Foto: Mona Davidsson

Värdigt slut väntar för gömda skelett

Att hitta gamla ben på en kyrkogård kan knappast vara en överraskning? Men det kan det faktiskt vara ibland. Avlopps- och fiberdragningar kan resultera i fynd på oväntade platser. – Rutinen är att ta upp benen, gräva det som ska grävas och sedan lägga tillbaka dem på samma ställe, men på ett större djup, säger Anna-Carin Forsman.

Frågan som ställdes löd: ”vad gör ni om ni hittar skelett där de inte ska finnas?”
Den frågan resulterade i den här artikeln – och har just du en fundering, se faktarutan här intill.

Ett fynd av mänskliga ben på våren 2010 ledde till både nyhetsartiklar och polisinsats.
Dessbättre verkade inte något brott ligga bakom, och kvarlevorna hade inte heller något historiskt intresse. Inte heller stämde teorin att det var en omärkt grav för den så kallade Löderupsmördaren Lars Nilsson.
Nilsson avrättades en augustimorgon år 1900. Det var sista gången en avrättning verkställdes i Skåne. Två år tidigare hade han dödat en kvinna i samband med ett inbrott, och också erkänt gärningen.
I tidningsartiklar nämns att den avrättade begravdes i ett avlägset hörn på nya kyrkogården, det vill säga Pauli Norra kyrkogård.
Så när det här fyndet gjordes vid ett anläggningsarbete mer än ett sekel senare, blev intresset stort – men svalnade också lika snabbt.

Att träffa på mänskliga lämningar är som sagt inte så oväntat på en kyrkogård. Är det ett tidigare känt gravområde är det mer naturligt, men kan bli en överraskning vid till exempel ledningsdragning och dränering.
Anna-Carin Forsman är kyrkogårdstekniker, utbildad landskapsingenjör och jobbar som mätningsingenjör i dag.
– På äldre kyrkogårdar stöter man nästan garanterat på ben runt kyrkan. Förr var de inte så noga med djupet och det kan finnas lämningar bara några decimeter ner, förklarar hon.
– Och 2014, när det grävdes ner fiber i centrala Malmö, hittades också skelettdelar. De visade sig komma från Nya hospitalskyrkogården som togs ur bruk på 1820-talet. Skeletten blev sedan gravsatta på en av de befintliga kyrkogårdarna i Malmö.

Samma värdiga slut får skelett som bokstavligen glömts i garderoben. Eller i ett förråd eller i en källarskrubb. De skelett som i undervisningssyfte fanns i skolor och på museer var förr äkta vara – testamenterade till vetenskapen.
De har numera gravsatts på någon kyrkogård, och ersatts med plastskelett.

Text: Mona Davidsson