyrkohistoria

Både Mariestad och dess domkyrka har kommit till i ett strategiskt spel om kungamakten och kyrkans framtid. Hertig Karl, som föddes som tredje i tronföljden efter Gustav Vasa hade en märklig resa mot kungamakten. Efter Gustavs död tog äldste sonen Erik över som kung och den elvaårige Karl blev nummer två i tronföljden efter mellanbrodern Johan. Men Johan kom snart i onåd med sin storebror och redan två år senare döms han till landsförräderi. Därmed är Karl som 13-åring tronarvinge, ett hjärtslag från Kronan, spiran och riksäpplet. Men det skulle vara det närmaste han kom kungamakten utan egna intriger.

Men förmåga till intriger tycks inte ha saknats. När Karl fyller 18 år 1568 har han fallit till femte plats i tronföljden, vilket skulle bli hans livs lägsta position. Johan har försonats med brodern och återfått sin position. Dessutom har både Erik och Johan fått varsin son. Nu deltar Karl i sin första statskupp, där han och Johan samlar stöd och arméer för väpnat uppror. Karl leder invasionen av Stockholm som till sist leder till att Erik abdikerar och fängslas. Så småningom dör han, förgiftad i fängelse. Johan blir kung Johan III, sonen Sigismund blir kronprins och Karl är på nytt nummer tre i tronföljden.

Efter statskuppen får Karl ett omfattande brev med friheter för sitt stora hertigdöme, som han sedan alltmer tänjer på gränserna för. Bland annat för han en ivrig kamp mot Johan III:s kyrkliga reformer. Johan hade under sin regeringstid allt mer skruvat på kyrkans ordningar för att harmonisera mot Romersk-katolska bruk. Detta säkert av egen övertygelse men också för att förbereda för sonens övertagande av tronen och ett möjligt utvidgande av riket på fredlig väg. Sigismunds moder var en litauisk prinsessa av ätten Jagellonica som återkommande valts till kungar i Polsk-Litauiska samväldet. Genom Sigismunds levnad blev genom barnlöshet i ätten allt mer förmånlig. Han kom att fostras och utbildas som möjlig kung av både Sverige och Polen-Litauen. Ett stort hinder på vägen för ett enat rike var en splittrad kyrka. Den svenska reformationen rullades därför undan för undan tillbaka och kyrkolivet harmoniserades med den romersk-katolska kyrkan. Karl var på ett personligt plan emot detta och var inte ensam. En av hans favoritpräster, kyrkoherden i Vadstena Jesper Marci avsattes av kungen för sitt motstånd.

Marci blir 1577 istället kyrkoherde i Ullervad och prost i Vadsbo härad, men kommer i onåd också med biskopen i Skara som starkt stöttar kungens återkatolicering. Hertig Karl gör 1580 det djärva draget att avskära de delar av Skara stift som hör till hans hertigdöme från Skara stift, däribland Vadsbo och Valle härader samt Värmland, och göra det till ett eget kyrkligt förvaltningsområde, en superintendentia. Som superintendent, som på vissa sätt motsvarar biskopens roll, sätter han just Jesper Marci som nu får en tung plattform för sin kyrkliga kamp. Området får namnet Mariestads superintendentia.

Kung Johan får till sist nog av Hertig Karls egenmäktighet och kringskär hans rättigheter dramatiskt 1582, vilket leder till en djup osämja mellan bröderna. Året därpå 1583 ger Karl Mariestad stadsprivilegier som en strategisk handelsstad vid gränsen av sina förläningar och naturlig centralort för superintendentian. Kanske redan nu med tanke på att ha staden som plattform för revolt när hans nu fjortonåriga brorson Sigismund en dag ska ärva kronan.

1592 dör Johan, med två söner som arvtagare, Sigismund och den treårige prins Johan. Sigismund hade då redan varit kung i fem år i Polen-Litauen, med en yta som också inkluderade dagens Belarus och Ukraina. Det Sverige han tillträder som kung för inkluderar också Finland, Estland och Lettland. 

