Foto: Mona Davidsson

Ny askgravplats i Fosie

Nu är den nya askgravplatsen på Fosie kyrkogård klar att tas i bruk. Ett par av de totalt åttio platserna är redan upplåtna. – Vi valde att börja i liten skala med en ganska enkel plats som smälter väl in i kvarteret, säger formgivaren Maximilian Löfgren.

Behovet av en askgravplats i Fosie har funnits en längre tid och har nu kunnat bli verklighet.
Platsen utgörs av två gamla, återtagna gravplatser som på det här sättet fått nytt liv.
– Här, i den bakre delen, står den gamla stenen, säger Kristian Lantz som visar runt på platsen.
Han är arbetsledare i distrikt tre, där Fosie ingår.

Kristian är hortonom, men också gymnasielärare inom naturbruk och började i januari 2021 på Malmö kyrkogårdsförvaltning.
– Jag hade god inblick i verksamheten, inte minst via skolans praktikanter, säger han. Och här kan jag kombinera ledarskapet med att ha fötterna i jorden. Jag vill helst vara ute på kyrkogårdarna och inte fastna på kontoret.
Som regel är Kristian Lantz den som anhöriga möter när de ska se ut en gravplats, och inför gravsättning på askgravplatsen.
– Jag har redan ett par som väntat på att askgravplatsen blir klar, och tror att fler kommer efter, säger han.

De plaketter som avlidnas namn graveras på, är placerade på två äldre stenar.
– Det är stenar som stått länge hos oss, men vars ursprung inte är klarlagt, säger Maximilian Löfgren. Vi vet att den lägre av dem är från Oxie kyrkogård, det är allt. 
Fosie askgravplats är den första som Maximilian har designat.
– Det är många funktioner som ska finnas även i en begränsad yta, säger han. Det ska finnas ljushållare, någonstans att sätta blommor, något att sitta på. Platsen ska tilltala de anhöriga och samtidigt vara lätt för oss att sköta. Besökarna ska känna sig hemma här och samtidigt får platsen inte sticka ut för mycket jämfört med de omgivande gravplatserna.

Maximilian Löfgren har formgivit den nya askgravplatsen i Fosie. Foto: Mona Davidsson

Växtvalet består huvudsakligen av perenner, där vintergröna växter, lökväxter och olika blomningstider skapar liv i ytorna.
– Eftersom växtområdet också är gravsättningsyta måste växterna tåla att flyttas och lyftas på, förklarar Maximilian. 
Arbetet beskriver han som roligt, men en smula utmanande.
– På grund av pandemin gjorde jag det mesta jobbet på distans, utan att träffa övriga inblandade på plats. Så det blev desto roligare att nu i höst vara med och plantera tillsammans med vår egen personal.

Text: Mona Davidsson

Den lägre stenen som Kristian Lantz håller i är av gammalt datum och blir nu bärare av plaketter med avlidnas namn. Bakom honom ses den gamla gravstenen från platsen, som flyttats och nu blir ett vackert blickfång Foto: Mona Davidsson
Under hösten har förvaltningens personal lagt sista handen vid askgravplatsen och planterat växterna.