Foto: Mona Davidsson

Smide – för kulturarv och arbetsmiljö

Nyhet Publicerad

En rejäl dos klassiskt hantverk, kryddat med lusten att tänka nytt – vad blir det? Jo, en smidesverkstad som löser allt från att reparera kulturhistoriska föremål till att specialbygga utrustning. – En stor del av vårt jobb är att underlätta för andra i personalen och förbättra deras arbetsmiljö, säger Hampus Svensson.

Tig- och migsvets, slipmaskiner och annat som gnistrar och låter. Järnstänger av olika dimension i drivor längs väggarna. Men smidesverkstaden vid Östra kyrkogården är oväntat ljus och rymlig. 
– På den här ytan var det tidigare en parkeringsplats, men 2016 var lokalen klar för inflyttning, säger Lars Svensson.

Han är nestorn i gänget och har jobbat här i 35 år. Och när hans barn blev stora nog kunde de med sin pappas hjälp få prao-platser och sommarjobb. Det ledde dem in på yrkesutbildningar i svets, maskinlära med mera. I dag finns både sonen Hampus och dottern Hanna i smidesverkstaden. Hampus har jobbat här i tretton år, Hanna i sex år.
– Jag har lärt mig mycket av jobbet den långa vägen, säger Lars. Hampus och Hanna har kommit in med kunskap om nya metoder.
– Och så lär vi oss av pappas erfarenheter, konstaterar Hampus och Hanna.
– Vi har alltid funkat ihop arbetsmässigt, säger alla tre. Och familjegrejer lämnar vi utanför jobbet.   

För malmöbor i allmänhet och kyrkogårdsbesökare i synnerhet är smidesstaketen uppskattade inslag i miljön. Dels finns många kilometer som avgränsare mellan kyrkogårdar och omgivande ytor, dels omges cirka 700 gravplatser av smidesstaket. 420 av dem är kyrkogårdsförvaltningens ansvar, och en viktig del av det kulturhistoriska arvet.
Smidesverkstaden reparerar, skapar nya delar, återställer i ursprungsskick så långt det är möjligt.
Arbetet är noga kontrollerat och sker i samverkan med antikvariska instanser.
– Det behövs ett genuint intresse och lust att lära sig den hårda vägen, säger Hampus Svensson.
– Vissa mönster är svåra att återskapa om de inte tas om hand i tid, fortsätter han och berättar att en digital inventering är planerad, för att kunna rangordna arbetet bättre.

Ett aktuellt projekt just denna dag är att sätta tillbaka ett renoverat staket på dess plats på S:t Pauli. 
Gravplatsen är från 1800-talet, och renoveringen av staketet har krävt omkring 150 arbetstimmar. Spruckna gjutjärnsstolpar, rostigt och medfaret smide, oläslig skylt och trasig sockel. Allt är vidgjort och transportavdelningen har kört ut pallar med svartglänsande smide. Varje sektion väger 40-50 kilo och sätts på plats av Hampus och Hanna.
Men, som sagt, en stor del av deras jobb handlar om annat än staket.
– Vi har stor frihet i jobbet och det gillar jag, säger Hanna. Vi skapar – från idé till färdig produkt.
– Vi jobbar med allt som är av metall, sammanfattar Hampus.

Anpassning av krokar och skyltar, specialbyggda skopor, ombyggnad av utrustning för att passa olika ändamål – listan kan göras lång. 
– Det har också blivit så att våra metoder och arbetssätt blivit efterfrågade från andra kyrkogårdsförvaltningar.
Ett exempel på det är den typ av gravriggar som smidesverkstaden har arbetat fram. Det handlar om den utrustning som ska förhindra att gravens väggar kan rasa in och är alltså oerhört viktig för säkerheten vid gravgrävning och gravsättning.
Verkstadens tjänster efterfrågas även från kyrkorna i Malmö. Till exempel blästras och målas hållare för flaggor inför vårmarknaden i Husie, och de runda stearinskydden till kyrkornas ljusbärare tillverkas här.

Men ett par väldigt speciella föremål finns utomhus. Det är dels konstverket Årstiderna vid minneslunden på S:t Pauli, där den stulna metallringen återskapats och därmed är verket nu komplett. Dels ett unikt gravkors, ett hantverk i världsklass, som återfått sin ursprungliga plats. Det plockades ner för flera år sedan och blev liggande. I vintras gjordes så renoveringen, där vissa detaljer fick göras nya från grunden.
Ännu en bit kulturhistoria som duktiga smeder bevarar för kommande generationer.

Text: Mona Davidsson