Men detta höll inte länge. Alliansen var instabil av naturen, där påvliga sändebud önskade sätta tryck på att återkatolisera Sverige, polska rådsherrar var emot en allians och de svenska ständerna likaså. Hertig Karl motarbetar Sigismund från början och bygger opinion mot honom. Som avgörande ammunition i frågan står Sigismunds giftermål som inte godkänts av de svenska ständerna, vilket gör att hans arvsrätt kan ifrågasättas. Jesper Marci är drivande i att samla kyrklig opinion för att stadfästa reformationen som kyrkans linje i Sverige vid Uppsala möte 1593. Samma år låter Karl börja bygga Mariestads domkyrka, med ritningar stulna från den kyrka hans bror Johan lät bygga i Stockholm, St. Klara kyrka. När Hertig Karl tar sig sin andra hustru efter Marias död väljer han den 23 år yngre Kristina av Holstein-Gottorp, ett val som ytterligare spär på konflikten. Hon blir en aktiv del i kampanjen mot Sigismund med personliga intressen, då hon som barn varit förlovad med Sigismund tills han förkastat henne för ett politiskt fördelaktigare gemål ur den Habsburgska dynastin.

Under hela Sigismunds regeringstid undermineras Sigismund av Karl som vill tvinga honom dels till att erkänna Sverige som ett Evangelisk-Lutherskt land, dels till att göra Karl till riksföreståndare. Till sist beslutar de svenska ständerna att utan kungens medgivande göra honom till detta 1595, vilket Sigismund förkastar som helt ogiltigt eftersom de inte ens får samlas utan hans kallande. Karl svarar med att uppvigla till bondeuppror i Finland och försöker få till en regelrätt väpnad statskupp. Där har han inte adeln med sig intar han med en bondearme flera strategiska slott. 1598 landstiger Sigismund och efter ett kortare krig med det avgörande slaget vid Stångebro står Karl som segrare och tar enväldesmakt över regeringen. Sigismund avsätts 1599 och Karl är därmed riksföreståndare i väntan på att Johan IIIs yngre son med faderns namn, Hertig Johan av Östergötland, ska ärva kronan som kung Johan IV vid myndig ålder.

Men så sker inte, Karl tar ytterligare steg och förmår 1604 den då femtonårige Hertig Johan att avsäga sig rätten till kronan med hot om att hela faderns ätt annars ska förlora arvsrätt. I gengäld får Hertig Johan ytterligare hertigdömen och får stå kvar som arvfurste för den händelse Karls ätt skulle dö ut. Karl har till sist blivit kung, med tillnamnet Karl IX.

Kyrkan byggdes under 24 år mellan 1593 och 1619 på beställning av Hertig Karl, som under byggnadstidens gång blev kung Karl IX. Redan 1602 hade man kommit så långt att kyrkan kunde tas i bruk för gudstjänst. Kyrkan byggdes i en period då det var relativt ovanligt med kyrkbyggen i Sverige. I Stockholm finns en mycket välliknande bara något äldre systerkyrka i Klara kyrka, som byggdes på beställning av Karls storebror Johan III. Det är inte bara ett modets nyck utan betraktas som en ren stöld av ritningar och ett sätt att etablera sig som åtminstone likvärdig sin kunglige bror.

Kyrkan fick dock bara stå i åttio år innan hon nästan helt förstördes i den stora stadsbranden 1693. Av den ursprungliga kyrkan återstår ytterväggarna och några föremål. Av inventarier räddades två ljuskronor, dopfunten, ljusstakar och nattvardssilver samt mässhakar.

Efter ett hastigt återuppbyggande stod kyrkan med nytt tak och spira 1695, men även nu blev lyckan kort. Redan året efter föll nämligen tornspiran ned i en häftig storm och slog sönder kyrktaket och delar av kyrkvalvet. Den mycket snabba byggprocessen ledde nog till fusk under processen. Kyrkan fick sedan stå utan tornspira i över 50 år medan man fokuserade på att återuppbygga valv, tak och inredning med de begränsade resurser som präglar Sverige efter nästan oavbrutna perioder av krig.

Domkyrkans olyckor var dock inte slut. När man till sist 1749 satte en tredje tornöverbyggnad på tornet höll den bara tre år innan tornet förstördes genom blixtnedslag. Klockorna, urverket, fönster och kyrkans yttre tak förstördes av branden som följde. Denna gång klarades dock inredningen. Man satte nu en lägre tornhuv i dess ställe. Som kanske den allra första kyrkan i Sverige, försågs kyrkan 1787 med åskledare för säkerhets skull. Då kalkputsades också kyrkans murar, mycket för att dölja skador och mindre konstfärdiga reparationer som blivit en följd av katastroferna.

