Klicka här för en filmad version av gudstjänsten
Dagens bön
Kom Heliga Ande, förnya hela Guds skapelse. Väck lovsång i din kyrka och fyll oss med helig glädje. Du som lever och verkar med Fadern och Sonen från evighet till evighet. Amen.
Apostlagärningarna 2:1-11
Betraktelse
När jag läser den här berättelsen i Apostlagärningarna ser jag det nästan framför mig, som en tecknad serieberättelse med fyra bildrutor där det händer något i varje bild:
I den första bildrutan finns lärjungarna som sitter instängda i ett rum. De ser rädda och övergivna ut. Lite villrådig. Ser ut som om de väntar på något. Vad är det de väntar på egentligen?
I den andra bildrutan är det action. Det dånar och stormar och brinner. Lärjungarna är omtumlade men entusiastiska och talar plötsligt främmande språk!
I den tredje bildrutan finns alla människor, från jordens alla hörn, som förvånade hör sitt eget språk talas.
Den fjärde bildrutan finns inte med i dagens bibelläsning, men där börjar de som hör att tro -och elden sprider sig.
Det finns åtminstone två sätt att läsa den här berättelsen.
Antingen läser man den just som den står berättad, som en dramatisk och spännande händelse. Det väcker en del frågor som är svåra att hitta svar på; Vad var det som hände egentigen? Gick det verkligen till så? Ett dån som av en stormvind...tungor som av eld...Hur lät det egentligen? Hur såg det ut?
Det är som om texten själv pekar på ett annat sätt att läsa den; lite vidare, lite öppnare. Då kan man tydligt känna igen några av Andens uppgifter i de olika bildrutorna.
I den första bildrutan möter vi Anden som tröstar. Guds stilla närvaro som kan hjälpa en att stå ut, ha tålamod, vara trogen. Orka vänta på det man inte vet något om. Orka hoppas. Anden som ger tröst och förtröstan.
I den andra bildrutan är Anden mer aktiv, skapande, kraftfull. Gör det omöjliga möjligt. Ger kraft och inre glöd och engagemang. Mod att göra det man inte vågar själv, inte förmår av egen kraft. En Ande som är nyskapande energi.
I den tredje bildrutan händer det något mellan människor, i språket. Ett språk kan ju splittra och skilja människor åt. När vi inte talar samma språk är det svårt att förstå varandra. Ett språk handlar inte bara om glosor och grammatik, vilket land vi kommer ifrån. Ibland verkar det som om vi talade olika språk, menade olika saker även om vi på ytan talar samma språk. Och ibland kan vi förstå varandra fast vi inte borde. Det handlar om hur vi når varandra, hur vi hör varandra och förstår varandra. Allt språk, oavsett om det är ord eller musik eller konst handlar om att nå varandra.
I den här bildrutan möter vi Anden som hjälper oss att höra och förstå, som kan hålla samman oss i förståelse som sträcker sig längre än orden kan begränsa.
Den fjärde bildrutan, som egentligen inte finns med i dagens bibelläsning är en lång bildruta, en lång fortsättning på berättelsen.
I den bildrutan finns vårt gemensamma uppdrag som Kyrka; att tillsammans, gemensamt bära Guds Ande, dela med varandra, föra vidare till andra.
Det händer att den egna, personliga elden, glöden, tron liksom slocknar. Men i den kristna församlingen, i Kyrkan finns den alltid kvar. Och eld sprider sig ju, och en falnande glöd går alltid att få liv i igen. Därför behöver vi varandra som församling så att vi tillsammans kan bära vidare Andens låga till andra och varandra.
Tröstens och tålamodets Ande, livskraftens och kämparglödens Ande, gemenskapens och samhörighetens Ande...Om den Hjälparen ber vi i våra egna personliga liv och i Kyrkans liv.
I Jesu namn. Amen.
Psalm 646
Pia Perkiö, övers. Ull-Britt Gustafsson-Pensar
Grip du mig, helige Ande, drabba mig, låga klar. Visa vägens riktning, ge mina frågor svar.
Rör vid mig, helige Ande, rör vid mitt dolda jag. Lär mig tro att Jesus leder mig varje dag.
Sporra mig, helige Ande, gör du mig trygg och fri. Ge mig tjänst och ansvar, låt mig till glädje bli.
Upplys mig, helige Ande, så att jag kan förstå: också nu gör Herren det som han gjorde då.
Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig! Därför, helige Ande, vill jag nu tacka dig.