Om musikskapande och månghundraårig beständighet
Text: Helena Linder
Cecilia Franke är en produktiv tonsättare inom nutida konstmusik. Hon skriver både sakral musik (vokal och instrumental) och profan musik (kammarmusik och orkesterverk). I höst är hon aktuell med ett nyskrivet körverk som får sitt uruppförande 12 oktober av Petri Sångare och Backa Katarina Eriksson på engelskt horn under ledning av Karin Oldgren.
Cecilia är född och uppvuxen i Malmö, i Slottsstadens församling. Hon började i söndagsskola hos Ingrid Nivenius, medan S:t Andreas kyrka ännu byggdes. När Cecilia var fem år stod kyrkan färdig och invigdes.
– Åren i Malmö med många kvalificerade organister och musiker påverkade mig starkt att själv bli kyrkomusiker och så småningom tonsättare. När jag gifte mig och vi flyttade bort från storstaden tog jag med mig de musikaliska upplevelserna under åren i Malmö och det stimulerade mig att själv börja skriva koralförspel, postludier och enkla körsatser. Det växte fram som bruksmusik till en början. Senare sökte Cecilia in till Gotlands tonsättarskola och studerade där i två år.
– Sven-David Sandström hade varit med att starta skolan och undervisade fortfarande ibland när jag gick där. Mötet med honom fick stor betydelse för mig. Han uppmuntrade mig och sa ”det här ska du satsa på, du har potential”. En annan avgörande händelse under tiden på tonsättarskolan var att vi fick delta i ett projekt som innebar att vi skulle skriva musik för Radiokören. Musiken spelades dessutom in. Det var då jag första gången träffade Karin Oldgren, som vid tillfället dirigerade kören.
Direkt efter tiden på Gotlands tonsättarskola fortsatte Cecilia studera på kompositionsutbildningen för Rolf Martinsson och Luca Francesconi vid Musikhögskolan i Malmö.
Tidlöshet
– I mitt musikskapande utan text kan t ex företeelser i naturen, som moln eller vågrörelser, vara inspirationskällor. I det här fallet är det texten i kyrkstugan – Gammelstad, vintern 2014 av Lars-Magnus Magnusson som varit utgångspunkten. Vi har samarbetat många gånger, jag och Lars var klasskompisar under min tid i Malmö. Han är lektor på Teaterhögskolan i röst och text. Cecilia berättar att hon fastnat för tidlösheten i hans text.
– En månghundraårig beständighet. Önskan att bli berörd av en kraft större än jag själv och få vila i stillheten. När något är riktigt gammalt ger det en trygghet och vi kan få samma upplevelse som människor för flera hundra år sedan.
Kör och engelskt horn
Körverket i kyrkstugan utgår från dessa tankar och sedan kom Karin Oldgren med förslaget att lägga till engelskt horn.
– Det tyckte jag var en bra och rolig idé, att lyfta fram ett instrument som passar fint i kyrkorummet. Dessutom är det engelska hornets urgamla släkting skalmejan, som blev populär under medeltiden och renässansen. Ja, och då är vi tillbaka till tiden när S:t Petri kyrka byggdes.
– I viss musik jag skriver vill jag hålla mig till en gammal tradition och gamla regler med tydlig bärighet över tid. Då blir det bra. När det är färdigt har allt fallit på plats.