År 1903 revs dåvarande tornhuv till förmån för nuvarande höga spira, som mäter 82 meter. Vid denna genomgripande renovering av Domkyrkan, signerad Folke Zettervall, togs också den utvändigs kalkputsen bort och kyrkan fick sitt nuvarande utseende. I tornets lägre delar anordnades en vattencistern, vilket gjorde att tornet tjänade som stadens första vattentorn.

Tornhistoria

Hertig Karl (senare Kung Karl IX) utfärdade den 9 oktober 1583 privilegiebrev för staden Mariestad, uppkallad efter första frun, Maria av Pfalz (död 29 juli 1589). Vintern 1588-89 beslutade han att en domkyrka skulle byggas för den nya superintendentian (stiftet) som inrättats 1581 och som omfattade Värmland samt Vadsbo och Valle härader i Västergötland.  Grundstenen lades den 25 april 1593. Kyrkan togs i bruk den 3 oktober 1602 men var inte färdig förrän 1615 och inredningen först 1619. Mariestad var stiftsstad fram till 1647 då Karlstad istället blev stiftsstad.  År 1658 återgick Vadsbo och Valle härader till Skara stift.

Den 18 augusti 1693 härjades Mariestad av en förödande eldsvåda som startade i Dyréns gård vid Gamla Torget. Kyrktaket och tornspiran brändes av och kyrkklockorna föll till marken. Ny tornspira byggdes snabbt upp och stod klar redan 1695. I en häftig storm den 24 februari 1696 föll tornspiran ned och slog sönder kyrktaket och krossade kyrkvalvet. Fuskbygge? Nu fick kyrkan stå utan tornspira i över 50 år, tornmuren endast skyddad av ett brädtak.

Den 24 augusti 1749 sattes den tredje tornöverbyggnaden upp. Den 27 juni 1752 slog blixten ned i tornet. Klockorna, urverket, fönster och kyrkans tak förstördes av eld.

En ny tornöverbyggnad sattes upp 1753. Nu kalkputsades också kyrkans murar för att dölja skador som uppkommit 1693 och 1752. Putsen var i en ljusröd färg, varför kyrkan kunde uppfattas vara byggd i tegel. Nytt tornur 1761 som var kvar till den 12 juni 1903. Finns nu i tornkammaren som antikvariskt skrot. 1787 försågs tornet med åskledare som en av de första kyrkorna eller kanske till och med den allra första i Sverige.

År 1903 revs dåvarande tornhuv till förmån för nuvarande höga spira. Vid denna genomgripande renovering av Domkyrkan, signerad Folke Zettervall, togs också den utvändiga kalkputsen bort. Detta femte torns form bibehölls när man 1995–2000 genomförde stora renoveringar på tornet och kyrktaket, med utbyte av delar av bärande takkonstruktioner samt all yttertakspanel och plåt.

I trappans kalkstenar kan man se s.k. stenhuggarmärken. Detta är signaturer, bomärken som visar vilken stenhuggare som huggit stenen.

Mått

Totalhöjden av tornet är 82 meter. Muren är 38 meter och den höga spiran är 44 meter. Tourellerna eller fialerna (småtornen) är 11 meter. Upp till de små triangulära fönstren högst upp är det ca 57 m och det är 247 trappsteg att ta sig upp dit. Hjärtstocken som bär upp korset högst upp på tornet är 14,5 m med diametern 40 cm. Tornet är nr. 10 bland Sveriges högsta kyrktorn (Uppsala domkyrka 118,7m, Klara kyrka 116m, Linköpings domkyrka 107m, S:t Petri Malmö 105m, Tyska kyrkan Stockholm 96 m, Västerås domkyrka 91,8 m, Riddarholmskyrkan 87m, Stora Tuna 86m och Högalidskyrkan 84m).

Vattentorn

När Mariestad år 1889–91 fick vattenledning, placerades vattencisternen i domkyrkotornet. Domkyrkan fungerade som vattentorn till 1913-14 då nytt vattentorn byggdes. Cisternen finns fortfarande kvar och användes som reservreservoar till 1967. Den rymmer ca 75 m3.

