Vi måste återinföra humanare regler
Dagligen möter vi människor som tvingats fly för sina liv från sina hem, släktingar och rötter. Ofta på riskabla färder i bokstavligt talat ranka farkoster. Oroshärdarna i världen har vi betraktat genom nyhetssändningarnas filter och föga anade vi vidden av dess konsekvenser 2015 när många kom till oss för att söka trygghet.
I media beskrevs det ofta som en flyktingkris, eller ibland till och med som en systemkollaps. Och visst blev det ansträngande för samhället på många plan. Men vi upplevde, och upplever, att det också finns en otrolig beredskap hos många i samhället. Att det finns en vilja att ställa upp och bidra på de mest fantasifulla och fantastiska sätt.
Det har visat sig genom lärares bemötande av nyanlända, organisationers uppfinniga projekt, privatpersoners engagemang och offentliganställdas ambitioner. Rutiner har upparbetats och strukturer skapats som inte gör skillnad mellan människor. Vi upplever ett gensvar som är enormt.
Samtidigt har vi lärt känna många av de som kommit som flyktingar de senaste åren. Ofta blir asylsökande beskrivna som samhällsbelastningar. Men våra upplevelser är att ingen har kommit hit bara för att bli mottagare av hjälp. De har kommit med en önskan att bli accepterade och för att få bidra med sina färdigheter. En aktiv önskan att var en skapande del av vårt samhälle.
Den 20 juli 2016 hände något. Mitt under semestertider infördes lagen om begränsade möjligheter att få uppehållstillstånd i Sverige. Den lagen har sedan följts av fler begränsande och försvårande lagar riktade mot flyktingar och asylsökande.
Varje dag ser vi konsekvenserna av dessa lagar som tycks ha till syfte att beskydda vårt välstånd på bekostnad av människor, barn och vuxna som hamnat i kläm i olika konflikter. Färre lyckas ta sig hit. Färre kan söka asyl vilket visar på det markant minskade behovet av boendeplatser. De som har kommit utvisas i högre omfattning. De som får asyl får tillfälliga uppehållsfrister.
Möjligheterna till familjeåterförening försvåras så till den grad att det blir näst intill omöjligt. Räddningsplankan som hette särskilt ömmande fall har tagits bort. Människor utvisas till länder som svenska medborgare avråds från att åka till.
Plötsligt är inte Sverige ett föregångsland när det gäller att leva upp till mänskliga rättigheter och att följa Barnkonventionen. Dagligen möter vi konsekvenserna av dessa nya stränga lagar. Vi är vana att få ingjuta hopp hos människor, men när det gäller flyktingars framtid i Sverige gäller inte det längre.
Det är dessa lagar som vi vill kalla för flyktingkris och systemkollaps. Vi måste återinföra humanare regler nu!
Lennart Pettersson
Annette Oskarsson
Soile Nevankari
Sylvia Hars
Anna Björk
Malungs församling
Jan och Kerstin Kapla
FN-föreningen Malung
Margaretha Enders
Rädda Barnen Malung
Länk till debattartikeln i Dalarnas Tidningar.