Storklockan

Gjuten 1760 i Jönköping av Elias Fries Thoresson och väger 2890 kg.  Den har flera inskriptioner:

Runt kring övre delen:
Jer. 22:29 ”O land, land, land! Hör Herrens ord”. 1 Sam. 3:9 ”Tala Herre; ty tin tjenare hörer til”. 1 Cor. 1:23 ”Wi praedike then korsfäste Christum”. Runt kring nedre kanten: Psalt. 95:6 ”Kommer, låter oss til bedja och knäböja och nederfalla för Herranom. Låt oss med tack komma för hans ansikte”.

På norra sidan:
 ”Adolph Fredrich stambok gaf,
 lån, collect och nådig gåva:
annars längre jag fått sofva;
nu jag lyftes ur min graf.
Sjutton hundra sexti War
första år jag räknat har.
Mariestads inwånare,
eder will jag sammankalla,
at för Gudi nederfalla,
uti san omwändelse.
Kommer njuter lifsens ord,
himla manna wid Guds bord.

Hörer lag, och hörer tröst,
Hörer then med blod ehr kjöpte,
til hwars namn I ären döpte,
hörer Herrans ljuwa röst:
kän tin synd, af hjertat tro,
lef i mig, haf själaro.”

 (Brynolf Brisman)

På södra sidan:
Anno MDCCLX (1760). Därunder namnen på regerande kung Adolf Fredrik (1751-1771) och drottning Lovisa Ulrika. Landshövding Gabriel Falkenberg d.y. (1748-1761), kyrkoherde Petrus Lampa (1752-1786) och borgmästare Jonas Wolllin (1729-1768) samt andra av samhällets honoratiores.

Nederst: ”me fundit Junaecopiae Elias Fries Thoresson” som betyder ”Jag göts av Elias Fries Thoresson”.

Mellanklockan

Gjuten i Skara 1753 av Nils Billsten.  Den väger 1154 kg. På södra sidan finns en vers av Olof Kolmodin (brorson till Israel Kolmodin) och på norra sidan åtskilliga namn samt nederst: ”Är jag guten i Skara år 1753 af Nils Billsten Styck - Kron- och Klockgjutare”. Mellanklockan är gjuten av malm (legering av 78% koppar och 22% tenn) från de klockor som förstördes vid branden 1752. Den då (1752) förstörda mellanklockan var i sin tur gjuten 1695 av malm från de tre äldsta klockorna som förstördes vid branden 1693.

Lillklockan 

Också gjuten i Skara 1753 av Nils Billsten och väger 568 kg. På norra sidan en vers av O. Kolmodin och på södra sidan Psalt. 95:6 och därunder: ”Guten i Skara åhr 1753 af Nils Billsten Styck- Kron och klockgjutare”.

Klockspelet 

Från Westerstrands ur i Töreboda och Bergholz klockgjuteri invigdes 1972.  Det har 20 klockor och spelar olika melodier klockan 09.00, 12.00, 15.00 och 18.00.

Ringning 

Sker sedan 1954 med elektriska motorer som installerades samtidigt med att kyrkan fick elektrisk uppvärmning. Vid tidigare manuell ringning med rep behövdes 4 personer att ringa storklockan, 2 för att ringa mellanklockan och en för att ringa lillklockan. Det fanns från 1907 ett schema hur det skulle ringas vid lika gudstjänster. Schemat finns kvar i uppgången till torntrappan.

Varje dag kl. 9, 12, 15 och 18 (ej söndagar kl. 12) spelar klockspelet psalmer som passar med kyrkoårets olika teman. Klockspelet består av totalt 20 klocker (omfång c1-Ass2, ej Ciss1). År 2011 renoverades klockspelet av Skånska klockgjuteriet och en ny klockspelsdator installerades. Klicha här för att se vilka psalmer som är aktuella just nu. Datorn styr även urtavlorna.

I kortaket finns en inskription som lyder enligt följande:

År 1593. blef under så hertig af Södermanland sedan Svea Rikes Konung Carl IX grundwalen lagd till thetta Herrans Tempel, som med Staden namngafs efter thez förra gemål Maria af Pfalz. Kyrkan hwars bygnad fulländades 1615. blef med ansenlig krono-tionde benådad. 1693 lades både Staden och Kyrkan med alt utan och inanrede wådeld i aska, hwarufur then genom Konung Carl XI:s frikostighet åter uprättades, men thet nya tornet mindre wäl befästat wardt 1696 af stormwäder omkullstörtat, hwarefter tornmuren med bräder fästes. 1740 hwitmenades och pryddes kyrkan utantil, och 1741 inuti. 1752 antändes then 1749 upförde wackra tornbyggnad af åskeeld som afbrände tornet, kyrkotaket, klåckor, urwerk og fenstren. Takresning giordes genast och med bräder fästes men sedan med iernplåtar. Nya fenster insattes sama höst. 1753 blef befintlige tornet upsat, först belagt med bräder och 1759 med iernplåtar. 1754 blef the twene mindre klockor gutne och i tornet upförde, samt 1760 then största. 1761 upsattes nya urwäriket, stenlisten under kyrkotaket förfärdigades och kyrkan rappades utantil. 1762 murades dubbla hwalfwet i tornet som och utanpå rappades. 1774 blef kyrkan inuti ånyo anstruken. Then nådige Guden beware thetta til thes dyrkan inwigde hus från eld och annor wåda intil then Store Herrans dag.

Texten är skriven på gammal svenska. Översatt till modern svenska blir texten följande:

År 1593 blev under hertig av Södermanland och sedan Svea Rikes kung Carl den nionende grunden till detta herrens hus lagd, som liksom staden namngavs efter hans förra gemål Maria av Pfalz. Kyrkan vars byggnad fulländades 1615 fick stora bidrag från kungafamiljen. 1693 lades staden och kyrkan med allt utan- och innandöme i aska på grund av en eldsvåda, men blev återupprättad på grund av kung Carl den elftes frikostighet. Det nya tornet var dock mindre väl konstruerat och störtade 1696 i en storm varefter tornmuren säkrades med brädor. 1740 vitkalkades och pryddes kyrkan utanpå och 1741 inuti. 1752, i en åska, fattade den år 1749 uppförda vackra tornbyggnaden eld som nedbrände tornet, kyrkotaket, klockorna, urverket och fönstren. Man reste taket omedelbart igen och fäste det med brädor och järnplåtar. Nya fönster sattes in samma höst. 1753 blev det nuvarande tornet uppsatt, först belagt med brädor och 1759 med järnplåtar. 1754 gjöts de två mindre klockorna och sattes upp i tornet, 1760 tillkom den stora klockan. 1761 installerades det nya urverket, stenlisten under kyrkotaket färdigställdes och kyrkan anströks med kalkbruk. 1762 murades det dubbla valvet i tornet och anströks med kalkbruk. 1774 anströk kyrkan igen. Den nådefulla Guden må bevara detta till sin dyrkan invigda hus från eld och andra faror intill den Herrens yttersta dag.

Planerna på en ny orgel i Mariestads domkyrka började 1993 då en orgelkommitté bildades med syfte att värna om orgelns framtid. Den dåvarande orgeln var i obrukbart skick. 2005 kom startskottet för orgelns ombyggnad.

Uppdraget anförtroddes åt Tostareds kyrkorgelfabrik under ledning av Tore Johansson. År 2011 var den nya orgeln klar och togs i bruk vid invigningen den 5 juni. Fasaden byggdes 1864 av P. L. Åkerman. Åkermans orgel byggdes om något 1905 av C. A. Härngren. En del av pipmaterialet från 1864 års orgel har återanvänts i 2011 års orgel (se disposition).

Orgeln har bland annat MIDI-enhet som ger möjlighet till att styra andra instrument eller spela orgeln från andra instrument. Man kan också spela in och spela upp midisignalerna. Detta ger alltså organisten möjlighet att spela in - och lyssna till sig själv nere i kyrkan. Orgeln har en tryckkänslig skärm där man bland annat kan namnge sina kombinationer, lägga in fasta kombinationer, se svällarnas positioner med mera.

Några viktiga årtal i orgelns historia:

• 1673 Originalorgeln byggs av Franz Bell och Jonas Rudberius, Lidköping.
• 1693 Den stora stadsbranden förstör orgeln.
• 1705 Ny orgel av J. N. Cahman. Orgeln såldes och flyttades till Kölingared 1864.
• 1864 Ny orgel av P. L. Åkerman.
• 1905 Orgeln renoveras av C. A.  Härngren, Lidköping.
• 1938 Ny orgel (pneumatisk) med äldre material. T. H. Frobenius & Söner.
• 2011 Ny orgel med äldre material, Tostareds kyrkorgelfabrik.